Book of Common Prayer
Psalm 118
Tacksamhet över Herrens nåd och hjälp
1 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Israel må säga så,
ty hans nåd varar i evighet.
3 Arons hus må säga så,
ty hans nåd varar i evighet.
4 De som fruktar Herren må säga så,
ty hans nåd varar i evighet.
5 I min nöd ropade jag till Herren
och Herren svarade mig och ställde mig på rymlig plats.
6 Herren är med mig, jag skall inte frukta.
Vad kan en människa göra mig?
7 Herren är med mig, han är min hjälpare,
jag kan utan fruktan se på dem som hatar mig.
8 Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
än att lita på människor.
9 Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
än att lita på furstar.
10 Alla hednafolk omringar mig,
men i Herrens namn skall jag förgöra dem.
11 De omringar mig, ja, de omringar mig,
men i Herrens namn skall jag förgöra dem.
12 De omringar mig som bin,
men de slocknar som eld i törne.
I Herrens namn skall jag förgöra dem.
13 Man ger mig hårda stötar för att få mig på fall,
men Herren hjälper mig.
14 Herren är min starkhet och min lovsång,
han blev min frälsning.
15 Man sjunger med jubel om frälsning
i de rättfärdigas hyddor:
" Herrens högra hand gör mäktiga ting.
16 Herrens högra hand upphöjer,
Herrens högra hand gör mäktiga ting."
17 Jag skall inte dö utan leva
och förkunna Herrens gärningar.
18 Hårt har Herren tuktat mig,
men han lämnade mig inte åt döden.
19 Öppna för mig rättfärdighetens portar,
jag vill gå in genom dem och tacka Herren.
20 Detta är Herrens port,
de rättfärdiga går in genom den.
21 Jag tackar dig för att du svarade mig
och blev min frälsning.
22 Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort
har blivit en hörnsten.
23 Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
24 Detta är den dag som Herren har gjort,
låt oss på den jubla och vara glada!
25 O, Herre, fräls![a]
O, Herre, låt allt lyckas väl!
26 Välsignad vare han som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus.
27 Herren är Gud, och han gav oss ljus.
Ordna er i högtidsled
med lövrika kvistar i händerna
fram till altarets horn.
28 Du är min Gud, jag vill tacka dig,
min Gud, jag vill upphöja dig.
29 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
Psalm 145[a]
Herrens storhet, godhet och rättfärdighet
1 En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung,
och lova ditt namn alltid och för evigt.
2 Jag vill dagligen lova dig
och prisa ditt namn alltid och för evigt.
3 Stor är Herren och högt prisad,
hans storhet är outrannsaklig.
4 Ett släkte prisar för ett annat dina verk
och förkunnar dina väldiga gärningar.
5 Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda
och dina underbara verk.
6 Om dina väldiga gärningars makt skall man tala,
och din storhet skall jag förkunna.
7 Man skall utbreda ryktet om din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
8 Nådig och barmhärtig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Herren är god mot alla
och förbarmar sig över alla sina verk.
10 Herre, alla dina verk skall tacka dig
och dina fromma skall lova dig.
11 De skall tala om ditt rikes ära
och förkunna din makt.
12 De skall kungöra för människors barn dina mäktiga gärningar
och ditt rikes ära och härlighet.
13
ditt herravälde varar från släkte till släkte.
och kärleksfull i allt han gör.[b]
14 Herren uppehåller alla dem
som är på väg att falla,
han reser upp alla nerböjda.
15 Allas ögon väntar på dig,
och du ger dem deras mat i rätt tid.
16 Du öppnar din hand
och mättar allt levande med nåd.
17 Herren är rättfärdig i alla sina vägar
och nådig i allt han gör.
18 Herren är nära alla som åkallar honom,
alla dem som åkallar honom i sanning.
19 Han gör vad de gudfruktiga begär,
han hör deras rop och frälsar dem.
20 Herren bevarar alla dem som älskar honom,
men alla ogudaktiga förgör han.
21 Min mun skall förkunna Herrens lov,
och allt som lever skall lova hans heliga namn
alltid och i evighet.
Telningen från Isais rot och hans fridsrike
11 Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam,
en telning från hans rötter skall bära frukt.
2 Över honom skall Herrens Ande vila,
Anden med vishet och förstånd,
Anden med råd och styrka,
Anden med kunskap och fruktan för Herren.
3 Han skall ha sin glädje i Herrens fruktan.
Han skall inte döma efter vad ögonen ser
eller utöva lag efter vad öronen hör,
4 utan med rättfärdighet skall han döma de fattiga,
med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han skall slå jorden med sin muns stav,
med sina läppars andedräkt döda de ogudaktiga.
5 Rättfärdighet skall vara bältet runt hans midja,
trofasthet bältet om hans höfter.
6 Vargar skall bo tillsammans med lamm,
leoparder ligga bland killingar.
Kalvar och unga lejon och gödboskap skall vara tillsammans,
och en liten pojke skall valla dem.
7 Kor och björnar skall gå och beta,
deras ungar skall ligga tillsammans,
och lejon skall äta halm som oxar.
8 Ett spädbarn skall leka vid huggormens hål,
ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga.
9 Ingen skall göra något ont eller förstöra något
på hela mitt heliga berg,
ty landet skall vara fullt av Herrens kunskap,
liksom vattnet täcker havet.
Guds hemliga vishet uppenbarad
2 När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet[a] för er. 2 Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. 3 Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. 4 Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. 5 Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.
6 Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. 9 Men vi känner, som Skriften säger,[b] vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. 10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.
Anden utforskar allt, också djupen i Gud. 11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. 12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. 13 Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord.
21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom."
22 Judas - inte Judas Iskariot - frågade: "Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?" 23 Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. 25 Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. 26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.
27 Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa. 28 Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig, skulle ni glädjas över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. 29 Och nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln