Book of Common Prayer
Qof
145 Jag ropar av allt hjärta. Svara mig, Herre!
Jag vill ta dina stadgar i akt.
146 Jag ropar till dig, fräls mig,
jag vill ta vara på dina vittnesbörd.
147 Jag kommer tidigt i gryningen och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 Jag håller mig vaken under nattens väkter
för att begrunda vad du sagt.
149 Hör min röst enligt din nåd,
Herre, håll mig vid liv enligt ditt domslut.
150 Nära är de som jagar efter onda gärningar,
de som är långt ifrån din undervisning.
151 Nära är också du, Herre,
och alla dina bud är sanning.
152 Sedan länge vet jag genom dina vittnesbörd
att du har fastställt dem för evig tid.
Resh
153 Se till mitt lidande och rädda mig,
ty jag glömmer ej din undervisning.
154 Utför min sak och återlös mig,
håll mig vid liv enligt ditt ord.
155 Frälsningen är fjärran från de ogudaktiga,
ty de frågar inte efter dina stadgar.
156 Herre, din barmhärtighet är stor,
håll mig vid liv enligt dina domslut.
157 Mina förföljare och ovänner är många,
men jag viker ej från dina vittnesbörd.
158 När jag ser de trolösa känner jag leda vid dem,
därför att de inte håller sig till ditt tal.
159 Se hur kära jag har dina befallningar,
Herre, håll mig vid liv enligt din nåd.
160 Summan av ditt ord är sanning,
dina rättfärdiga domslut är eviga.
Shin
161 Furstar förföljer mig utan orsak,
men mitt hjärta fruktar ditt ord.
162 Jag jublar över ditt tal
lik den som vinner stort byte.
163 Jag hatar och avskyr lögnen,
men din undervisning älskar jag.
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen
för dina rättfärdiga domslut.
165 Stor frid äger de som älskar din undervisning,
ingenting kan få dem på fall.
166 Jag väntar efter din frälsning, Herre,
och handlar efter dina bud.
167 Min själ håller fast vid dina vittnesbörd,
de är mig mycket kära.
168 Jag håller fast vid dina befallningar och vittnesbörd,
ja, du känner alla mina vägar.
Taw
169 Herre, mitt rop kommer inför dig,
ge mig förstånd enligt ditt ord.
170 Min bön kommer inför ditt ansikte,
rädda mig enligt ditt tal.
171 Mina läppar flödar över av lov,
ty du lär mig dina stadgar.
172 Min tunga prisar ditt ord,
ty alla dina bud är rättfärdiga.
173 Din hand hjälper mig,
ty jag har valt dina befallningar.
174 Jag längtar efter din frälsning, Herre,
din undervisning är min glädje.
175 Låt min själ leva, så skall jag lova dig,
låt dina domslut hjälpa mig.
176 Jag har gått vilse som ett förlorat får.
Sök upp din tjänare,
ty jag har inte glömt dina bud.
Psalm 128
Herrens välsignelse i hemmet
1 En vallfartssång.
Salig är var och en som fruktar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Av dina händers arbete får du njuta frukten.
Salig är du och det skall gå dig väl.
3 Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus,
som olivplantor är dina barn
kring ditt bord.
4 Ty se, så blir den man välsignad
som fruktar Herren.
5 Herren skall välsigna dig från Sion.
Du skall få se Jerusalems välgång
i alla dina livsdagar,
6 och du skall få se barn till dina barn.
Frid över Israel!
Psalm 129
Sions fiender skall komma på skam
1 En vallfartssång.
Stor nöd har de vållat mig
alltifrån min ungdom - så skall Israel säga -
2 stor nöd har de vållat mig
alltifrån min ungdom.
Ändå blev de mig inte för starka.
3 På min rygg har plöjare plöjt
och dragit långa fåror.
4 Men Herren är rättfärdig,
han har huggit av de ogudaktigas band.
5 De skall komma på skam och vika tillbaka,
alla som hatar Sion.
6 De skall bli som gräs på taken,
som vissnar innan det vuxit upp.
7 Ingen skördeman fyller sin hand med det,
ingen kärvbindare sin famn.
8 De som går förbi säger inte:
" Herrens välsignelse må komma över er!
Vi välsignar er i Herrens namn."
Psalm 130
Ur djupaste nöd
1 En vallfartssång.
Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
2 Herre, hör min röst,
låt dina öron lyssna till mina rop om nåd.
3 Om du, Herre, tillräknar missgärningar,
Herre, vem kan då bestå?
4 Men hos dig finns förlåtelse,
för att man skall frukta dig.
5 Jag väntar på Herren,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ längtar efter Herren,
mer än väktarna efter morgonen,
ja, mer än väktarna efter morgonen.
7 Hoppas på Herren, Israel,
ty hos Herren finns nåd,
full lösepenning finns hos honom.
8 Det är han som skall friköpa Israel
från alla dess missgärningar.
Rut plockar ax på Boas åker
2 Noomi hade en släkting på sin mans sida, en mäktig man av Elimeleks släkt. Hans namn var Boas. 2 Moabitiskan Rut sade till Noomi: "Låt mig gå ut på åkern och plocka ax efter någon som ser till mig med välvilja." Hon svarade henne: "Ja, gå, min dotter." 3 Då gick hon i väg och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen. Det föll sig så att åkerstycket tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt.
4 Boas kom just då dit från Betlehem. " Herren vare med er", hälsade han skördemännen. De svarade honom: " Herren välsigne dig." 5 Boas frågade den av sina tjänare som var tillsyningsman över skördemännen: "Vem tillhör den där unga kvinnan?" 6 Tjänaren, som var tillsyningsman över skördemännen, svarade: "Hon är en moabitisk kvinna, som kom hit tillsammans med Noomi från Moabs land. 7 Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon hållit på ända till nu, bortsett från att hon nyss vilade en kort stund i skjulet."
8 Då sade Boas till Rut: "Hör på mig, min dotter: Gå inte och plocka ax på någon annan åker och gå inte heller härifrån, utan håll dig till mina tjänstekvinnor här. 9 Se efter var skördemännen arbetar på åkern och följ efter dem. Jag har förbjudit mina tjänare att röra dig. Om du blir törstig, så gå till krukorna och drick av det som mina tjänare öser upp." 10 Då föll hon ner på sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: "Varför har du sett till mig med välvilja och tar dig an mig, fast jag är en främling?" 11 Boas svarade henne: "Man har berättat för mig allt vad du har gjort för din svärmor efter din mans död, hur du har lämnat din far och din mor och ditt fädernesland och följt med till ett folk som du inte kände förut. 12 Herren skall löna dig för vad du har gjort. Ja, full lön skall tillfalla dig från Herren, Israels Gud, som du har kommit till för att finna tillflykt under hans vingar." 13 Hon sade: "Herre, du har varit god mot mig. Du har tröstat mig och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänstekvinnor."
23 Jag för min del tar Gud till vittne[a] att det var för att skona er som jag inte längre kom till Korint. 24 Inte så att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron. 2 1 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade igen. 2 Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat? 3 Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje. 4 Det var i djup nöd och ångest, under många tårar, som jag skrev till er, inte för att ni skulle bli bedrövade utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har just till er.
5 Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån - för att inte säga för mycket. 6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. 7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. 8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. 9 När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.
Aposteln är Guds triumferande fånge
12 När jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium, hade Herren öppnat en dörr för mig. 13 Ändå fick jag ingen ro i min ande, eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog avsked av dem och for till Makedonien. 14 Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft.[b] 15 Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade, 16 för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv. Vem räcker till för detta? 17 Vi är inte som de flesta, som för egen vinning förfalskar Guds ord. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det ord som kommer från Gud.
Mord och vrede
21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. [a] Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er:[b] Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.[c] 23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24 så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. 25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. 26 Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln