Book of Common Prayer

Psalm 87

Staden där folken föds på nytt

¹ En psalm, en sång av Koras söner.

FJÄRDE BOKEN

Psalm 90

Guds evighet och människans förgänglighet

¹ En bön av gudsmannen Mose.

Psalm 136

Lovsång till Herren för hans under

Förbundsarken erövras av filisteerna

4 Samuels ord kom till hela Israel. Och Israel drog ut till strid mot filisteerna och slog läger vid Eben-Haeser, medan filisteerna hade slagit läger vid Afek. ² Filisteerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel. Striden spred sig, och israeliterna blev slagna av filisteerna, som nergjorde omkring fyratusen man på slagfältet. ³ När folket kom tillbaka till lägret, sade de äldste i Israel: "Varför har Herren i dag slagit oss inför filisteerna? Låt oss hämta Herrens förbundsark från Silo så att den är här bland oss och räddar oss från våra fienders hand. ⁴ Folket sände män till Silo, och de bar Herren Sebaots förbundsark därifrån, hans som tronar på keruberna. Elis båda söner Hofni och Pinehas följde med Guds förbundsark.

⁵ Då Herrens förbundsark kom in i lägret, brast hela Israel ut i ett så högt jubelrop att marken skakade. ⁶ Filisteerna hörde jubelropet och sade: "Vad betyder detta höga jubelrop i hebreernas läger?" När filisteerna fick veta att Herrens ark hade kommit in i lägret ⁷ blev de rädda ty de tänkte: "Gud har kommit in i lägret." De sade: "Ve oss! Något sådant har inte hänt förut. ⁸ Ve oss! Vem kan rädda oss från denne mäktige Guds hand? Det var denne Gud som slog egyptierna med alla slags plågor i öknen. ⁹ Men fatta mod och var män, ni filisteer, så att ni inte blir slavar åt hebreerna, som de har varit slavar åt er. Ja, var män och kämpa!"

¹⁰ Så stred filisteerna, och israeliterna blev slagna och flydde var och en till sitt tält. Nederlaget blev mycket stort, och Israel förlorade trettiotusen man av fotfolket. ¹¹ Dessutom blev Guds ark erövrad, och Elis båda söner Hofni och Pinehas miste livet.

Ett hjärta och en själ

³² Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt. ³³ Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla. ³⁴ Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen ³⁵ och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde. ³⁶ Josef som var levit och född på Cypern och som apostlarna kallade Barnabas - det betyder Tröstens son - ³⁷ ägde också en åker. Den sålde han och bar fram pengarna och lade dem för apostlarnas fötter.

Ananias och Safira

5 En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom. ² Med sin hustrus vetskap tog han undan något av köpesumman och bar fram en del och lade för apostlarnas fötter. ³ Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden? ⁴ Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud." ⁵ När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. ⁶ De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.

⁷ Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. ⁸ Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni jorden för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för så mycket." ⁹ Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de skall också bära bort dig." ¹⁰ Och plötsligt föll hon ner död vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. ¹¹ Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.

Jerusalems ödeläggelse

²⁰ När ni ser Jerusalem omringas av härar, då skall ni veta att staden snart skall bli ödelagd. ²¹ Då måste de som bor i Judeen fly bort till bergen, och de som bor inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. ²² Ty detta är vedergällningens tid, då allt som är skrivet skall gå i uppfyllelse. ²³ Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! Ty landet skall drabbas av en stor nöd, och vredesdomen skall komma över detta folk. ²⁴ De skall falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk. Jerusalem kommer att trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är fullbordade.

Människosonen kommer

²⁵ Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. ²⁶ Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. ²⁷ Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. ²⁸ Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning."