Book of Common Prayer
Psalm 97
Glädje över Herrens allmakt
1 Herren är konung!
Därför må jorden fröjda sig
och alla havsländer glädja sig.
2 Moln och töcken omger honom,
rättfärdighet och rätt är hans trons grundval.
3 Eld går framför honom
och förtär hans fiender runt omkring.
4 Hans blixtar lyser upp världen,
jorden ser det och bävar.
5 Bergen smälter som vax inför Herren,
inför hela jordens Herre.
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
och alla folk ser hans härlighet.
7 På skam skall alla de komma
som dyrkar avgudabilder
och skryter med sina maktlösa gudar.
Alla gudar skall tillbe honom.
8 Sion hör det och gläder sig,
Juda döttrar jublar över dina domar, Herre.
9 Ty du, Herre, är den Högste över hela jorden,
högt upphöjd över alla gudar.
10 Ni som älskar Herren, hata det onda.
Han bevarar sina frommas själar,
ur de ogudaktigas hand räddar han dem.
11 Ljus strålar fram[a] för den rättfärdige
och glädje för de rättsinniga.
12 Gläd er, ni rättfärdiga, i Herren,
prisa hans heliga namn!
Psalm 99
Tillbedjan av den helige Konungen
1 Herren är konung,
folken darrar.
Han tronar på keruberna,
jorden skälver.
2 Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 Därför prisar man ditt namn,
det stora och fruktansvärda.
Helig är han.
4 Konungen i sin makt älskar det rätta.
Du håller rättvisa vid makt,
i Jakob har du gjort det som är rätt och rättfärdigt.
5 Upphöj Herren, vår Gud,
och tillbed vid hans fotapall!
Helig är han.
6 Mose och Aron var bland hans präster,
Samuel bland dem som åkallade hans namn.
De ropade till Herren och han svarade dem.
7 I molnstoden talade han till dem.
De höll hans vittnesbörd och den lag han gav dem.
8 Herre, vår Gud, du svarade dem,
du var för dem en Gud som förlåter
men som också hämnas deras gärningar.
9 Upphöj Herren, vår Gud,
tillbed vid hans heliga berg!
Ty helig är Herren, vår Gud.
Psalm 100
Jubel över att Herren är Gud
1 En tacksägelsepsalm.
Höj jubel till Herren, alla länder!
2 Tjäna Herren med glädje,
kom inför hans ansikte med jubelrop!
3 Besinna att Herren är Gud.
Han har gjort oss och inte vi själva.
Vi är hans folk och får i hans hjord.
4 Gå in i hans portar med tacksägelse,
i hans gårdar med lov.
Tacka honom, lova hans namn!
5 Ty Herren är god,
hans nåd varar i evighet,
hans trofasthet från släkte till släkte.
Psalm 94
Bön om Herrens hjälp mot fiender
1 Du hämndens Gud, Herre,
du hämndens Gud, träd fram i glans!
2 Res dig, du jordens domare,
vedergäll de högmodiga vad de har gjort!
3 Hur länge skall de ogudaktiga, Herre,
hur länge skall de ogudaktiga triumfera?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal,
Alla ogärningsmän förhäver sig.
5 Ditt folk, Herre, krossar de,
din arvedel förtrycker de,
6 änkor och främlingar dräper de,
faderlösa mördar de.
7 De säger: " Herren ser det inte,
Jakobs Gud märker det inte."
8 Besinna er, ni oförnuftiga bland folket,
ni dårar, när skall ni få förstånd?
9 Han som har planterat örat, skulle han inte höra?
Han som har gjort ögat, skulle han inte se?
10 Han som tuktar folken, skulle han inte straffa,
han som lär människorna förstånd?
11 Herren känner människornas tankar,
han vet att de är tomhet.
12 Salig är den man som du, Herre, tillrättavisar
och undervisar från din lag
13 för att ge honom ro i onda dagar,
till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd.
14 Ty Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 Rättfärdighet skall åter gälla i rätten,
och alla rättsinniga skall hålla sig till den.
16 Vem står upp för att försvara mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot ogärningsmännen?
17 Om inte Herren vore min hjälp
skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag sade: "Min fot vacklar",
då var din nåd mitt stöd, Herre.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta,
då gladde din tröst min själ.
20 Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol,
där de brukar våld i lagens namn,
21 där de angriper den rättfärdige
och fördömer oskyldigt blod?
22 Men Herren är för mig en borg,
min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott drabba dem själva,
han förgör dem för deras ondskas skull,
ja, Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
Psalm 95
Uppmaning till tillbedjan och lydnad
1 Kom, låt oss höja glädjerop till Herren,
jubel till vår frälsnings klippa.
2 Låt oss träda fram inför hans ansikte med tacksägelse,
höja jubel till honom med lovsång!
3 Ty Herren är en stor Gud,
en stor konung över alla gudar.
4 Han har jordens djup i sin hand,
och bergens höjder är hans.
5 Hans är havet, ty han har gjort det,
och det torra har hans händer format.
6 Kom, låt oss falla ner och tillbe,
låt oss böja knä för Herren, vår skapare.
7 Ty han är vår Gud
och vi är folket i hans hjord,
fåren som står under hans vård.
I dag, om ni hör hans röst,
8 så förhärda inte era hjärtan som i Meriba,
som på Massas dag i öknen,
9 där era fäder frestade mig
och satte mig på prov,
fastän de såg mina gärningar.
10 I fyrtio år väckte det släktet min avsky,
och jag sade:
"De är ett folk som far vilse med sina hjärtan,
de vill inte veta av mina vägar."
11 Så svor jag i min vrede:
"De skall inte komma in i min vila."
Ånger och bön om frälsning
7 Herrens nådegärningar vill jag förkunna,
ja, Herrens lov,
efter allt vad Herren har gjort mot oss,
det överflödande goda mot Israels hus,
som han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet
och sin nåds rikedom.
8 Ty han sade: "De är ju mitt folk,
barn som inte skall svika."
Och han blev deras frälsare.
9 I all deras nöd var ingen verklig nöd,
ty hans ansiktes ängel frälste dem.
I sin kärlek och medömkan återlöste han dem,
han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar.
10 Men de var upproriska,
och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende,
han stred själv mot dem.
11 Då tänkte hans folk på gångna tider,
de tänkte på Mose:
Var är nu han som förde dem upp ur havet,
tillsammans med herden för hans hjord?
Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida,
han som klöv vattnet framför dem
och därmed gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen,
så att de, likt springare i öknen,
inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen,
fördes de av Herrens Ande till ro.
Så ledde du ditt folk
för att göra dig ett härligt namn.
18 Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, 19 i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. 20 Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.
Föreskrifter för gudstjänsten
2 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne, 7 och för detta vittnesbörd har jag blivit satt till härold och apostel - jag talar sanning och ljuger inte - till hedningarnas lärare i tron och sanningen.
8 Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande.
Jesus förbannar fikonträdet
12 När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig. 13 På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid?[a] 14 Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar.
Jesus rensar templet
15 De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, 16 och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen. 17 Han undervisade dem och sade: "Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? [b] Men ni har gjort det till ett rövarnäste." 18 När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. 19 Så snart det blev kväll lämnade han staden.
Lär av fikonträdet
20 När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten. 21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat." 22 Jesus svarade dem: "Tro på Gud! 23 Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske. 24 Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert. 25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."[c]
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln