Book of Common Prayer
Psalm 16
Den frommes underbara arv
1 En sång av David.
Bevara mig, Gud,
ty jag flyr till dig.
2 Jag säger till Herren:
"Du är min Herre,
för mig finns inget gott utom dig.
3 De heliga som finns i landet, de härliga,
hos dem har jag all min glädje."
4 De som jagar efter andra gudar
får många bedrövelser.
Jag vill inte offra deras drickoffer av blod
eller ta deras namn på mina läppar.
5 Herren är min del och min bägare,
du är den som uppehåller min arvedel.
6 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga,
ja, ett underbart arv har jag fått.
7 Jag vill välsigna Herren, som ger mig råd,
även om natten manar mig mitt innersta.
8 Jag har alltid haft Herren för ögonen,
han är på min högra sida,
jag skall inte vackla.
9 Därför gläder sig mitt hjärta
och jublar min ära,
också min kropp får bo i trygghet.
10 Ty du skall ej lämna min själ åt dödsriket,
du skall ej låta din fromme se förgängelsen.
11 Du lär mig livets väg.
Inför ditt ansikte mättas jag av glädje,
av ljuvlighet på din högra sida för evigt.
Psalm 17
Tillflykten för den oskyldigt förföljde
1 En bön av David.
Hör, Herre, en rättfärdig sak,
akta på mitt rop och lyssna till min bön,
den kommer ej från falska läppar.
2 Från dig väntar jag mitt försvar,
dina ögon ser vad som är rätt.
3 Du prövar mitt hjärta,
du utforskar det om natten.
Du rannsakar mig, men du finner ingenting,
ingen ond tanke går ut från min mun.
4 Vad människor än gör
tar jag mig till vara för våldsverkares stigar
genom dina läppars ord.
5 Mina steg håller sig stadigt på dina vägar,
mina fötter stapplar inte.
6 Jag ropar till dig,
ty du, Gud, skall svara mig.
Vänd ditt öra till mig och hör mina ord!
7 Visa din underbara nåd,
du som med din högra hand
frälsar dem som flyr till dig
undan sina förföljare.
8 Bevara mig som en ögonsten,
beskydda mig under dina vingars skugga
9 för de ogudaktiga som vill förgöra mig,
för mina dödsfiender som omringar mig.
10 Sitt hjärta förhärdar de,
med sin mun talar de stora ord.
11 Nu är de omkring mig var vi än går.
Deras ögon spanar efter
hur de skall slå mig till marken.
12 Han liknar ett lejon som hungrar efter rov,
ett ungt lejon som ligger på lur.
13 Stå upp, Herre!
Gå emot honom, slå ner honom!
Rädda med ditt svärd min själ
från den ogudaktige.
14 Rädda mig med din hand, Herre,
från människorna, från denna världens människor,
som har sin del i detta livet
och vilkas buk du fyller med dina gåvor.
De har söner i mängd
och lämnar sitt överflöd till sina barn.
15 Men jag skall se ditt ansikte i rättfärdighet,
jag skall mättas av din åsyn när jag vaknar.
Psalm 22
Messias lidande och seger
1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind", en psalm av David.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag brister ut och klagar,
men min frälsning är fjärran.
3 Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
och om natten, men jag får ingen ro.
4 Dock är du den Helige,
den som tronar på Israels lovsånger.
5 På dig förtröstade våra fäder,
de förtröstade och du befriade dem.
6 Till dig ropade de och fick hjälp,
på dig förtröstade de och kom ej på skam.
7 Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor, föraktad av folket.
8 Alla som ser mig hånar mig,
de spärrar upp munnen,
de skakar på huvudet:
9 "Anförtro dig åt Herren!
Han skall befria och rädda honom,
han har ju honom kär."
10 Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet
och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11 På dig är jag kastad ända från modersskötet,
redan i moderlivet var du min Gud.
12 Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära,
och ingen finns som hjälper.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Basans oxar omringar mig.
14 Som glupande och rytande lejon
spärrar de upp gapet mot mig.
15 Jag är lik vatten som hälls ut,
alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 Min kraft är uttorkad som en lerskärva,
min tunga fastnar i gommen,
du lägger mig i dödens stoft.
17 Hundar omger mig,
de ondas hop omringar mig,
mina händer och fötter har de genomborrat.
18 Jag kan räkna alla mina ben,
de ser på mig, de stirrar.
19 De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.
20 Men du, Herre, var inte långt borta,
du, min styrka, skynda till min hjälp!
21 Rädda min själ från svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld.
22 Fräls mig från lejonets gap
och från vildoxarnas horn
- du bönhör mig.
23 Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder,
mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig.
24 Ni som fruktar Herren, lova honom,
ära honom, alla Jakobs barn,
bäva för honom, alla Israels barn.
25 Ty han föraktade inte den förtrycktes elände
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte för honom,
när han ropade lyssnade han till honom.
26 Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen,
jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom.
27 De ödmjuka skall äta och bli mätta,
de som söker Herren skall lova honom.
Era hjärtan skall leva för evigt.
28 Alla jordens ändar skall tänka på det
och omvända sig till Herren.
Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.
29 Ty riket är Herrens,
han råder över hednafolken.
30 Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe.
Inför honom skall de böja knä,
alla de som far ner i stoftet,
de som ej kan hålla sin själ vid liv.
31 De efterkommande skall tjäna honom,
kommande släkten skall få höra om Herren.
32 De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet
för det folk som skall födas,
att han har gjort det.
Herrens tjänare
42 Se, min tjänare som jag uppehåller,
min utvalde, i vilken min själ har sin glädje.
Jag har låtit min Ande komma över honom.
Han skall utbreda rätten bland hednafolken.
2 Han skall inte skria eller ropa,
inte låta sin röst höras på gatorna.
3 Ett brutet strå skall han inte krossa,
en tynande veke skall han inte släcka.
Han skall i trofasthet utbreda rätten.
4 Han skall inte förtröttas eller brytas ner,
förrän han har grundat rätten på jorden.
Havsländerna väntar på hans undervisning.
5 Så säger Gud, Herren,
han som har skapat himlen och spänt ut den,
han som har utbrett jorden med allt som växer där,
han som har givit liv åt folket som bor där
och ande åt dem som vandrar på den.
6 Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet,
jag skall hålla dig i handen.
Jag skall bevara dig
och göra dig till ett förbund för folket,
till ett ljus för hednafolken,
7 för att du skall öppna blinda ögon
och föra fångar ut ur fängelset,
ur fångenskapen dem som sitter i mörker.
8 Jag är Herren, det är mitt namn.
Jag ger inte min ära åt någon annan
eller mitt lov åt avgudabilder.
9 Se, vad jag förut förkunnade har kommit.
Nu förkunnar jag nya ting,
innan de visar sig låter jag er höra om dem.
En ny sång
10 Sjung till Herren en ny sång,
sjung hans lov från jordens ände,
ni som far på havet och allt som finns i det,
ni havsländer med era invånare.
11 Höj din röst, du öken med dina städer,
ni byar där Kedar bor.
Jubla, ni klippornas invånare,
ropa från bergens toppar.
12 Ge Herren ära,
förkunna hans lov i havsländerna.
Herren skall gripa in
13 Herren drar ut som en hjälte,
han eggar upp sig med en stridsmans iver.
Han ropar högt, han ger upp ett härskri
och visar sin makt mot sina fiender.
14 Under lång tid har jag tigit,
jag höll mig stilla, jag lade band på mig.
Men nu skall jag skrika som en barnaföderska,
jag skall flämta och flåsa på samma gång.
15 Jag skall ödelägga berg och höjder
och låta allt gräs på dem torka bort.
Jag skall göra strömmar till land
och låta sjöar torka ut.
16 De blinda skall jag leda på en väg som de inte känner,
på okända stigar skall jag föra dem fram.
Jag skall göra mörkret framför dem till ljus
och det som är ojämnt till jämn mark.
Detta är vad jag skall göra,
och jag skall inte överge dem.
17 Men de som förtröstar på skurna avgudabilder
och som säger till gjutna beläten:
"Ni är våra gudar",
de skall vika tillbaka och stå där med skam.
Hedningarna är medarvingar
3 Därför böjer jag, Paulus, mina knän,[a] jag som är Kristi Jesu fånge för er skull, ni hedningar. 2 Ni har ju hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig med tanke på er, 3 hur jag genom en uppenbarelse lärde känna hemligheten så som jag redan i korthet har skrivit. 4 När ni läser detta, kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet. 5 I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter. 6 Den innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte. 7 Och detta evangelium har jag blivit satt till att tjäna i kraft av den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft.
8 Jag, den ringaste av alla heliga, har fått denna nåd att bland hedningarna predika evangeliet om Kristi outgrundliga rikedom 9 och att upplysa alla om hur den hemlighet[b] förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. 10 Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen. 11 Detta var det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre. 12 I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud. 13 Därför ber jag er att inte tappa modet när jag lider för er skull. Att jag lider är ju en ära för er.
Jesus hos publikaner och syndare
13 Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem. 14 När han gick vidare fick han se Levi, Alfeus son, sitta vid tullhuset, och han sade till honom: "Följ mig!" Och Levi[a] steg upp och följde honom.
15 När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många publikaner och syndare[b] som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Många av dem följde honom. 16 De skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt tillsammans med publikaner och syndare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med publikaner och syndare?" 17 Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare."
Jesus och fastan
18 Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom man och frågade Jesus: "Varför fastar[c] Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?" 19 Jesus svarade: "Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge brudgummen är hos dem kan de inte fasta. 20 Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta. 21 Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. Då skulle det nya tyget riva bort ännu mer från den gamla manteln och revan bli värre. 22 Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gjorde så, skulle vinet spränga säckarna och både vinet och säckarna förstöras. Nej, nytt vin häller man i nya säckar."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln