Book of Common Prayer
Psalm 63
Längtan efter Gud och förtröstan på honom
1 En psalm av David när han var i Juda öken.
2 Gud, du är min Gud,
tidigt om morgonen söker jag dig.
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i ett torrt land som försmäktar utan vatten.
3 Jag söker dig i helgedomen
för att se din makt och härlighet.
4 Ty din nåd är bättre än liv,
mina läppar skall prisa dig.
5 Jag skall lova dig så länge jag lever,
i ditt namn skall jag lyfta mina händer.
6 Min själ blir mättad av utsökta rätter.
Med jublande läppar lovsjunger min mun,
7 när jag kommer ihåg dig på min bädd
och tänker på dig under nattens timmar.
8 Ty du är min hjälp,
under dina vingars skugga jublar jag.
9 Min själ håller sig till dig,
din högra hand uppehåller mig.
10 Men dessa som står efter mitt liv
och vill förgöra det,
de skall fara ner i jordens djup.
11 De skall överlämnas åt svärdet,
de skall bli schakalers byte.
12 Men kungen skall glädja sig i Gud.
Var och en som svär vid honom skall prisa sig lycklig,
ty de lögnaktigas mun skall bli tillstoppad.
Psalm 98
Jubel över Herrens makt och frälsning
1 En psalm.
Sjung för Herren en ny sång,
ty han har gjort under.
Han har vunnit seger med sin högra hand
och med sin heliga arm.
2 Herren har gjort sin frälsning känd,
han har uppenbarat sin rättfärdighet
för hednafolkens ögon.
3 Han har tänkt på sin nåd och trofasthet
mot Israels hus,
hela jorden har sett vår Guds frälsning.
4 Höj jubel till Herren, alla länder!
Brist ut i glädjerop och lovsjung!
5 Lovsjung Herren med harpa,
med harpa och med lovsångs ljud!
6 Blås i trumpeter och horn,
höj jubelrop inför konungen, Herren!
7 Må havet brusa och allt som fyller det,
världen och de som bor i den.
8 Må strömmarna klappa i händerna
och bergen jubla med varandra
9 inför Herren, ty han kommer
för att döma jorden.
Han skall döma världen med rättfärdighet
och folken med rättvisa.
Psalm 103
Lovprisning till Herren för hans godhet
1 Av David.
Lova Herren, min själ,
ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte alla hans välgärningar,
3 han som förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
4 han som återlöser ditt liv från förgängelsen
och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5 han som mättar ditt begär med sitt goda,
så att du blir ung på nytt som en örn.
6 Herren handlar rättfärdigt
och skaffar rätt åt alla förtryckta.
7 Han lät Mose veta sina vägar,
Israels barn sina gärningar.
8 Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta
och vredgas inte för evigt.
10 Han handlar inte med oss efter våra synder
och lönar oss inte efter våra missgärningar.
11 Ty så hög som himlen är över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
12 Så långt som öster är från väster
låter han våra överträdelser vara från oss.
13 Som en far förbarmar sig över barnen,
så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
14 Ty han vet hur vi är skapade,
han tänker på att vi är stoft.
15 En människas dagar är som gräset,
hon blomstrar som markens blommor.
16 Vinden drar fram över dem
och de är borta,
deras plats känner dem inte längre.
17 Men Herrens nåd varar från evighet till evighet
över dem som fruktar honom
och hans rättfärdighet intill barnbarn,
18 när man håller hans förbund
och tänker på hans befallningar och följer dem.
19 Herren har ställt sin tron i himlen,
hans konungavälde omfattar allt.
20 Lova Herren, ni hans änglar,
ni starka hjältar som utför hans befallning,
så snart ni hör ljudet av hans befallning.
21 Lova Herren, ni alla hans härskaror,
ni hans tjänare som uträttar hans vilja.
22 Lova Herren, ni alla hans verk,
överallt där hans välde är.
Min själ, lova Herren!
Herrens välgärningar under ökenvandringen
8 Alla de bud som jag i dag ger dig skall ni vara noga med att följa för att ni må leva och bli talrika, och för att ni må komma in i och ta i besittning det land som Herren med ed har lovat era fäder. 2 Kom ihåg hur Herren, din Gud, i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte. 3 Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, en mat som varken du eller dina fäder kände till, för att han skulle lära dig förstå att människan lever inte bara av bröd, utan av allt som utgår från Herrens mun. 4 Dina kläder blev inte utslitna och din fot svullnade inte under dessa fyrtio år. 5 Du skall veta i ditt hjärta att Herren, din Gud, fostrar dig, så som en man fostrar sin son, 6 och du skall hålla Herrens, din Guds, bud så att du vandrar på hans vägar och fruktar honom.
7 Ty Herren, din Gud, för dig in i ett gott land, ett land med vattenbäckar, källor och djupa vatten som flödar fram i dalar och på berg. 8 Det är ett land med vete och korn, med vinstockar, fikonträd och granatträd, ett land med ädla olivträd och med honung, 9 ett land där du inte skall äta ditt bröd i fattigdom och där ingenting skall fattas dig, ett land där stenarna är av järn och där du skall bryta koppar ur bergen. 10 Du skall äta och bli mätt, och du skall prisa Herren, din Gud, för det goda land han har gett dig.
17 Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet, så att Kristi kors inte förlorar sin kraft.
Världens visdom och korsets dårskap
18 Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. [a] 20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare?[b] Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? 21 Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. 22 Ty judarna begär tecken[c] och grekerna söker visdom. 23 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten[d] och för hedningarna en dårskap. 24 Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
26 Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. 27 Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, 28 och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, 29 för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. 30 Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, 31 för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren. [e]
Jesus och fastan
18 Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom man och frågade Jesus: "Varför fastar[a] Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?" 19 Jesus svarade: "Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge brudgummen är hos dem kan de inte fasta. 20 Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta. 21 Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. Då skulle det nya tyget riva bort ännu mer från den gamla manteln och revan bli värre. 22 Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gjorde så, skulle vinet spränga säckarna och både vinet och säckarna förstöras. Nej, nytt vin häller man i nya säckar."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln