Book of Common Prayer
Psalm 70
Bön om snar hjälp
1 För sångmästaren, av David, till åminnelse.
2 Gud, kom till min räddning!
Herre, skynda till min hjälp!
3 Låt dem komma på skam och blygas
som står efter mitt liv.
Låt dem vika tillbaka och drabbas av vanära
som önskar mig olycka.
4 Låt dem vända tillbaka i sin skam
som säger: "Rätt åt honom!"
5 Alla som söker dig
skall jubla och vara glada i dig.
De som älskar din frälsning
skall alltid säga:
"Högtlovad vare Gud!"
6 Jag är betryckt och fattig,
Gud, skynda till mig!
Du är min hjälp och min befriare.
Herre, dröj inte!
Psalm 71
Bön om hjälp i ålderdomen
1 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet,
vänd ditt öra till mig och fräls mig.
3 Var en klippa för mig där jag kan bo,
dit jag alltid kan komma,
du som givit befallning om min frälsning,
du mitt bergfäste och min borg.
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld,
ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
5 Ty du är mitt hopp, Herre,
min förtröstan, Herre, allt ifrån min ungdom.
6 Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,
du har förlöst mig ur min moders liv,
dig gäller alltid mitt lov.
7 Jag har blivit ett tecken för många,
och du är min starka tillflykt.
8 Låt min mun vara full av ditt lov,
hela dagen av din ära.
9 Förkasta mig inte när jag blir gammal,
överge mig inte när min kraft tynar bort!
10 Ty mina fiender talar mot mig,
de som vaktar på min själ rådslår med varandra och säger:
11 "Gud har övergivit honom,
förfölj och grip honom,
det finns ingen som räddar honom!"
12 Gud, var inte långt ifrån mig!
Min Gud, skynda till min hjälp!
13 Låt min själs fiender
komma på skam och gå under.
Låt dem som önskar mig olycka
höljas i förakt och vanära.
14 Men jag skall alltid hoppas
och prisa dig, om och om igen.
15 Min mun skall förkunna din rättfärdighet,
din frälsning dagen lång,
fastän jag inte har ord till fullo.
16 Jag skall komma i Herrens, Herrens väldiga kraft,
jag skall prisa din rättfärdighet, endast din.
17 Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,
och intill nu förkunnar jag dina under.
18 Överge mig inte, Gud,
när jag blir gammal och grå,
inte förrän jag fått förkunna om dina gärningar[a] för nya släkten,
om din makt för alla som skall komma.
19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till himlen.
Du som har gjort så stora ting,
Gud, vem är dig lik?
20 Du som har låtit oss se så mycket av nöd och olycka,
du skall åter göra oss levande,
åter föra oss upp ur jordens djup.
21 Föröka du min storhet
och trösta mig igen,
22 så vill jag tacka dig med spel på psaltare
för din trofasthet, min Gud,
jag vill lovsjunga dig till harpa,
du Israels Helige.
23 Mina läppar skall jubla,
när jag lovsjunger dig,
ja, min själ som du har friköpt.
24 Min tunga skall hela dagen
tala om din rättfärdighet,
ty de som önskade mig olycka
kommer på skam och måste blygas.
Psalm 74
Templets förstöring
1 En sång av Asaf.
Gud, varför har du förkastat oss för alltid?
Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord?
2 Tänk på din menighet
som du förvärvade för länge sedan,
som du återlöste till att vara din arvedel.
Tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder.
Allt i helgedomen har fienden förstört.
4 Dina fiender har skränat på den plats där du möter oss,
de har satt upp sina egna tecken som rätta tecken.
5 Det var en syn som när man höjer yxor i en tät skog.
6 Alla snidade verk har de förstört
med yxa och bila.
7 De har satt eld på din helgedom,
ända till grunden har de orenat ditt namns boning.
8 De har sagt i sina hjärtan: "Vi skall kuva dem fullständigt!"
Alla Guds heliga platser har de bränt ner i landet.
9 Våra tecken ser vi inte,
ingen profet finns kvar
och ingen av oss vet hur länge det varar.
10 Hur länge, Gud, skall fienden smäda
och ständigt förakta ditt namn?
11 Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
Drag fram den ur din barm och förgör dem!
12 Gud, sedan urminnes tid är du min konung,
du som utför frälsningsverk på jorden.
13 Det var du som delade havet genom din makt,
du krossade drakarnas huvuden på vattnet.
14 Det var du som bröt sönder Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram,
det var du som lät starka strömmar torka ut.
16 Din är dagen, din är också natten,
det är du som har skapat ljuset och solen.
17 Det är du som har fastställt jordens alla gränser.
Sommar och vinter har du skapat.
18 Herre, tänk på hur fienden smädar,
hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Lämna ej åt vilddjuren din turturduvas själ,
glöm inte för alltid dina betrycktas liv!
20 Tänk på förbundet,
ty i landets mörka vrår finns fullt av våldsnästen.
21 Låt inte den förtryckte vika tillbaka med skam,
låt den fattige och behövande prisa ditt namn.
22 Stå upp, Gud, och för din talan!
Tänk på hur du hela tiden hånas av dåren.
23 Glöm inte bort dina ovänners rop,
larmet som ständigt hörs från dina motståndare.
9 På den dagen, säger Herren,
skall kungen och furstarna förlora modet,
prästerna bli förfärade
och profeterna vara bestörta.
10 Men jag sade: O, Herre, Herre, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det skall gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv!
19 O, mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
jag kan inte tiga,
ty ljud av horn har min själ hört, och stridsrop.
20 Förödelse på förödelse ropas ut,
hela landet läggs öde.
Plötsligt blir mina tält förstörda,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge skall jag se stridsbaneret
och höra ljud av horn?
22 Mitt folk är dåraktigt,
mig känner de inte.
De är oförnuftiga barn och förstår ingenting.
De är visa när det gäller att göra ont,
men de förstår inte att göra gott.
23 Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom,
upp mot himlen och där fanns inget ljus.
24 Jag såg på bergen, och se, de bävade
och alla höjder vacklade.
25 Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människa
och alla himlens fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om, och se, det bördiga landet var en öken,
alla dess städer ödelagda inför Herrens ansikte,
för hans brinnande vrede.
27 Ty så säger Herren:
Hela landet skall bli en ödemark,
men jag skall inte göra helt slut på det.
28 Därför sörjer jorden,
och himlen ovanför mörknar,
ty vad jag har talat och beslutat
skall jag inte ångra eller ta tillbaka.
12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.
Också juden står under Guds dom
17 Du kallar dig jude och finner vila i lagen och berömmer dig av Gud. 18 Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, du som är undervisad av lagen. 19 Du tror dig vara en vägvisare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, 20 en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i lagen. 21 Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte skall stjäla, du stjäl. 22 Du som säger att man inte skall begå äktenskapsbrott, du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen. 23 Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen. 24 Ty Skriften säger:För er skull smädas Guds namn bland hedningarna.[a]
Jesu förhållande till sin Fader
19 Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. 20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. 21 Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill. 22 Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, 23 för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.
24 Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25 Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. 26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 28 Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln