Book of Common Prayer
Psalm 89
Herrens löfte till David om ett evigt rike
1 En sång av esraiten Etan.
2 I evighet vill jag sjunga
om Herrens nådegärningar,
jag vill låta min mun förkunna din trofasthet
från släkte till släkte.
3 Jag säger: "Din nåd är befäst för evigt,
i himlen är din trofasthet fast grundad."
4 "Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
med ed har jag lovat min tjänare David:
5 Din ätt skall jag låta bestå för evig tid
och bygga din tron från släkte till släkte." Sela.
6 Himlarna prisar dina under, Herre,
och din trofasthet i de heligas församling.
7 Ty vem i skyn kan jämföras med Herren?
Vem bland Guds söner är Herren lik?
8 Gud är fruktansvärd i de heligas råd,
mycket fruktansvärd är han för alla omkring honom.
9 Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
Stark är Herren, och din trofasthet omger dig.
10 Du är den som råder över det stolta havet.
När dess böljor reser sig stillar du dem.
11 Du krossade Rahab så att han låg som en slagen,
med din mäktiga arm skingrade du dina fiender.
12 Din är himlen, din är också jorden.
Du har grundat världen och allt som finns i den.
13 Norr och söder har du skapat,
Tabor och Hermon jublar i ditt namn.
14 Du har en arm med hjältekraft,
mäktig är din hand, hög är din högra hand.
15 Rättfärdighet och rätt är din trons fäste,
nåd och sanning står inför ditt ansikte.
16 Saligt är det folk som vet vad jubel är,
Herre, i ditt ansiktes ljus vandrar de.
17 I ditt namn gläder de sig alltid,
genom din rättfärdighet upphöjs de.
18 Ty du är deras styrka och prydnad,
genom din nåd upphöjer du vårt horn.
19 Ty han som är vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.
20 På den tiden talade du i en syn
till dina fromma och sade:
"Jag har lagt hjälp i en hjältes hand,
jag har upphöjt en yngling ur folket.
21 Jag har funnit min tjänare David
och smort honom med min heliga olja.
22 Min hand skall uppehålla honom,
min arm skall styrka honom.
23 Ingen fiende har något att fordra av honom,
ingen orättfärdig skall förtrycka honom.
24 Jag skall krossa hans ovänner framför honom,
jag skall slå ner dem som hatar honom.
25 Min trofasthet och min nåd skall vara med honom,
i mitt namn skall hans horn bli upphöjt.
26 Jag skall lägga havet under hans hand,
strömmarna under hans högra hand.
27 Han skall ropa till mig: "Du är min Fader,
min Gud och min frälsnings klippa!"
28 Jag skall göra honom till den förstfödde,
till den högste bland kungarna på jorden.
29 Jag skall bevara min nåd åt honom för evigt,
mitt förbund med honom skall stå fast.
30 Jag skall låta hans efterkommande bestå till evig tid
och hans tron så länge himlen varar.
31 Om hans barn överger min undervisning
och inte följer mina befallningar,
32 om de bryter mot mina lagar
och inte håller mina bud,
33 då skall jag straffa deras överträdelse med ris
och deras missgärning med plågor.
34 Men min nåd skall jag inte ta ifrån honom,
jag skall inte svika i trofasthet.
35 Jag skall inte bryta mitt förbund,
vad mina läppar har talat skall jag inte ändra.
36 En gång har jag svurit vid min helighet,
och mitt löfte till David skall jag inte bryta.
37 Hans efterkommande skall bestå för evigt
och hans tron inför mig så länge som solen,
38 som månen skall den bestå för evigt.
Och trofast är vittnet i skyn." Sela.
39 Men nu har du i vrede stött bort
och förkastat din smorde.
40 Du har upplöst förbundet med din tjänare,
du har vanärat hans krona
och kastat den till marken.
41 Du har brutit ner alla hans murar
och lagt hans fästen i spillror.
42 Alla som går förbi på vägen plundrar honom,
han blir hånad av sina grannar.
43 Du har lyft hans ovänners högra hand
till glädje för alla hans fiender.
44 Du har låtit hans skarpa svärd vika tillbaka
och inte hållit honom uppe i striden.
45 Du har gjort slut på hans glans
och slagit hans tron till jorden.
46 Du har förkortat hans ungdoms dagar,
du har höljt honom i skam. Sela.
47 Herre, hur länge
skall du gömma dig helt och hållet?
Hur länge skall din vrede brinna som eld?
48 Tänk på hur kort mitt liv är,
hur förgängliga du skapat alla människors barn.
49 Kan en man leva
och slippa se döden,
kan han rädda sin själ från dödsrikets våld? Sela.
50 Herre, var är dina forna nådegärningar,
som du i trofasthet lovade David med ed?
51 Herre, tänk på din tjänares vanära,
på vad jag måste uthärda av alla folk.
52 Herre, tänk på hur dina fiender hånar,
hur de hånar din smordes fotspår.
53 Lovad vare Herren i evighet! Amen, amen.
Vedergällningens och återlösningens dag
63 Vem är han som kommer från Edom,
från Bosra i högröda kläder,
så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft?
"Det är jag som talar i rättfärdighet,
jag som är mäktig att frälsa."
2 Varför är din dräkt så röd,
varför liknar dina kläder en vintrampares?
3 "En vinpress har jag trampat, jag ensam,
ingen i folket hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
trampade sönder dem i min förbittring.
Då stänkte deras blod på mina kläder,
så att jag fick hela min dräkt nerfläckad.
4 Ty hämndens dag var i mitt hjärta,
och året för min återlösning hade kommit.
5 Jag såg mig omkring,
men det fanns ingen hjälpare.
Jag stod där i förundran,
men det fanns ingen som understödde mig.
Då hjälpte mig min egen arm,
och min vrede understödde mig.
6 Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna i min förbittring,
jag lät deras blod rinna ner på jorden."
Hälsning
1 Från Paulus, Kristi Jesu apostel på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp, 2 till Timoteus, hans äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre.
Varning för judaiserande villolärare
3 Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror 4 och befatta sig med myter[a] och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. 5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro. 6 Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. 7 De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om. 8 Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt 9 och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, 10 för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran - 11 detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.
Aposteln som det främsta exemplet på frälsning av nåd
12 Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, 13 fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde. 14 Vår Herres nåd överflödade och med den tron och kärleken i Kristus Jesus. 15 Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. 16 Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. 17 Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen.
Jesu intåg i Jerusalem
11 När de närmade sig Jerusalem och var i närheten av Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar 2 och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det. 3 Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: Herren behöver det. Och ägaren skall genast sända hit det."[a] 4 De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan, bundet vid en port, och de löste det. 5 Några av dem som stod där frågade: "Vad menar ni med att lösa fölet?" 6 Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå. 7 De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. 8 Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av kvistar ute på fälten och strödde på vägen. 9 Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna![b] Välsignad är han som kommer i Herrens namn.[c] 10 Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!" 11 Så kom han in i Jerusalem, in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom det redan var sent på dagen, gick han ut till Betania med de tolv.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln