Book of Common Prayer
Psalm 88
Bön om räddning ur djup nöd
1 En sång, en psalm av Koras söner. För sångmästaren, till Mahalat-leannót. En sång av esraiten Heman.
2 Herre, min frälsnings Gud,
dag och natt ropar jag till dig.
3 Låt min bön komma inför ditt ansikte,
vänd ditt öra till mitt rop!
4 Ty min själ är mättad med lidanden,
mitt liv har kommit nära dödsriket.
5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan,[a]
jag är som en man utan livskraft.
6 Jag är övergiven bland de döda,
lik de slagna som ligger i graven,
dem som du inte längre tänker på,
och som inte mer är i dina händer.
7 Du har sänkt mig längst ner i hålan,[b]
ner i mörkret, ner i djupet.
8 Din vrede ligger tung på mig,
alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig,
du har gjort mig förhatlig för dem,
jag ligger fången och kan ej komma ut.
10 Mitt öga förtärs av lidande.
Herre, jag ropar dagligen till dig,
jag sträcker mina händer mot dig.
11 Gör du under för de döda,
kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
12 Förkunnar man i graven din nåd,
i avgrunden din trofasthet?
13 Känner man i mörkret dina under,
din rättfärdighet i glömskans land?
14 Men jag ropar till dig, Herre,
om morgonen kommer min bön till dig.
15 Varför förkastar du, Herre, min själ,
varför gömmer du ditt ansikte för mig?
16 Betryckt är jag och döende
allt ifrån min ungdom.
Jag måste bära förskräckelser från dig,
jag är nära att förtvivla.
17 Din vredes lågor går över mig,
dina fasor förgör mig.
18 Hela dagen omger de mig som vatten,
alla omringar de mig.
19 Mina nära och kära har du drivit långt bort ifrån mig,
i mina förtrognas ställe har jag mörker.
Psalm 91
Tryggheten under den Högstes beskydd
1 Den som sitter under den Högstes beskydd
och vilar under den Allsmäktiges skugga,
2 han säger: "I Herren har jag min tillflykt och min borg,
min Gud som jag förtröstar på."
3 Han skall rädda dig från fågelfängarens snara
och från den förödande pesten.
4 Med sina fjädrar skall han övertäcka dig,
under hans vingar skall du finna tillflykt.
Hans trofasthet är sköld och skärm.
5 Du skall inte frukta nattens fasor,
inte pilen som flyger om dagen,
6 inte pesten som går fram i mörkret
eller farsoten som härjar vid middagens ljus.
7 Om än tusen faller vid din sida,
ja, tio tusen vid din högra sida,
så skall det inte drabba dig.
8 Med egna ögon skall du se
hur de ogudaktiga får sitt straff.
9 Ty du har sagt att Herren är ditt skydd,
du har gjort den Högste till din tillflykt.
10 Ingen olycka skall drabba dig,
ingen plåga närma sig din hydda.
11 Ty han skall ge sina änglar befallning om dig
att bevara dig på alla dina vägar.
12 De skall bära dig på händerna,
så att du inte stöter din fot mot någon sten.
13 Över lejon och huggormar skall du gå fram,
du skall trampa ner unga lejon och drakar.
14 "Han håller mig kär och jag skall befria honom,
jag skall beskydda honom,
ty han känner mitt namn.
15 Han ropar till mig och jag svarar honom.
Jag är med honom i nöden,
jag skall rädda honom och ge honom ära.
16 Jag skall mätta honom med långt liv
och låta honom se min frälsning."
Psalm 92
Glädje över Herrens väldiga gärningar
1 En psalm, en sång för sabbats- dagen.
2 Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
3 att om morgonen förkunna din nåd
och om natten din trofasthet
4 med tiosträngat instrument och psaltare,
med spel på harpa.
5 Ty du gläder mig, Herre, med dina gärningar,
jag vill jubla över dina händers verk.
6 Hur stora är inte dina verk, Herre!
Hur djupa är inte dina tankar.
7 En oförnuftig man tänker inte på det,
en dåre förstår det inte.
8 När de ogudaktiga grönskar som gräs
och alla ogärningsmän blomstrar,
går de ändå mot evig undergång.
9 Men du, Herre, är den Högste för evigt.
10 Ty se, dina fiender, Herre,
se, dina fiender förgås,
alla ogärningsmän skingras.
11 Men mitt horn gör du högt som vildoxens,
jag övergjuts med frisk olja.
12 Mina ögon får se att mina förföljare faller,
mina öron får höra hur det går med de onda
som reser sig mot mig.
13 De rättfärdiga grönskar som palmer,
som cedrar på Libanon växer de till.
14 De är planterade i Herrens hus,
de grönskar i vår Guds förgårdar.
15 Ännu vid hög ålder bär de frukt,
de frodas och grönskar
16 för att förkunna att Herren är rättfärdig.
Han är min klippa och ingen orätt finns i honom.
Herren uppenbarar sig för Samuel
3 Pojken Samuel gjorde tjänst inför Herren hos Eli. Herrens ord var sällsynt på den tiden och profetsyner var inte vanliga. 2 Då hände en gång detta medan Eli låg på sin plats. Hans ögon hade börjat bli skumma så att han inte kunde se. 3 Guds lampa hade ännu inte slocknat, och Samuel låg i Herrens tempel där Guds ark stod. 4 Då kallade Herren på Samuel. "Här är jag," svarade Samuel. 5 Därefter skyndade han sig till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Men han svarade: "Jag har inte ropat. Gå tillbaka och lägg dig." Och han gick och lade sig.
6 Herren kallade än en gång på Samuel, och Samuel steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Men han svarade: "Jag har inte ropat, min son. Gå tillbaka och lägg dig." 7 Samuel kände ännu inte Herren, och Herrens ord hade ännu inte blivit uppenbarat för honom.
8 Herren kallade på Samuel för tredje gången, och han steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Då förstod Eli att det var Herren som kallade på den unge pojken. 9 Därför sade han till Samuel: "Gå och lägg dig, och om han ropar på dig, så säg: Tala Herre, din tjänare hör." Och Samuel gick och lade sig på sin plats. 10 Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: "Samuel! Samuel!" Samuel svarade: "Tala, din tjänare hör."
11 Då sade Herren till Samuel: "Se, jag skall i Israel göra något som kommer att ge eko i båda öronen på var och en som får höra det. 12 På den dagen skall jag låta komma över Eli allt vad jag har talat mot hans hus, från det första till det sista. 13 Jag har kungjort för honom att jag skall döma hans hus till evig tid på grund av den synd han kände till, nämligen att hans söner drog förbannelse över sig, utan att han tillrättavisade dem. 14 Därför har jag också med ed betygat om Elis hus att dess missgärning aldrig någonsin skall försonas, vare sig med slaktoffer eller med någon annan offergåva."
15 Samuel låg kvar till morgonen då han öppnade dörrarna till Herrens hus. Han var rädd för att berätta synen för Eli. 16 Men Eli ropade på Samuel: "Samuel, min son!" Han svarade: "Här är jag." 17 Då sade Eli: "Vad var det han sade till dig? Dölj det inte för mig! Må Gud straffa dig både nu och senare, om du döljer för mig något enda ord av det han sade till dig." 18 Samuel talade då om allt för honom och dolde ingenting. Eli sade: "Han är Herren. Han må göra det som är gott i hans ögon."
19 Och Samuel växte upp, och Herren var med honom och han lät ingenting av allt vad han sagt falla till marken. 20 Hela Israel, från Dan ända till Beer-Sheba, förstod att Samuel var betrodd att vara en Herrens profet. 21 Och Herren fortsatte att visa sig i Silo, ty Herren uppenbarade sig för Samuel i Silo genom Herrens ord.
37 När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" 38 Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. 39 Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." 40 Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte." 41 De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.
De troendes gemenskap
42 De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. 43 Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. 45 De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. 46 Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
Templet skall ödeläggas
5 När några talade om hur templet var utsmyckat med vackra stenar och tempelgåvor, sade Jesus: 6 "Ni ser detta. Det skall komma dagar då här inte skall lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."
Tecknen på Jesu ankomst
7 Då frågade de honom: "Mästare, när skall detta ske? Och vad blir tecknet på att det står för dörren?" 8 Han svarade: "Se till att ni inte blir vilseledda. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Men följ dem inte! 9 Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Ty sådant måste först hända, men det betyder inte att slutet kommer omedelbart." 10 Vidare sade han till dem: "Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. 11 Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Fasansfulla ting och stora tecken skall visa sig från himlen.
12 Men innan allt detta händer, skall man gripa och förfölja er. Man skall utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och landshövdingar för mitt namns skull. 13 Detta ger er tillfälle att vittna. 14 Bestäm er därför att inte förbereda något försvarstal. 15 Ty jag skall själv lägga orden i er mun och ge er vishet som ingen av era fiender skall kunna stå emot eller motsäga. 16 Ni kommer att bli förrådda till och med av föräldrar och bröder, av släktingar och vänner, och en del av er skall man döda. 17 Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. 18 Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat. 19 Genom att stå fasta skall ni vinna era själar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln