Book of Common Prayer
Psalm 119[a]
Den gudfruktiges tröst i Herrens ord
Alef
1 Saliga är de som vandrar i fullkomlighet,
de som lever efter Herrens undervisning.
2 Saliga är de som tar hans vittnesbörd i akt,
de som av allt hjärta söker honom,
3 de som inte gör det som är orätt
utan vandrar på hans vägar.
4 Du har givit dina befallningar
för att de skall hållas med all kraft.
5 O, att mina vägar vore rätta,
så att jag höll dina stadgar!
6 Då skulle jag inte komma på skam
när jag tänkte på alla dina bud.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta,
när jag lär känna dina rättfärdiga domslut.
8 Dina stadgar vill jag hålla,
överge mig aldrig!
Beth
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?
När han håller sig till ditt ord.
10 Jag söker dig av hela mitt hjärta,
låt mig inte fara vilse från dina bud.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta
för att jag inte skall synda mot dig.
12 Lovad vare du, Herre!
Lär mig dina stadgar!
13 Med mina läppar förkunnar jag
alla domslut från din mun.
14 Jag jublar över dina vittnesbörds väg
som över stora skatter.
15 Jag vill begrunda dina befallningar
och tänka på dina vägar.
16 Jag har min glädje i dina stadgar,
jag glömmer inte ditt ord.
Gimel
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag kan leva
och hålla mig till ditt ord.
18 Öppna mina ögon,
så att jag ser undren i din undervisning.
19 Jag är en främling på jorden,
dölj inte dina bud för mig.
20 Min själ är sönderkrossad
av ständig längtan efter dina domslut.
21 Du straffar de övermodiga, de förbannade,
dem som far vilse från dina bud.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt,
ty jag tar vara på dina vittnesbörd.
23 Om än furstar sitter och rådslår mot mig
begrundar din tjänare dina stadgar.
24 Dina vittnesbörd är min glädje,
de är mina rådgivare.
Psalm 12
Klagan över den växande ondskan
1 För sångmästaren enligt sheminit. En psalm av David.
2 Fräls, Herre, ty de fromma är borta,
de trofasta har försvunnit från människors barn.
3 De talar lögn, den ene med den andre,
med hala läppar och dubbelt hjärta talar de.
4 Herre, utrota alla hala läppar,
den tunga som talar stora ord.
5 De säger:
"Genom vår tunga är vi starka,
våra läppar hjälper oss,
vem är herre över oss?"
6 "Eftersom de svaga utsätts för våld
och de fattiga klagar,
vill jag nu gripa in", säger Herren,
"jag skall ge frälsning åt den som längtar därefter."
7 Herrens tal är ett rent tal,
likt silver som rinner ner på jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger.
8 Du, Herre, skall bevara dem,
du skall för evigt beskydda dem för detta släkte.
9 Runt omkring drar ogudaktiga fram,
när uselhet prisas av människors barn.
Psalm 13
Under djup ångest
1 För sångmästaren. En psalm av David.
2 Hur länge, Herre, skall du alldeles glömma mig?
Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig?
3 Hur länge skall jag oroas i min själ
och ängslas i mitt hjärta dagligen?
Hur länge skall min fiende triumfera över mig?
4 Se till mig och svara mig, Herre, min Gud!
Upplys mina ögon, så att jag ej somnar in i döden.
5 Låt inte min fiende säga:
"Jag blev honom för stark"
och mina ovänner glädja sig när jag vacklar.
6 Jag förtröstar på din nåd,
mitt hjärta jublar över din frälsning.
Jag vill sjunga till Herrens ära,
ty han är god mot mig.
Psalm 14
De gudlösas dårskap
1 För sångmästaren, av David.
Dårarna säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."
Onda och avskyvärda är deras gärningar,
det finns ingen som gör det goda.
2 Herren blickar ner från himlen
på människors barn
för att se om det finns någon förståndig,
någon som söker Gud.
3 Men alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda.
4 Förstår de ingenting,
alla dessa ogärningsmän,
de som äter mitt folk som om de åt bröd
och som inte åkallar Herren.
5 Där grips de av förfäran,
ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.
6 Den betrycktes råd hånar ni,
ty Herren är hans tillflykt.
7 O, att det från Sion kom frälsning för Israel!
När Herren gör slut på sitt folks fångenskap,
då skall Jakob jubla, Israel glädja sig.
Herren eller avgudarna
41 Var tysta inför mig, ni kustländer.
Låt folken hämta ny kraft,
låt dem komma fram och sedan tala.
Låt oss tillsammans träda inför rätta.
2 Vem har låtit denne uppstå i öster,
han som möts av rättfärdighet?
Vem ger folkslag i hans våld
och gör honom till härskare över kungar?
Vem gör dem till stoft för hans svärd
och som bortblåst halm för hans båge?
3 Han driver bort dem, där han trygg vandrar fram,
på vägar där hans fötter aldrig gått.
4 Vem har planerat och utfört detta?
Det är han som från begynnelsen
kallade fram människors släkten.
Jag, Herren, är den förste och den siste.
Jag är denne Gud.
5 Havsländerna ser det och bävar,
jordens ändar förskräcks.
De närmar sig och kommer.
6 Den ene vill hjälpa den andre
och säger till honom: "Var stark!"
7 Den som snidar i trä styrker guldsmeden,
och bleckslagaren styrker den som hamrar på städ.
Han säger om lödningen: "Den är god"
och nitar fast avguden, så att den inte faller omkull.
8 Men du Israel, min tjänare,
du Jakob, som jag har utvalt,
du ättling av Abraham, min vän!
9 Jag har hämtat dig från jordens ändar,
kallat dig hit från dess yttersta hörn
och jag har sagt till dig: "Du är min tjänare,
dig har jag utvalt och inte förkastat."
10 Frukta inte, ty jag är med dig,
se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.
11 Se, alla som hatar dig
skall komma på skam och blygas.
Dina motståndare skall bli till intet och förgås.
12 Du skall söka efter dina motståndare men inte finna dem.
De som strider mot dig
skall gå under och bli till intet.
13 Ty jag är Herren, din Gud,
som fattar din högra hand
och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig.
14 Frukta därför inte, du mask Jakob,
ni Israels män.
Jag hjälper dig, säger Herren.
Israels Helige är din återlösare.
15 Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa taggar.
Du skall tröska sönder berg och krossa dem till stoft
och göra höjder lika agnar.
16 Du skall kasta dem med kastskovel,
och vinden skall föra bort dem
och stormen skingra dem.
Men själv skall du fröjda dig i Herren,
jubla över Israels Helige.
2 1 Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. 2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.
4 Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. 6 Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, 7 för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.
Jesus botar Petrus svärmor
29 Så snart de kommit ut ur synagogan, gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes. 30 Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne. 31 Han gick fram, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.
32 På kvällen, när solen hade gått ner, förde man till honom alla som var sjuka och besatta. 33 Hela staden var samlad utanför dörren. 34 Han botade många som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar och tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.
35 Tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där. 36 Simon och de som var med honom skyndade efter, 37 och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig." 38 Han sade: "Vi går åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut." 39 Och han kom och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.
Jesus botar en spetälsk
40 En spetälsk[a] kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." 41 Jesus förbarmade sig över honom, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" 42 Genast försvann spetälskan och han blev ren. 43 Därefter skickade Jesus bort honom och sade strängt: 44 "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem." 45 Men mannen gick sin väg och började ivrigt berätta om det som hade hänt och gjorde saken känd vida omkring, så att Jesus inte längre öppet kunde gå in i någon stad utan måste vistas ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln