Book of Common Prayer
Psalm 146
Herren vår hjälpare
1 Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 Jag vill lova Herren så länge jag lever,
jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
3 Lita inte på furstar,
inte på människor som ej kan frälsa.
4 När deras ande lämnar dem,
vänder de åter till stoft.
Den dagen går deras planer om intet.
5 Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare.
Han sätter sitt hopp till Herren, sin Gud,
6 till honom som har gjort himmel och jord
och hav och allt som finns i dem,
till honom som är trofast för evigt,
7 som skaffar rätt åt de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 Herren bevarar främlingar
och styrker faderlösa och änkor,
men de ogudaktigas väg gör han krokig.
10 Herren är konung i evighet,
din Gud, Sion, från släkte till släkte.
Halleluja!
Psalm 147
Tacksägelse för Herrens välgärningar
1 Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud.
Sådan lovsång är ljuvlig och skön.
2 Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar dem som drivits bort från Israel.
3 Han helar dem som har förkrossade hjärtan,
deras sår förbinder han.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd,
han nämner dem alla vid namn.
5 Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd har ingen gräns.
6 Herren uppehåller de ödmjuka,
men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Sjung till Herren med tacksägelse.
Lovsjung vår Gud till harpa,
8 han som täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han som låter gräs skjuta upp på bergen
9 och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 Han har ej sin lust i hästens styrka,
ej sin glädje i mannens snabbhet.
11 Herren gläder sig åt dem som fruktar honom,
åt dem som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta,
han har välsignat dina barn i dig.
14 Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 Han låter snö falla som ull,
rimfrost strör han ut som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor,
vem kan uthärda hans köld?
18 Han sänder sitt ord och det frusna smälter,
han låter sin vind blåsa och vattnen strömmar.
19 Han har förkunnat sitt ord för Jakob,
sina stadgar och bud för Israel.
20 Så har han inte gjort för något hednafolk,
de känner inte hans domslut.
Halleluja!
Psalm 111[a]
Herrens storhet och nåd
1 Halleluja!
Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta
i de rättsinnigas råd och församling.
2 Stora är Herrens gärningar.
De begrundas av alla som har sin glädje i dem.
3 Majestät och härlighet är hans verk,
hans rättfärdighet varar i evighet.
4 Han har gjort så att man minns hans under.
Nådig och barmhärtig är Herren.
5 Han ger mat åt dem som fruktar honom,
han tänker för evigt på sitt förbund.
6 Kraften i sina gärningar
uppenbarade han för sitt folk
när han gav dem hednafolkens arvedel.
7 Hans händers verk är sanning och rätt,
alla hans befallningar är fast grundade.
8 För alltid och för evigt står de fasta,
de fullbordas med sanning och rättvisa.
9 Han har sänt sitt folk förlossning
och grundat sitt förbund för evig tid.
Hans namn är heligt och inger fruktan.
10 Att frukta Herren är början till vishet,
ett gott förstånd får alla som handlar därefter.
Hans lov varar i evighet.
Psalm 112[b]
Herrens storhet och nåd
1 Halleluja!
Salig är den människa som fruktar Herren
och har sin stora glädje i hans bud.
2 Hans efterkommande skall bli mäktiga på jorden,
de rättrådigas släkte skall bli välsignat.
3 Rikedom och ägodelar skall finnas i hans hus,
hans rättfärdighet består i evighet.
4 För de rättrådiga går han upp som ett ljus i mörkret,
nådig, barmhärtig och rättfärdig.
5 Det går väl för den som är barmhärtig och ger lån,
den som stöder allt han gör på rättfärdighet.
6 Han skall inte vackla till evig tid.
Den rättfärdige skall man minnas för evigt.
7 Han fruktar inte ett ont budskap,
hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på Herren.
8 Hans hjärta är tryggt och utan fruktan,
till sist får han se sina fiender falla.
9 Han strör ut, han ger åt de fattiga,
hans rättfärdighet varar i evighet.
Hans horn skall lyftas högt med ära.
10 Den ogudaktige skall se det och känna vrede,
han skall bita ihop tänderna och förgås.
Vad de ogudaktiga längtar efter blir till intet.
Psalm 113
Herrens omsorg om den ringe
1 Halleluja!
Prisa, ni Herrens tjänare,
prisa Herrens namn!
2 Välsignat vare Herrens namn
från nu och till evig tid!
3 Från solens uppgång ända till dess nedgång
skall Herrens namn bli prisat.
4 Herren är upphöjd över alla folk,
till himlen når hans ära.
5 Vem är som Herren, vår Gud,
han som tronar så högt,
6 han som ser ner så djupt,
vem i himlen och på jorden?
7 Han som reser upp den ringe ur stoftet
och lyfter den fattige ur dyn
8 för att sätta honom bland furstar,
sitt folks furstar,
9 han som låter en ofruktsam kvinna bo i huset
som en lycklig mor, omgiven av barn.
Halleluja!
Enheten i Kristi kropp
4 Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. 2 Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. 3 Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: 4 en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, 5 en Herre, en tro, ett dop, 6 en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.
7 Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut. 8 Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor. [a] 9 Detta ord "han steg upp" vad betyder det, om inte att han också stigit ner till jorden? 10 Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. 11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.
14 Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. 15 Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. 16 Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.
Ordet blev kött
1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
6 En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.
9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.
14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss,[a] och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig." 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud,[b] och är hos Fadern, har gjort honom känd.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln