Book of Common Prayer
Psalm 75
Guds dom över de övermodiga
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en psalm, en sång av Asaf.
2 Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig.
Ditt namn är nära, man talar om dina under.
3 "På den tid jag har bestämt
skall jag fälla en rättvis dom.
4 Jorden och alla som bor där kan vackla,
men jag har gjort dess pelare stadiga." Sela.
5 Jag säger till de övermodiga: "Var inte övermodiga!"
och till de ogudaktiga: "Upphöj inte hornet!"
6 Höj inte ert horn så högt,
tala inte så trotsigt och fräckt.
7 Ty inte från öster eller väster
och inte från öknen kommer upphöjelsen.
8 Nej, Gud är den som dömer,
den ene böjer han ner, den andre reser han upp.
9 Ty i Herrens hand är en bägare.
Den skummar av vin,
den är full av tillblandad dryck
och han häller upp.
Alla ogudaktiga på jorden måste dricka den i botten.
10 Men jag skall alltid förkunna
och lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla de ogudaktigas horn skall jag hugga av,
men den rättfärdiges horn skall bli upphöjt.
Psalm 76
Guds dom över sina fiender
1 För sångmästaren, en psalm till stränginstrument, en sång av Asaf.
2 Gud är känd i Juda,
i Israel är hans namn stort.
3 I Salem står hans hydda,
hans boning på Sion.
4 Där bröt han sönder bågens blixtrande pilar,
sköld och svärd, krigets vapen. Sela.
5 Strålande är du,
härligare än berg, rika på byte.
6 Modiga män ligger plundrade,
de sover sin sista sömn,
ingen stridsman kan lyfta sin hand.
7 Genom ditt straffande ord, du Jakobs Gud.
ligger både häst och ryttare i dvala.
8 Du, endast du är värd fruktan.
vem kan bestå inför dig när du är vred?
9 Från himlen låter du din dom höras.
Jorden förskräckes och blir stilla
10 när Gud står upp till doms
för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.
11 Människors vrede skall då bli dig till pris,
vad som finns kvar av vrede skall du ikläda dig.
12 Ge löften och infria dem åt Herren, er Gud!
Alla som är omkring honom skall bära fram gåvor åt den fruktansvärde.
13 Han kuvar furstarnas stolta ande,
fruktansvärd är han för kungarna på jorden.
Psalm 23
Den gode herden
1 En psalm av David.
Herren är min herde,
mig skall intet fattas.
2 Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
3 Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.
5 Du dukar för mig ett bord
i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
6 Idel godhet och nåd skall följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i Herrens hus
evinnerligen.
Psalm 27
Gemenskap med Herren
1 Av David.
Herren är mitt ljus och min frälsning,
för vem skulle jag frukta?
Herren är mitt försvar,
för vem skulle jag vara rädd?
2 När de onda kommer emot mig
och vill uppsluka mig,
mina motståndare och fiender,
då skall de själva stappla och falla.
3 Om en här belägrar mig
fruktar ej mitt hjärta.
Om krig bryter ut mot mig
är jag ändå trygg.
4 Ett har jag begärt av Herren,
det längtar jag efter:
Att få bo i Herrens hus
i alla mitt livs dagar
för att se Herrens ljuvlighet
och betrakta hans tempel.
5 Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag.
Han beskyddar mig i sin boning,
han för mig upp på klippan.
6 Nu kan mitt huvud höja sig
över mina fiender runt omkring mig.
Jag vill offra jublets offer i hans hydda,
jag vill sjunga till Herrens ära och lova honom.
7 Hör, Herre!
Jag höjer min röst och ropar,
var mig nådig och svara mig.
8 Mitt hjärta tänker på ditt ord:
"Sök mitt ansikte!"
Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag,
9 dölj inte ditt ansikte för mig.
Driv inte bort din tjänare i vrede,
du som har varit min hjälp.
Släpp mig inte, överge mig inte,
du, min frälsnings Gud.
10 Om än min far och mor överger mig,
tar Herren emot mig.
11 Visa mig, Herre, din väg,
led mig på en jämn stig
för mina förföljares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina ovänners illvilja,
ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld.
13 Jag är viss om att få se Herrens godhet
i de levandes land.
14 Hoppas på Herren,
var stark och frimodig i ditt hjärta,
ja, vänta på Herren!
3 Men ni, träd fram här,
ni söner till teckentyderskor,
ni barn till äktenskapsbrytare och horor.
4 Vem gör ni er lustiga över?
Mot vem spärrar ni upp munnen och räcker ut tungan?
Är ni inte överträdelsens barn,
lögnens avkomma,
5 ni som under varje grönt träd brinner av lust till avgudarna,
ni som slaktar era barn i dalarna
och i bergsklyftornas djup.
6 Ravinens glatta stenar är din del,
de, just de, är din lott.
Åt dem utgjuter du drickoffer och bär fram matoffer.
Skulle jag låta mig nöja med sådant?
7 Du ordnade din bädd på höga och stora berg.
Dit begav du dig för att offra slaktoffer.
8 Bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken.
Du övergav mig, klädde av dig,
steg upp i din säng och gjorde den rymlig.
Du ingick förbund med några av dem
som du älskade att gå i säng med.
Du såg dem nakna.
9 Du gick till kungen med olja
och smorde dig med en mängd väldoftande salvor.
Du sände dina budbärare till fjärran land,
ja, ända ner till dödsriket.
10 Även om du blev trött av din långa färd,
sade du inte: "Det är lönlöst."
Så länge du kunde röra din hand, mattades du inte.
11 För vem var du rädd och fruktade,
eftersom du bedrog mig?
Du har inte kommit ihåg mig
eller brytt dig om mig.
Är det inte så: Eftersom jag varit tyst, och det sedan lång tid,
fruktar du mig inte?
12 Men jag skall visa hur det är med din rättfärdighet
och med dina verk;
de skall inte hjälpa dig.
13 När du ropar, må ditt avgudafölje rädda dig.
En vind skall ta dem alla med sig,
en fläkt skall föra dem bort.
Men den som tar sin tillflykt till mig
skall få landet till arvedel
och få besitta mitt heliga berg.
25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. 26 Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.
Bär varandras bördor
6 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. 3 Ty den som tror sig vara något, fast han ingenting är, han bedrar sig själv. 4 Var och en skall pröva sina egna gärningar. Han behåller då för sig själv det som är värt att vara stolt över och jämför sig inte med andra. 5 Ty var och en skall bära sin egen börda. 6 Men den som får undervisning i ordet bör dela med sig av allt gott till den som undervisar honom. 7 Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. 8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv. 9 Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. 10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.
Jesus botar en pojke med en stum ande
14 När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. 15 Så snart allt folket fick se Jesus blev de mycket häpna och skyndade fram och hälsade på honom. 16 Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar om?" 17 En man i skaran svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande. 18 Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." 19 Jesus svarade dem: "Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" 20 Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga. 21 Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. 22 Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" 23 Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror." 24 Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!" 25 Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" 26 Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. 27 Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp. 28 När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" 29 Han svarade: "Detta slag kan endast drivas ut med bön."[a]
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln