Book of Common Prayer
Psalm 75
Guds dom över de övermodiga
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en psalm, en sång av Asaf.
2 Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig.
Ditt namn är nära, man talar om dina under.
3 "På den tid jag har bestämt
skall jag fälla en rättvis dom.
4 Jorden och alla som bor där kan vackla,
men jag har gjort dess pelare stadiga." Sela.
5 Jag säger till de övermodiga: "Var inte övermodiga!"
och till de ogudaktiga: "Upphöj inte hornet!"
6 Höj inte ert horn så högt,
tala inte så trotsigt och fräckt.
7 Ty inte från öster eller väster
och inte från öknen kommer upphöjelsen.
8 Nej, Gud är den som dömer,
den ene böjer han ner, den andre reser han upp.
9 Ty i Herrens hand är en bägare.
Den skummar av vin,
den är full av tillblandad dryck
och han häller upp.
Alla ogudaktiga på jorden måste dricka den i botten.
10 Men jag skall alltid förkunna
och lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla de ogudaktigas horn skall jag hugga av,
men den rättfärdiges horn skall bli upphöjt.
Psalm 76
Guds dom över sina fiender
1 För sångmästaren, en psalm till stränginstrument, en sång av Asaf.
2 Gud är känd i Juda,
i Israel är hans namn stort.
3 I Salem står hans hydda,
hans boning på Sion.
4 Där bröt han sönder bågens blixtrande pilar,
sköld och svärd, krigets vapen. Sela.
5 Strålande är du,
härligare än berg, rika på byte.
6 Modiga män ligger plundrade,
de sover sin sista sömn,
ingen stridsman kan lyfta sin hand.
7 Genom ditt straffande ord, du Jakobs Gud.
ligger både häst och ryttare i dvala.
8 Du, endast du är värd fruktan.
vem kan bestå inför dig när du är vred?
9 Från himlen låter du din dom höras.
Jorden förskräckes och blir stilla
10 när Gud står upp till doms
för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.
11 Människors vrede skall då bli dig till pris,
vad som finns kvar av vrede skall du ikläda dig.
12 Ge löften och infria dem åt Herren, er Gud!
Alla som är omkring honom skall bära fram gåvor åt den fruktansvärde.
13 Han kuvar furstarnas stolta ande,
fruktansvärd är han för kungarna på jorden.
Psalm 23
Den gode herden
1 En psalm av David.
Herren är min herde,
mig skall intet fattas.
2 Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
3 Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.
5 Du dukar för mig ett bord
i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
6 Idel godhet och nåd skall följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i Herrens hus
evinnerligen.
Psalm 27
Gemenskap med Herren
1 Av David.
Herren är mitt ljus och min frälsning,
för vem skulle jag frukta?
Herren är mitt försvar,
för vem skulle jag vara rädd?
2 När de onda kommer emot mig
och vill uppsluka mig,
mina motståndare och fiender,
då skall de själva stappla och falla.
3 Om en här belägrar mig
fruktar ej mitt hjärta.
Om krig bryter ut mot mig
är jag ändå trygg.
4 Ett har jag begärt av Herren,
det längtar jag efter:
Att få bo i Herrens hus
i alla mitt livs dagar
för att se Herrens ljuvlighet
och betrakta hans tempel.
5 Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag.
Han beskyddar mig i sin boning,
han för mig upp på klippan.
6 Nu kan mitt huvud höja sig
över mina fiender runt omkring mig.
Jag vill offra jublets offer i hans hydda,
jag vill sjunga till Herrens ära och lova honom.
7 Hör, Herre!
Jag höjer min röst och ropar,
var mig nådig och svara mig.
8 Mitt hjärta tänker på ditt ord:
"Sök mitt ansikte!"
Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag,
9 dölj inte ditt ansikte för mig.
Driv inte bort din tjänare i vrede,
du som har varit min hjälp.
Släpp mig inte, överge mig inte,
du, min frälsnings Gud.
10 Om än min far och mor överger mig,
tar Herren emot mig.
11 Visa mig, Herre, din väg,
led mig på en jämn stig
för mina förföljares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina ovänners illvilja,
ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld.
13 Jag är viss om att få se Herrens godhet
i de levandes land.
14 Hoppas på Herren,
var stark och frimodig i ditt hjärta,
ja, vänta på Herren!
20 Kungör detta för Jakobs hus,
ropa ut det i Juda och säg:
21 Hör detta, du dåraktiga folk utan förstånd!
Ni har ögon och ser inte,
ni har öron och hör inte.
22 Skulle ni inte frukta mig, säger Herren,
skulle ni inte bäva för mig,
jag som har satt sand till gräns för havet,
till en evig gräns som det inte kan överskrida.
Hur än dess vågor svallar förmår de ingenting,
och hur de än brusar kan de inte komma över den.
23 Men detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta.
De har vänt sig bort och gått sin egen väg.
24 De säger inte i sina hjärtan:
"Låt oss frukta Herren, vår Gud,
honom som ger regn i rätt tid både höst och vår
och som ger oss de bestämda skördeveckorna."
25 Era missgärningar har nu bringat detta i olag,
era synder håller detta goda borta från er.
26 Ty bland mitt folk finns ogudaktiga människor.
De ligger i bakhåll liksom fågelfängaren ligger på lur,
de sätter ut snaror och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
så är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit stora och rika,
de har blivit feta och skinande.
28 Deras onda gärningar vet inte av någon gräns,
de dömer inte rättvist,
de verkar inte för den faderlöses sak
och hjälper inte den fattige att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett hednafolk som detta?
30 Förfärliga och fruktansvärda ting sker i landet.
31 Profeterna profeterar lögn,
och prästerna styr efter deras råd.
Så vill mitt folk ha det.
Men vad skall ni göra
när slutet på detta kommer?
19 Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. 20 Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.
Förklarad rättfärdig i Kristus
21 Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, 22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. 23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. 25 Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol,[a] att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet,[b] eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, 26 under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.
27 Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. 28 Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. 29 Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, 30 lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. 31 Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.
Jesus går upp till lövhyddohögtiden
7 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte uppehålla sig i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. 2 Judarnas lövhyddohögtid[a] stod för dörren. 3 Hans bröder sade då till honom: "Bege dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se de gärningar som du gör. 4 Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet. Om du gör sådana gärningar, träd då öppet fram för världen!" 5 Inte ens hans bröder trodde på honom. 6 Jesus sade till dem: "Den rätta tiden för mig har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid. 7 Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. 8 Gå ni upp till högtiden. Jag går ännu inte upp[b] till den här högtiden, eftersom min tid ännu inte är inne." 9 Så sade han och stannade kvar i Galileen.
10 När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. 11 Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: "Var är han?" 12 Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: "Han är god." Andra sade: "Nej, han vilseleder folket." 13 Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln