Book of Common Prayer
Psalm 87
Staden där folken föds på nytt
1 En psalm, en sång av Koras söner.
Den stad han har grundat
står på de heliga bergen.
2 Herren älskar Sions portar
mest bland alla Jakobs boningar.
3 Härliga ting har talats om dig,
du Guds stad. Sela.
4 "Rahab[a] och Babel skall jag räkna
bland mina bekännare,
likaså Filisteen och Tyrus tillsammans med Kush,
dessa är födda där."
5 Om Sion skall det sägas:
"Var och en är född där."
Och han, den Högste, håller det vid makt.
6 När Herren upptecknar folken,
skall han räkna så:
"Dessa är födda där." Sela.
7 Under sång och dans skall man säga:
"Alla mina källor har jag i dig."
FJÄRDE BOKEN
Psalm 90
Guds evighet och människans förgänglighet
1 En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt
från släkte till släkte.
2 Innan bergen blev till
och du skapade jorden och världen,
ja, från evighet till evighet är du, Gud.
3 Du låter människorna vända åter till stoft,
du säger: "Vänd åter, ni människors[a] barn!"
4 Ty tusen år är i dina ögon
som den dag som förgick i går,
de är som en nattväkt.
5 Du sköljer dem bort, de är som en sömn.
Om morgonen liknar de gräset som frodas.
6 Om morgonen gror det och blomstrar,
om aftonen vissnar det och blir torrt.
7 Vi går under genom din vrede,
genom din förbittring förskräcks vi.
8 Du ställer våra missgärningar inför dig,
våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus.
9 Alla våra dagar försvinner genom din harm,
vi slutar våra år som en suck.
10 Vårt liv varar sjuttio år
eller åttio, om krafterna räcker.
När det är som bäst är det möda och bekymmer.
Snart är det förbi, vi flyger bort.
11 Vem känner din vredes makt
och din harm, så att han fruktar dig?
12 Lär oss inse att våra dagar är räknade,
så att vi får visa hjärtan.
13 Vänd åter, Herre! Hur länge dröjer du?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd när morgonen gryr,
så att vi får jubla och vara glada
i alla våra dagar.
15 Gläd oss lika många dagar
som du har plågat oss,
lika många år som vi har sett olycka.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare
och din härlighet över deras barn.
17 Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss.
Ge framgång åt våra händers verk,
ja, åt våra händers verk må du ge framgång.
Psalm 136
Lovsång till Herren för hans under
1 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Tacka gudarnas Gud,
ty hans nåd varar i evighet.
3 Tacka herrarnas Herre,
ty hans nåd varar i evighet,
4 han som ensam gör stora under,
ty hans nåd varar i evighet,
5 han som har gjort himlen med förstånd,
ty hans nåd varar i evighet,
6 han som har brett ut jorden över vattnen,
ty hans nåd varar i evighet,
7 han som har gjort de stora ljusen,
ty hans nåd varar i evighet,
8 solen till att råda om dagen,
ty hans nåd varar i evighet,
9 månen och stjärnorna till att råda om natten,
ty hans nåd varar i evighet,
10 han som slog de förstfödda i Egypten,
ty hans nåd varar i evighet,
11 och som förde Israel ut därifrån,
ty hans nåd varar i evighet,
12 med stark hand och uträckt arm,
ty hans nåd varar i evighet,
13 han som delade Röda havet mitt itu,
ty hans nåd varar i evighet,
14 och lät Israel gå mitt igenom det,
ty hans nåd varar i evighet,
15 och skingrade farao och hans här
i Röda havet,
ty hans nåd varar i evighet,
16 han som förde sitt folk genom öknen,
ty hans nåd varar i evighet,
17 han som slog stora kungar,
ty hans nåd varar i evighet,
18 och dräpte väldiga kungar,
ty hans nåd varar i evighet,
19 Sichon, amoreernas kung,
ty hans nåd varar i evighet,
20 och Og, kungen i Basan,
ty hans nåd varar i evighet,
21 och som gav deras land till arvedel,
ty hans nåd varar i evighet,
22 till arvedel åt Israel, sin tjänare,
ty hans nåd varar i evighet,
23 han som tänkte på oss i vår förnedring,
ty hans nåd varar i evighet,
24 och som ryckte oss ut ur våra fienders våld,
ty hans nåd varar i evighet,
25 han som ger mat åt allt levande,
ty hans nåd varar i evighet.
26 Tacka himmelens Gud,
ty hans nåd varar i evighet!
Profetens höftskynke
13 Då sade Herren till mig: "Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt det omkring dina höfter, men låt det inte bli vått." 2 Jag köpte ett höftskynke, som Herren hade befallt, och satte det omkring mina höfter. 3 Då kom Herrens ord till mig för andra gången. Han sade: 4 "Tag höftskynket som du har köpt och som du bär omkring dina höfter och stå upp och gå till Eufrat och göm det i en bergsskreva." 5 Och jag gick och gömde det vid Eufrat, så som Herren hade befallt mig.
6 En lång tid därefter sade Herren till mig: "Stå upp och gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där." 7 Jag gick då bort till Eufrat och grävde och tog fram höftskynket från det ställe där jag hade gömt det. Men se, nu var höftskynket fördärvat och det dög inte längre till någonting.
8 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 9 Så säger Herren: På samma sätt skall jag göra slut på Judas och Jerusalems stora högmod. 10 Detta onda folk, som inte vill lyssna till mitt ord utan följer sitt hårda hjärta och håller sig till andra gudar, tjänar och tillber dem, det skall bli som detta höftskynke som inte duger till något. 11 Ty liksom en mans höftskynke sluter sig tätt omkring hans höfter, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, säger Herren, för att de skulle vara mitt folk, till berömmelse, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.
12 Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. 13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. 14 Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. 15 Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 19 - För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. - Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. 20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
47 Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."
48 Judarna svarade: "Har vi inte rätt när vi säger att du är en samarit och har en ond ande?" 49 Jesus svarade: "Jag har ingen ond ande. Jag ärar min Fader, och ni vanärar mig. 50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51 Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden." 52 Judarna sade: "Nu förstår vi att du har en ond ande. Abraham dog, och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin smaka döden. 53 Är du större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem ger du dig ut för att vara?" 54 Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, han som ni kallar er Gud. 55 Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. 56 Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad." 57 Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!" 58 Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till." 59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln