Book of Common Prayer
Psalm 120
Bön om hjälp mot lögnare
1 En vallfartssång.
Jag ropar till Herren i min nöd
och han svarar mig.
2 Herre, rädda min själ från lögnaktiga läppar,
från falska tungor.
3 Vad skall han ge dig,
ja, vad mer skall han ge dig,
du falska tunga?
4 En krigares skarpa pilar
och glödande ginstkol.
5 Ve mig som bor i Mesheks land
och bland Kedars hyddor!
6 Länge har min själ bott
bland dem som hatar friden.
7 Jag vill ha frid,
men säger jag ett ord,
är de redo till strid.
Psalm 121
Hjälpen finns hos Herren
1 En vallfartssång.
Jag lyfter mina ögon upp till bergen.
Varifrån skall min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
3 Inte skall han låta din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.
4 Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.
5 Herren bevarar dig,
Herren är ditt skydd
på din högra sida.
6 Solen skall inte skada dig om dagen,
och inte månen om natten.
7 Herren skall bevara dig från allt ont,
han skall bevara din själ.
8 Herren skall bevara din utgång och din ingång
från nu och till evig tid.
Psalm 122
Glädjen över att gå till Herrens hus
1 En vallfartssång av David.
Jag blev glad när man sade till mig:
"Vi skall gå till Herrens hus."
2 Våra fötter fick träda in
i dina portar, Jerusalem,
3 Jerusalem, du välbyggda stad
där hus sluter sig till hus,
4 dit stammarna drar upp, Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
att Herrens namn skall prisas.
5 Ty där står domarsäten,
troner för Davids hus.
6 Önska Jerusalem frid!
Må det gå dem väl som älskar dig.
7 Må frid råda inom dina murar,
välgång i dina palats.
8 För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid.
9 För Herrens, vår Guds, hus skull
vill jag söka ditt goda.
Psalm 123
Med blicken på Guds nåd
1 En vallfartssång.
Jag lyfter mina ögon upp till dig,
du som bor i himlen.
2 Som en tjänares ögon ser på sin herres hand,
som en tjänarinnas ögon på sin frus hand,
så ser våra ögon upp till Herren, vår Gud,
till dess att han ger oss sin nåd.
3 Var oss nådig, Herre, var oss nådig.
ty vi har fått utstå mycket förakt.
4 Vi har fått utstå de säkras hån
och de högmodigas förakt.
Psalm 124
Tacksägelse för befrielse ur stor nöd
1 En vallfartssång av David.
Om Herren inte varit med oss
- så skall Israel säga -
2 om Herren inte varit med oss
när människor reste sig upp mot oss,
3 då hade de slukat oss levande
när deras vrede upptändes mot oss,
4 då hade vattnen dränkt oss,
strömmen sköljt över oss,
5 ja, då hade de väldiga vattenmassorna
sköljt över oss.
6 Lovad vare Herren,
som inte gav oss till rov åt deras tänder.
7 Vår själ kom undan som en fågel
ur fågelfängarens snara,
snaran gick sönder
och vi kom undan.
8 Vår hjälp är i Herrens namn,
hans som har gjort himmel och jord.
Psalm 125
Herren beskyddar sitt folk
1 En vallfartssång.
De som förtröstar på Herren är som Sions berg.
Det rubbas inte, det står kvar för evigt.
2 Jerusalem omges av berg,
och Herren omger sitt folk
från nu och till evig tid.
3 Ogudaktighetens spira skall inte vila
över de rättfärdigas arvslott,
för att de rättfärdiga inte skall räcka ut
sina händer till orättfärdighet.
4 Gör gott, Herre, mot de goda,
mot dem som har uppriktiga hjärtan.
5 Men dem som viker av på krokiga vägar
skall Herren föra bort
tillsammans med ogärningsmännen.
Frid över Israel!
Psalm 126
Från tårar till jubel
1 En vallfartssång.
När Herren gjorde slut på Sions fångenskap,
då var vi som drömmande.
2 Då fylldes vår mun med skratt
och vår tunga med jubel.
Då sade man bland hednafolken:
" Herren har gjort stora ting med dem."
3 Ja, Herren har gjort stora ting med oss,
och vi är glada.
4 Herre, låt våra fångar komma åter
liksom strömmarna i Negev.
5 De som sår med tårar
skall skörda med jubel.
6 Gråtande går de ut och bär sitt utsäde.
Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.
Psalm 127
På Herrens välsignelse beror allt
1 En vallfartssång av Salomo.
Om inte Herren bygger huset
är arbetarnas möda förgäves.
Om inte Herren bevarar staden
vakar väktaren förgäves.
2 Förgäves stiger ni tidigt upp
och går sent till vila
för att äta det bröd ni slitit för.
Detta ger han åt sina vänner
medan de sover.
3 Se, barn är en Herrens gåva,
livsfrukt en lön.
4 Som pilar i en hjältes hand
är söner man får vid unga år.
5 Lycklig den man
vars koger är fyllt med dem.
De kommer inte på skam
när de går till rätta med fiender i porten.
15 Noomi sade då: "Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sina gudar. Vänd också du tillbaka och följ din svägerska."
16 Men Rut svarade: "Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. 17 Där du dör vill också jag dö, och där vill jag bli begravd. Herren må straffa mig både nu och senare om något annat än döden skulle skilja mig från dig." 18 När hon såg att Rut var fast besluten att gå med henne, talade hon inte mer med henne om det.
19 Så gick de båda till dess att de kom till Betlehem. När de kom fram till Betlehem, kom hela staden i rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: "Är det inte Noomi?" 20 Men hon sade till dem: "Kalla mig inte Noomi, utan kalla mig Mara,[a] för den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för mig.
21 Rik drog jag härifrån, och tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig då Noomi? Herren har vittnat mot mig, den Allsmäktige har låtit det gå illa för mig."
22 Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska sonhustru Rut, som hade följt med från Moabs land. Och de kom till Betlehem när kornskörden började.
Paulus ändrade resplaner
12 Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. 13 Ty vi skriver inget annat till er än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni ända till slutet kommer att förstå 14 det ni redan delvis har förstått: att vi är er berömmelse liksom ni är vår berömmelse på Herren Jesu dag. 15 Då jag litade på detta ville jag först komma till er, för att ni skulle få välsignelsen av ett andra besök.[a] 16 Jag ville besöka er på genomresan till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och så utrustas av er för resan till Judeen.
17 Handlade jag då tanklöst när jag fattade detta beslut? Eller fattar jag mina beslut som jag själv finner bäst, för att mitt ja skall vara ja och mitt nej vara nej?[b] 18 Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. 19 Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom. 20 Ty alla Guds löften[c] har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. 21 Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. 22 Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.
Jordens salt och världens ljus
13 Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. 14 Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. 15 Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan,[a] utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. 16 Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.
Jesus och lagen
17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. 18 Amen[b] säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav,[c] inte en prick[d] i lagen[e] förgå, förrän allt har skett. 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln