Book of Common Prayer
Psalm 101
En gudfruktig kung
1 En psalm av David.
Om nåd och rätt vill jag sjunga,
dig, Herre, vill jag lovprisa.
2 Jag vill ge akt på den fullkomliga vägen.
När kommer du till mig?
Jag vill föra en fullkomlig vandel
där jag bor i mitt hus.
3 Jag vänder ej mitt öga till det onda.
Att handla trolöst hatar jag,
det skall inte finnas hos mig.
4 Ett falskt hjärta må vara långt ifrån mig,
det onda vill jag inte veta av.
5 Den som baktalar sin nästa,
honom vill jag förgöra,
den som har stolta ögon och högmodigt hjärta
tål jag inte.
6 Mina ögon ser efter de trofasta i landet,
för att de skall bo hos mig.
Den som vandrar på den fullkomliga vägen,
han skall tjäna mig.
7 Den som handlar svekfullt
får inte bo i mitt hus,
den som talar lögn
skall inte bestå inför mina ögon.
8 Varje morgon skall jag förgöra
alla ogudaktiga i landet
och utrota alla ogärningsmän ur Herrens stad.
Psalm 109
Bön mot obarmhärtiga motståndare
1 För sångmästaren, en psalm av David.
Min lovsångs Gud, tig inte,
2 ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun,
har de öppnat mot mig,
de har talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 Med hatfulla ord har de omringat mig,
utan orsak har de börjat strid mot mig.
4 Som svar på min kärlek anklagar de mig,
men jag ber för dem.
5 De lönar gott med ont
och min kärlek med hat.
6 Sätt en ogudaktig man över honom,
låt en åklagare[a] stå på hans högra sida.
7 När han ställs inför rätta må han dömas skyldig,
och hans bön bli till synd.
8 Må hans dagar bli få
och en annan överta hans ämbete.
9 Må hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10 Må hans barn alltid irra omkring och tigga
och söka sitt bröd långt från sina ödelagda hem.
11 Må ockraren få allt han äger i sin snara
och främlingar plundra hans egendom.
12 Må ingen visa honom barmhärtighet
och ingen förbarma sig över hans faderlösa.
13 Må hans efterkommande bli utrotade
och hans namn utplånat i nästa släktled.
14 Må hans fäders missgärning bli ihågkommen inför Herren
och må hans mors synd ej bli utplånad.
15 Må de alltid finnas inför Herren,
må minnet av dem utrotas från jorden.
16 Ty han tänkte inte på att vara barmhärtig
utan förföljde den som var betryckt och fattig
och den som hade ett bedrövat hjärta,
för att döda dem.
17 Han älskade förbannelse,
och den kom över honom.
Han ville inte ha välsignelse,
och den blev fjärran ifrån honom.
18 Han tog på sig förbannelse som en klädnad,
och den trängde in i hans inre som vatten,
och som olja in i hans ben.
19 Må den vara för honom som en mantel att svepa sig i,
som ett bälte att alltid spänna om sig.
20 Må detta vara mina motståndares lön från Herren,
deras som talar ont mot mig.
21 Men du, Herre Herre, hjälp mig
för ditt namns skull!
Rädda mig, ty din nåd är god.
22 Jag är betryckt och fattig,
mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 Jag försvinner som skuggan om kvällen,
jag skakas bort som gräshoppor.
24 Mina knän vacklar av fasta,
min kropp förlorar sitt hull.
25 Jag har blivit till åtlöje för dem,
när de ser mig skakar de på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre, min Gud!
Fräls mig enligt din nåd,
27 så att de förstår att detta är din hand,
att du, Herre, har gjort det.
28 De förbannar, men du välsignar.
Reser de sig upp, kommer de på skam,
men din tjänare gläder sig.
29 Låt mina motståndare bli klädda i vanära
och svepta i skam som i en mantel.
30 Jag vill storligen tacka Herren med min mun,
mitt ibland många vill jag prisa honom.
Ajin
121 Jag har gjort vad som är rätt och rättfärdigt,
överlämna mig inte åt mina förtryckare.
122 Tag dig an din tjänares sak
och låt det gå honom väl,
låt inte de fräcka förtrycka mig.
123 Mina ögon längtar efter din frälsning,
efter din rättfärdighets ord.
124 Handla med din tjänare enligt din nåd
och lär mig dina stadgar.
125 Jag är din tjänare,
ge mig förstånd
så att jag lär känna dina vittnesbörd.
126 Det är tid för Herren att handla,
ty de har gjort din undervisning om intet.
127 Därför älskar jag dina bud
mer än guld, ja, mer än fint guld.
128 Därför håller jag alla dina befallningar för rätta,
jag hatar lögnens alla vägar.
Pe
129 Underbara är dina vittnesbörd,
därför tar min själ dem i akt.
130 När dina ord öppnas, ger de ljus
och skänker förstånd åt enkla människor.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar,
ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig,
så som du gör med dem som älskar ditt namn.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal,
låt ingen synd bli mig övermäktig.
134 Befria mig från människors förtryck,
jag vill hålla fast vid dina befallningar.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare
och lär mig dina stadgar.
136 Strömmar av tårar rinner från mina ögon,
därför att man inte tar vara på din undervisning.
Tsade
137 Herre, du är rättfärdig,
dina domslut är rättvisa.
138 Du har givit befallning om dina vittnesbörd
i rättfärdighet och stor trofasthet.
139 Jag förtärs av brinnande nit,
därför att mina ovänner glömmer dina ord.
140 Ditt tal är fullkomligt rent,
din tjänare älskar det.
141 Jag är ringa och föraktad,
men jag glömmer ej dina befallningar.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet,
din undervisning är sanning.
143 Nöd och ångest har gripit mig,
men dina bud är min glädje.
144 Dina vittnesbörd är rättfärdiga för evigt,
ge mig förstånd, så att jag får leva.
14 Då kom Herrens ord till mig: 15 "Du människobarn, det är till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nära släktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invånare säger: Håll er borta från Herren. Det är vi som fått landet till egendom. 16 Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Fastän jag förde dem långt bort bland hednafolken och spred ut dem i främmande länder, blev jag en tid en helgedom för dem i de länder dit de hade kommit. 17 Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Jag skall samla er från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni har blivit kringspridda, och jag skall ge er Israels land.
18 När de har kommit dit, skall de skaffa bort alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där. 19 Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, 20 för att de skall vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 21 Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina vämjeliga avgudar, skall jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren, Herren."
Herrens härlighet lämnar Jerusalem
22 Då lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och härligheten från Israels Gud var över dem. 23 Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden. 24 Men Anden lyfte mig upp och i en syn från Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fått se. 25 Och jag talade till de bortförda alla de ord som Herren hade uppenbarat för mig.
Melkisedeks prästämbete
7 Denne Melkisedek[a] var konung i Salem[b] och präst åt Gud, den Högste. Det var han som mötte Abraham, när denne kom tillbaka efter segern över kungarna, och Melkisedek välsignade honom. 2 Och Abraham gav honom tionde av allt. Melkisedek betyder för det första "rättfärdighetens konung", vidare "Salems konung", det vill säga "fridens konung". 3 Han står där utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut: han är lik Guds Son och förblir präst för evigt.
4 Se, hur stor han är. Det var åt honom som Abraham, vår stamfader, gav tionde av sitt bästa byte. 5 De av Levis söner som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fastän de härstammar från Abraham. 6 Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som ägde löftena. 7 Ingen kan förneka att det är den som är ringare som välsignas av den som är förmer. 8 I det ena fallet tar dödliga människor[c] emot tionde, men i det andra fallet är det en som får vittnesbördet att han lever. 9 Ja, genom Abraham har på ett sätt också Levi, som får tionde, själv gett tionde, 10 ty som ofödd fanns han till i sin stamfaders kropp, när Melkisedek mötte denne.
Kristi prästämbete
11 Om nu fullkomlighet kunde vinnas genom den levitiska prästtjänsten[d] - och på den grunden hade folket fått lagen - varför måste då en annan präst träda fram, en som Melkisedek, en som inte sägs vara lik Aron? 12 Ty om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras. 13 Den som detta sägs om hörde till en annan stam, och från den har ingen gjort tjänst vid altaret. 14 Det är uppenbart att vår Herre har trätt fram ur Juda, men Mose har ingenting sagt om präster från denna stam. 15 Ännu tydligare är det, när en annan präst lik Melkisedek uppstår. 16 Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. 17 Han får nämligen det vittnesbördet: Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek. [e]
17 De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." 18 Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19 Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er. 20 Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen."
21 I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små. Ja, Fader, detta var din goda vilja. 22 Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för."
Den barmhärtige samariten
23 När de var ensamma, vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser det ni ser. 24 Ty jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln