Book of Common Prayer
Jerusalem - staden Gud älskar
1-2 Högt på sitt heliga berg har Gud byggt Jerusalem, den stad han älskar mer än någon annan!
3 Du Guds stad, hur mycket underbart får man inte höra om dig, för Herren säger:
4 I Egypten och Babylonien finns det människor som känner mig, och också bland filisteerna och i Tyrus och Etiopien ber man till mig.
5 Men en dag ska man säga om Jerusalem: Alla innevånare känner Gud! Ja, Gud, den högste har grundat denna stad.
6 Herren ska räkna alla folk och göra upp en lista över dem, och där ska han ange vilka som är medborgare i Jerusalem.
7 Och vid festerna ska de dansa och sjunga: Jerusalem är källan till alla våra välsignelser.
Gud och människan
En bön av gudsmannen Mose.90 Herre, så länge människan funnits har du varit vår tillflykt!
2 Innan bergen skapades, innan jorden formades, fanns du, Gud, utan början och utan slut.
3 Du talar och människan blir åter jord.
4 Tusen år är för dig bara som gårdagen! Ja, de är som en enda timme!
5-6 Vi sveper fram på tidens vågor, lika snabbt som en rasande flod, och vi försvinner lika snabbt som en dröm när man vaknar. Vi liknar gräset, som växer upp och är grönt på morgonen men som vissnar ner och dör innan kvällen.
7 Ja, genom din vrede förgås vi, och snabbt är det ute med oss.
8 Vår synd ligger öppen för dig, ja, till och med våra mest hemliga synder har du dragit fram i ljuset.
9 Inte undra på att åren känns långa och tunga när du blir vred på oss, och att alla våra dagar är fyllda av suckar!
10 Vi blir sjuttio år, en del kanske till och med blir åttio. Men också våra bästa år är ofta tomma och problemfyllda. Snart försvinner de och vi är borta.
11 Vem kan förstå hur väldig din vrede är? Vem av oss fruktar dig som han borde?
12 Lär oss att räkna våra dagar, och lär oss förstå hur korta de är. Hjälp oss att använda dem på bästa sätt.
13 Herre, kom och välsigna oss! Eller hur länge tänker du dröja? Var inte förargad på oss längre!
14 Visa oss din godhet i vår tidigaste ungdom, ja, ge oss glädje till livets slut.
15 Ge oss glädje som uppväger alla de olyckor som har drabbat oss! Byt de onda åren mot goda.
16 Låt oss få se dina under igen. Låt våra barn få se din härlighet och de kraftgärningar som du visade under gångna tider.
17 Ja, Herre, vår Gud, visa oss din godhet och låt oss bli framgångsrika i allt vad vi gör!
Herrens nåd tar aldrig slut
136 Tacka Herren, för han är god. Hans nåd tar aldrig slut.
2 Tacka gudarnas Gud, för hans nåd tar aldrig slut.
3 Tacka herrarnas Herre, för hans nåd tar aldrig slut.
4 Prisa honom, som är den ende som kan göra mäktiga under, för hans nåd tar aldrig slut.
5 Prisa honom, som genom sin vishet skapade himlen, för hans nåd tar aldrig slut.
6 Prisa honom som skilde jord och hav åt, för hans nåd tar aldrig slut.
7 Prisa honom som skapade sol och måne, för hans nåd tar aldrig slut.
8 Solen råder över dagen, för hans nåd tar aldrig slut,
9 och månen och stjärnorna råder över natten, för hans nåd tar aldrig slut.
10 Prisa honom som dödade den äldste sonen i varje egyptisk familj, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
11-12 Han förde sitt folk ut ur Egypten med stor kraft och med starka händer slog han deras fiender, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
13 Prisa Herren, som delade Röda havet för att bana en väg för dem, för hans nåd tar aldrig slut.
14 Han ledde dem rakt genom det, för hans nåd tar aldrig slut.
15 Och han dränkte Farao och hans armé i havet, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
16 Prisa honom som förde sitt folk genom öknen, för hans nåd tar aldrig slut.
17 Prisa honom som räddade sitt folk ur mäktiga kungars grepp, för hans nåd tar aldrig slut.
18 Han dödade berömda kungar, som var deras fiender, för hans nåd över Israel tar aldrig slut:
19 Sihon, amoreernas kung - för Guds nåd över Israel tar aldrig slut,
20 och Og, Basans kung - för Guds nåd över Israel tar aldrig slut.
21 Gud gav dessa kungars länder till Israel, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
22 Så tog det folk som tjänar honom hela landet i besittning, för hans nåd tar aldrig slut.
23 Han glömde oss inte även när vi blev besegrade, för hans nåd tar aldrig slut,
24 och han räddade oss från våra fiender, för hans nåd tar aldrig slut.
25 Han ger mat till varje levande varelse, för hans nåd tar aldrig slut.
26 Tacka honom, den Gud som regerar i himlen, för hans nåd tar aldrig slut.
Filisteerna tar Guds ark
4 Vid den tiden låg Israel i krig med filisteerna. Den israelitiska armén hade slagit läger nära Eben-Haeser, och filisteerna vid Afek.
2 Filisteerna besegrade Israel och dödade 4.000 av dem på slagfältet.
3 Efter striden återvände Israels armé till lägret, och deras ledare samtalade om vad det kunde bero på att Herren hade låtit dem bli besegrade.Låt oss hämta hit arken från Silo, föreslog de. Om vi bär den med oss i striden, kommer Herren att vara ibland oss, och då kommer han säkert att rädda oss från våra fiender.
4 De lät hämta arken, som tillhör Herren den allsmäktige, han som har sin tron mellan keruberna. Elis söner Hofni och Pinehas följde också med arken ut i striden.
5 När israeliterna såg arken komma ropade de så högt av glädje att marken skakade.
6 Vad är det som står på? frågade filisteerna. Varför ropar man på det där sättet i hebreernas läger? När de fick veta att det var för att Herrens ark hade anlänt,
7 greps de av panik.Gud har kommit in i deras läger, utropade de. Nu får vi det svårt. Vi har aldrig råkat ut för något liknande!
8 Vem kan rädda oss från Israels mäktiga gudar, samma gudar som förgjorde egyptierna med plågor när Israel var i öknen?
9 Men ni filisteer, fatta mod, och kämpa som ni aldrig har gjort förr, annars blir vi deras slavar, precis som de har varit våra.
10 Filisteerna kämpade i ren desperation, och än en gång blev israeliterna besegrade. Deras förluster blev stora, 30.000 man dödades och resten flydde till sina tält.
11 Guds ark blev tagen, och Hofni och Pinehas dödades.
De troende delar allt med varandra
32 Alla de troende var ett hjärta och en själ, och ingen tyckte att det han ägde var hans eget - alla delade med sig.
33 Apostlarna vittnade med kraft om Herren Jesu uppståndelse, och alla de troende levde i innerlig gemenskap.
34 Ingen saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det,
35 och lämnade pengarna till apostlarna, som gav dem i sin tur till sådana som behövde dem.
36 Bland de troende fanns till exempel Josef, en cypriot av Levis stam. Apostlarna gav honom smeknamnet 'predikanten Barnabas'.
37 Han var en av dem som sålde en tomt som han ägde och gav pengarna till apostlarna, så att de kunde fördela dem bland de människor som hade det svårt.
Ananias och Sapfeiras bedrägeri
5 Det fanns också en annan man, som hette Ananias och som tillsammans med sin fru Sapfeira, sålde en hel egendom,
2 men bara överlämnade en del av pengarna till apostlarna. Han påstod sedan att detta var vad de hade fått i betalning, och hans hustru hade gått med på detta bedrägeri.
3 Men Petrus sa: Ananias, Satan har fått grepp om dig. När du kom med dessa pengar och påstod att detta var allt du fått, ljög du för den helige Ande.
4 Egendomen var din, och du kunde sälja eller behålla den som du ville. Och efter det att du sålt den var det din sak att bestämma hur mycket du skulle ge. Hur kunde du göra något sådant? Du ljög inte för oss, utan för Gud.
5 Då Ananias hörde dessa ord, föll han död till golvet och alla blev förskräckta.
6 De yngre männen tog då ett lakan och lade det över honom. Sedan bar de ut honom och begravde honom.
7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru in. Hon visste inte vad som hänt.
8 Petrus frågade henne: Sålde ni er egendom för det och det priset? Ja, svarade hon, det gjorde vi.
9 Då sa Petrus: Hur kunde du och din man få för er att göra något sådant? Förstod ni inte att Guds helige Ande skulle genomskåda ert bedrägeri? Utanför dörren står nu de unga män, som har begravt din man, och de ska bära ut dig också.
10 I samma ögonblick föll hon död till golvet, och de unga männen kom in. När de såg att hon också var död bar de ut henne och begravde henne bredvid hennes man.
11 Och hela församlingen och alla andra, som hörde vad som hänt, blev förskräckta.
20 Men den dag ni ser Jerusalem omringad av arméer, ska ni veta att dess undergång är nära.
21 Då måste Judeens invånare fly till bergen, och de som bor i Jerusalem måste lämna staden så fort som möjligt för ingen kan söka skydd där.
22 Detta blir dagar fyllda av Guds domar. Då ska allt det profeterna skrev om i de gamla Skrifterna gå i uppfyllelse.
23 Stackars de kvinnor som då väntar barn, och de som har spädbarn, för det ska bli djup nöd i detta land och vreden ska drabba det.
24 Många människor ska brutalt bli dödade, och andra ska deporteras som fångar och flyktingar till världens alla länder. Och Jerusalem ska ockuperas och trampas ner av främmande folk tills dess Gud gör slut på deras tid.
Jesus talar om sin återkomst
25 Sedan ska märkliga fenomen visa sig på solen, månen och stjärnorna. Det är förvarningar om kommande olyckor. På jorden ska folken gripas av ångest och en förfärlig rastlöshet inför katastroferna och de våldsamma flodvågorna.
26 Ovisshet och fruktan ska driva många människor till förtvivlan så de tappar allt hopp, för till och med lagarna som styr universum ska rubbas.
27 Men då ska jordens alla folk få se Människosonen komma i ett moln med gudomlig makt och stor härlighet.
28 Därför, när ni ser allt detta hända, stå då fasta och se uppåt för då är er befrielse nära.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®