Book of Common Prayer
Psalm 83
Bön om hjälp mot Guds folks fiender
1 En sång, en psalm av Asaf.
2 Gud, var inte tyst,
tig inte och var inte stilla, Gud!
3 Ty se, dina fiender larmar,
och de som hatar dig lyfter huvudet.
4 Mot ditt folk har de onda planer,
de rådslår mot dem som du beskyddar.
5 De säger: "Kom, vi utrotar dem,
så att de inte mer är ett folk
och så att ingen mer tänker på Israels namn!"
6 I enighet rådslår de med varandra,
de sluter förbund mot dig:
7 Edoms tält och ismaeliterna,
Moab och hagariterna,
8 Gebal, Ammon och Amalek,
filisteerna och de som bor i Tyrus.
9 Assur har också slutit sig till dem,
han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
10 Gör med dem som du gjorde med Midjan,
som med Sisera och Jabin vid Kishons bäck,
11 dem som förgjordes vid En-Dor
och blev till gödsel på marken.
12 Låt det gå deras stormän
som det gick Oreb och Seeb,
och alla deras furstar
som det gick Seba och Salmunna,
13 eftersom de säger: "Guds betesmarker vill vi erövra."
14 Min Gud, låt dem bli som virvlande löv,
som strå för vinden.
15 Som elden förtär skog
och lågan svedjer berg,
16 så skall du förfölja dem med ditt oväder
och förskräcka dem med din storm.
17 Täck deras ansikten med skam
så att de söker ditt namn, Herre.
18 De skall komma på skam och förskräckas till evig tid,
de skall komma på skam och gå under.
19 De skall veta att endast du bär namnet " Herren ",[a]
den Högste över hela jorden.
Psalm 34[a]
Herrens godhet och hjälp
1 Av David, när han låtsades vara vansinnig inför Abimelek, som drev bort honom så att han gick sin väg.
2 Jag vill alltid välsigna Herren,
hans lov skall ständigt vara i min mun.
3 Min själ skall berömma sig av Herren,
de ödmjuka skall höra det och glädja sig.
4 Lova med mig Herren,
låt oss tillsammans upphöja hans namn!
5 Jag sökte Herren och han svarade mig,
ur all min förskräckelse räddade han mig.
6 De som ser upp till honom strålar av fröjd,
deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
7 Här är en betryckt som ropade
och Herren hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
8 Herrens ängel slår sitt läger
omkring dem som fruktar honom,
och han befriar dem.
9 Smaka och se att Herren är god.
Salig är den människa
som flyr till honom.
10 Frukta Herren, ni hans heliga,
de som fruktar honom lider ingen brist.
11 Unga lejon lider nöd och hungrar,
de som söker Herren saknar ej något gott.
12 Kom, barn, och lyssna till mig,
jag skall lära er att frukta Herren.
13 Är du en människa som älskar livet
och vill se goda dagar?
14 Avhåll då din tunga från det som är ont,
dina läppar från att tala svek.
15 Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
sök friden och jaga efter den.
16 Herrens ögon är vända till de rättfärdiga
och hans öron till deras rop.
17 Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda,
han vill utplåna minnet av dem från jorden.
18 När de rättfärdiga ropar hör Herren,
han räddar dem ur all nöd.
19 Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta
och frälsar dem som har en bedrövad ande.
20 Den rättfärdige måste lida mycket,
men Herren räddar honom ur allt.
21 Han bevarar alla hans ben,
inte ett enda av dem skall krossas.
22 Det onda skall döda den ogudaktige,
de som hatar den rättfärdige skall stå med skuld.
23 Herren friköper sina tjänares själar,
ingen som flyr till honom skall stå med skuld.
Psalm 85
Bön om ny nåd för Herrens folk
1 För sångmästaren, en psalm av Koras söner.
2 Herre, förr var du nådig mot ditt land,
du gjorde slut på Jakobs fångenskap.
3 Du förlät ditt folks missgärning,
du övertäckte all dess synd. Sela.
4 Du lät all din förbittring fara
och vände dig från din vredesglöd.
5 Upprätta oss igen, du vår frälsnings Gud,
upphör med din harm mot oss!
6 Skall du för alltid vara vred på oss,
skall din vrede vara från släkte till släkte?
7 Vill du inte göra oss levande igen,
så att ditt folk får glädjas i dig?
8 Herre, låt oss se din nåd
och ge oss din frälsning.
9 Jag vill höra vad Gud, Herren, talar.
Han talar frid till sitt folk och sina fromma,
må de inte vända åter till dårskap.
10 Hans frälsning är nära dem som fruktar honom,
för att härlighet skall bo i vårt land.
11 Nåd och sanning skall där mötas,
rättfärdighet och frid kyssas.
12 Sanning skall växa upp ur jorden,
rättfärdighet blicka ner från himlen.
13 Herren skall ge oss det som är gott,
vårt land skall ge sin gröda.
14 Rättfärdighet skall gå framför honom
och bereda väg för hans steg.
Psalm 86
Davids förtröstan på Herren i svår nöd
1 En bön av David.
Herre, vänd ditt öra till mig och svara mig,
ty jag är betryckt och fattig.
2 Bevara min själ, ty jag är din.
Du, min Gud, fräls din tjänare
som förtröstar på dig.
3 Var mig nådig, Herre,
ty hela dagen ropar jag till dig.
4 Gläd din tjänares själ,
ty till dig, Herre, lyfter jag min själ.
5 Du, Herre, är god och vill förlåta,
du är stor i nåd mot alla som ropar till dig.
6 Herre, hör min bön,
lyssna till mina böners ljud!
7 Jag ropar till dig på nödens dag,
ty du skall svara mig.
8 Herre, ingen är dig lik bland gudarna,
inga gärningar är som dina.
9 Alla folk som du har gjort
skall komma och tillbe inför dig, Herre,
de skall ära ditt namn.
10 Ty du är stor och du gör under.
Du ensam är Gud.
11 Visa mig, Herre, din väg,
jag vill vandra i din sanning.
Bevara mitt hjärta vid detta enda:
Att jag fruktar ditt namn.
12 Jag vill tacka dig, Herre, min Gud,
av hela mitt hjärta
och ära ditt namn i evighet.
13 Ty din nåd är stor över mig,
du räddar min själ ur dödsrikets djup.
14 Gud, övermodiga människor har rest sig mot mig,
en skara våldsmän står efter mitt liv,
de har inte dig för ögonen.
15 Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede och stor i nåd och sanning.
16 Vänd dig till mig och visa mig nåd.
Ge din makt åt din tjänare
och fräls din tjänarinnas son!
17 Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl.
Låt dem som hatar mig skämmas,
när de ser att du, Herre,
hjälper och tröstar mig.
Domsord över Eli
27 En gudsman kom till Eli och sade till honom: "Så säger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din faders hus när de var i Egypten och tjänade faraos hus? 28 Och utvalde jag inte honom bland alla Israels stammar till präst åt mig för att offra på mitt altare och tända rökelse och bära efod inför mitt ansikte? Gav jag inte Israels barns alla eldsoffer åt din faders hus? 29 Varför föraktar ni då mina slaktoffer och mina matoffer som jag har befallt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel? 30 Därför säger Herren, Israels Gud: Visserligen har jag sagt att ditt och din faders hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Det skall inte ske! Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall komma på skam. 31 Se, dagar skall komma, då jag skall hugga av din arm och din faders hus arm så att ingen skall bli gammal i ditt hus. 32 Du skall få se min boning lida nöd trots allt det goda som sker med Israel. Ingen skall någonsin bli gammal i ditt hus. 33 Den man av din släkt som jag inte utrotar från mitt altare skall få dina ögon att förtvina och bli till sorg för din själ. Och alla som växer upp i ditt hus skall dö i sina bästa år. 34 Tecknet på detta skall för dig vara det som kommer att drabba dina båda söner Hofni och Pinehas: På samma dag skall de båda dö. 35 Men jag skall låta en trogen präst framträda åt mig. Han skall göra det som är i mitt hjärta och min själ. Åt honom skall jag bygga ett hus på fast grund, och han skall ständigt vandra inför min smorde. 36 Och det skall bli så att var och en som är kvar av ditt hus skall komma och falla ner inför honom för att få ett silvermynt eller en kaka bröd och säga: Anställ mig för någon prästsyssla, så att jag får en bit bröd att äta."
22 Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. 23 Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen[a] spikade ni fast honom på korset och dödade honom. 24 Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. 25 David säger med tanke på honom:
Jag har alltid Herren för ögonen, han står på min högra sida
för att jag inte skall vackla.[b]
26 Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga,
ja, också min kropp skall vila i det hoppet
27 att du inte skall lämna mig i graven[c] eller låta din Helige se förgängelsen
28 Du har visat mig livets vägar, och du skall uppfylla mig
med glädje inför ditt ansikte.
29 Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag. 30 Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta någon av hans ättlingar på hans tron. 31 I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen. [d] 32 Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33 Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. 34 Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger:
Herren sade till min Herre:[e] Sätt dig på min högra sida,[f]
35 tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.[g]
36 Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias."
Vem Messias är
41 Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? 42 David säger ju själv i Psaltaren: Herren sade till min Herre:[a] Sätt dig på min högra sida,[b] 43 tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.[c] 44 David kallar honom alltså Herre. Hur kan han då vara hans son?"
Jesus varnar för de skriftlärda
45 Medan allt folket hörde på, sade Jesus till sina lärjungar: 46 "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå omkring i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och att sitta på de främsta platserna i synagogorna och ha hedersplatserna vid festmåltiderna. 47 De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."
Änkans gåva
21 Jesus såg upp och märkte hur de rika lade sina gåvor i offerkistan. 2 Men han såg också hur en fattig änka lade ner två små kopparmynt.[d] 3 Då sade han: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka gav mer än alla andra. 4 Ty det var av sitt överflöd som alla andra lade något i offerkistan, men hon offrade av sin fattigdom allt vad hon hade att leva på."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln