Book of Common Prayer
Mem
97 Hur kär har jag inte din undervisning!
Hela dagen begrundar jag den.
98 Dina bud gör mig visare än mina fiender,
ty för evigt är de hos mig.
99 Jag är klokare än alla mina lärare,
ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jag är förståndigare än de gamla,
ty jag tar dina befallningar i akt.
101 Jag håller mina fötter borta från alla onda vägar
för att ta vara på ditt ord.
102 Jag viker ej från dina domslut,
ty du undervisar mig.
103 Hur ljuvligt smakar inte ditt tal!
Det är sötare än honung för min mun.
104 Genom dina befallningar får jag förstånd,
därför hatar jag alla lögnens vägar.
Nun
105 Ditt ord är mina fötters lykta
och ett ljus på min stig.
106 Jag har svurit och hållit min ed:
Att följa dina rättfärdiga domslut.
107 Jag plågas svårt,
Herre, håll mig vid liv enligt ditt ord!
108 Låt min muns frivilliga offer
glädja dig, Herre,
lär mig dina domslut.
109 Mitt liv är ständigt i min hand,
men jag glömmer ej din undervisning.
110 De ogudaktiga lägger ut snaror för mig,
men jag far ej vilse från dina befallningar.
111 Jag har dina vittnesbörd
till min eviga arvedel,
de är mitt hjärtas fröjd.
112 Jag har vänt mitt hjärta
till att göra efter dina stadgar,
alltid, ända till slutet.
Samek
113 Jag hatar dem som vacklar hit och dit,
men din undervisning älskar jag.
114 Du är mitt beskydd och min sköld,
jag hoppas på ditt ord.
115 Vik bort ifrån mig, ni onda,
jag vill ta min Guds bud i akt.
116 Uppehåll mig enligt ditt tal,
så att jag får leva.
Låt mig inte komma på skam med mitt hopp.
117 Stöd mig så att jag blir frälst
och ständigt kan betrakta dina stadgar.
118 Du förkastar alla dem som far vilse
från dina stadgar,
ty de är falska och svekfulla.
119 Alla ogudaktiga på jorden
kastar du bort som slagg,
därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött,
jag bävar för dina domar.
Psalm 81
Högtidsglädje och olydnad
1 För sångmästaren, till Gittít, av Asaf.
2 Höj glädjerop till Gud, vår starkhet,
höj jubel till Jakobs Gud!
3 Stäm upp lovsång och låt pukor ljuda,
ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Blås i hornet vid nymåne
och vid fullmåne på vår högtidsdag.
5 Ty detta är en stadga för Israel,
en befallning från Jakobs Gud.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef,
när han drog ut mot Egyptens land.
Jag hörde en röst som jag inte kände:
7 "Jag lyfte bördan från hans skuldra,
hans händer blev fria från lastkorgen.
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig,
jag svarade dig, höljd i åska,
jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig,
Israel, om du ändå ville höra mig!
10 Hos dig får inte finnas någon annan gud,
du skall inte tillbe någon främmande gud.
11 Jag är Herren, din Gud,
som har fört dig upp ur Egyptens land.
Öppna din mun helt så att jag får fylla den.
12 Men mitt folk hörde inte min röst,
Israel lydde mig inte.
13 Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet,
de fick vandra efter sina egna planer.
14 Om mitt folk ändå ville höra mig
och om Israel ville vandra på mina vägar!
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender,
vända min hand mot deras ovänner.
16 De som hatar Herren skulle krypa för honom,
och deras tid skulle vara för evigt.
17 Han skulle ge folket bästa vete att äta,
ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
Psalm 82
Guds dom över orättfärdiga ledare
1 En psalm av Asaf.
Gud står i gudaförsamlingen,
mitt ibland gudarna håller han dom:
2 "Hur länge skall ni döma orätt
och vara partiska för de ogudaktiga? Sela.
3 Skipa rätt åt den fattige och faderlöse,
låt den betryckte och utblottade få rättvisa!
4 Befria den fattige och nödställde,
rädda honom från de ogudaktigas hand!
5 De vet ingenting och förstår ingenting,
de vandrar i mörker,
jordens alla grundvalar vacklar.
6 "Jag har sagt att ni är gudar,
ni är alla den Högstes söner.
7 Men ni måste ändå dö som människor dör,
och falla som var furste faller."
8 Grip in, Gud, håll dom över jorden,
ty alla hednafolk är din egendom.
15 Sanningen har försvunnit,
och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad.
Detta såg Herren,
och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns.
16 Han såg att ingen trädde fram,
han förundrade sig över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
och hans rättfärdighet understödde honom.
17 Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar
och satte frälsningens hjälm på sitt huvud.
Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad
och svepte in sig i nitälskan som i en mantel.
18 Efter deras gärningar skall han vedergälla dem.
Vrede över hans motståndare,
vedergällning över hans fiender.
Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort.
19 Så skall man frukta Herrens namn i väster
och hans härlighet där solen går upp.
När fienden bryter fram lik en flod,
skall Herrens Ande driva honom på flykten.
20 Återlösaren skall komma till Sion
och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse,
säger Herren.
21 Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig, och mina ord som jag har lagt i din mun skall inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger Herren.
15 Som du vet, har alla i Asien[a] vänt sig bort ifrån mig, bland dem är Fygelus och Hermogenes. 16 Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus familj, ty han gav mig ofta nytt mod och skämdes inte för mina bojor. 17 Tvärtom, när han var i Rom sökte han ivrigt efter mig och fann mig också. 18 Ja, må Herren låta honom finna barmhärtighet från Herren på den dagen. Och hur mycket han hjälpte mig i Efesus, det vet du själv mycket väl.
Förmaning till trohet i tjänsten
2 Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. 2 Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra. 3 Lid också du som en god Kristi Jesu soldat. 4 Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom. 5 Och den som tävlar blir inte krönt med segerkransen, om han inte följer reglerna. 6 Jordbrukaren som arbetar hårt bör först och främst få del av skörden. 7 Förstå rätt vad jag säger. Herren skall ge dig insikt i allt.
8 Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och som har kommit av Davids släkt enligt det evangelium jag predikar. 9 I dess tjänst är det jag lider och till och med bär bojor som en förbrytare. Men Guds ord bär inte bojor. 10 Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de skall vinna frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten. 11 Det ordet är att lita på. Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom. 12 Härdar vi ut, skall vi också regera med honom. Förnekar vi honom, skall han också förneka oss. 13 Är vi trolösa - han förblir trofast, ty han kan inte förneka sig själv.
Äktenskap och skilsmässa
10 Sedan begav han sig därifrån och gick till Judeens område och landet på andra sidan Jordan. Folk samlades åter i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade. 2 Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?" 3 Han svarade dem: "Vad har Mose befallt er?" 4 De sade: "Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig." 5 Då sade Jesus till dem: "Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften. 6 Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. [a] 7 Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, 8 och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. 9 Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt." 10 När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta. 11 Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne.[b] 12 Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott."
Jesus välsignar barnen
13 Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. 14 När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana. 15 Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." 16 Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln