Book of Common Prayer
Herren beskyddar oss
121 Jag ser upp mot bergen. Kan jag vänta mig någon hjälp därifrån?
2 Min hjälp kommer ifrån Herren, som har skapat himmel och jord.
3-4 Han kommer aldrig att tillåta att du snavar och faller, för han vakar alltid över dig. Ja, han som bevarar Israel sover aldrig.
5 Herren bryr sig om dig. Han står vid din sida för att försvara dig.
6 Solen ska inte skada dig om dagen, inte heller månen om natten.
7 Han bevarar dig från allt ont och räddar ditt liv.
8 Han vakar över dig när du kommer och när du går. Ja, han ska bevara dig för evigt.
Fred för Jerusalem
122 Jag blev glad när man sa till mig: Kom, så går vi till Herrens tempel.
2 Och nu är vi här. Vi har gått in genom Jerusalems portar.
3 Jerusalem, du sköna, nyuppförda stad.
4 Hela Israel, ja, hela Herrens folk, har kommit för att tillbe som lagen säger, för att tacka och för att prisa Herren.
5 Jerusalem, över dig regerar Davids kungahus.
6 Be om fred för Jerusalem! Låt det gå väl för alla som älskar dig.
7 Innanför dina murar ska friden härska och tryggheten ska finnas i dina palats.
8 Jag ber om detta för alla mina bröders skull och för alla mina vänner som bor där.
9 Må det också bli fred för Herrens tempels skull!
En bön om barmhärtighet
123 Gud, jag lyfter min blick upp till dig, till dig som sitter på tronen i himlen.
2 På samma sätt som en tjänare förväntansfullt ser sin herre, eller som en slavflicka betraktar sin husfru och lägger märke till minsta vink, så ser vi på dig, vår Gud.
3-4 Visa oss barmhärtighet, Herre, visa oss barmhärtighet! Vi har mött tillräckligt med förakt och hån från de rika och självsäkra.
Stilla förtröstan
131 Herre, jag är inte stolt och högfärdig. Jag tror inte att jag är bättre än andra, och jag låtsas inte att jag vet allt och klarar allt.
2 Istället är jag lugn och lika stilla inför Herren som ett barn som ligger i sin mors armar. Ja, jag är nöjd och trygg hos dig.
3 Israel, du borde också lita på Herren, både nu och i framtiden.
Guds tempel och Davids kungahus
1-2 Herre, du glömmer väl inte vilka prövningar David fick gå igenom. Tänk på de högtidliga löften han gav dig, vår stamfar Jakobs Gud, när han lovade och sa:
3-5 Jag vill inte gå in i mitt hus, och jag vill inte lägga mig i min säng. Jag vill inte heller gå till vila förrän jag byggt ett bestående hem åt Herrens ark, ett tempel åt Israels mäktige.
6 Först fick vi höra att arken fanns i Betlehem och sedan att den var i skogstrakterna.
7 Men nu ska den få stå i ett tempel, där Gud ska bo här på jorden. Det är dit vi ska gå för att be till honom.
8 Res dig, Herre, och gå för alltid in i ditt tempel tillsammans med arken, som vittnar om din stora styrka.
9 Prästerna som tjänar dig ska alltid hålla sig till det förbund, som du har ingått med oss. Var och en som älskar dig ska då jubla av glädje.
10 Förkasta inte din tjänare David, den kung du har utvalt åt ditt folk,
11 för du har lovat honom: En av dina söner ska jag göra till tronföljare!
12 Och om dina efterlevande håller förbundet med mig och lyder mina bud, så ska en av dem för alltid vara kung!
13 Herre, du har utvalt berget Sion till ditt hem.
14 Detta är den plats där jag vill slå mig ner. Här är den viloplats som jag har valt, sa du.
15 Hela denna stad ska få allt den behöver, och de fattiga ska kunna äta sig mätta.
16 Jag ska välsigna stadens präster i allt de gör, och dess invånare ska ropa och sjunga av glädje.
17 Här vill jag göra en av Davids söner till en stor kung, och hans kungahus ska bestå för alltid.
18 Hans fiender ska komma att skämmas, men hans rike ska ha framgång och blomstra.
Herrens dom och Herrens nåd
63 Vem är det som kommer från Edom, från Bosra i blodstänkta kläder? Vem är han som i sin kungliga mantel går fram med en sådan kraft? Det är jag, Herren, som förkunnar din frälsning, Herren, den ende som har makt att frälsa!
2 Varför är dina kläder så röda, som om du hade trampat en vinpress?
3 Jag har ensam trampat vinpressen. Ingen var där och hjälpte mig. I min vrede trampade jag ner mina fiender som druvor. Så gjorde jag slut på mina motståndare. Det är deras blod du ser på mina kläder.
4 Nu är tiden inne för mig att hämnas mitt folk och befria det från dess förtryckare.
5 Jag sökte efter någon som ville hjälpa dem, men fann ingen. Detta förvånade mig mycket. Därför fick jag utföra hämnden själv, utan att någon hjälpte mig.
Brevet till församlingen i Thyatira
18 Skriv detta brev till ledaren för församlingen i Thyatira:Detta budskap kommer från Guds Son, vars ögon är som genomträngande eldslågor och vars fötter skiner som guld.
19 Jag ser alla dina goda handlingar - din omtanke om de fattiga, dina gåvor till dem och ditt tjänande. Jag känner också till din kärlek, din tro och ditt tålamod, och i dag är ditt engagemang större än någonsin.
20 Ändå har jag detta emot dig: Du tillåter kvinnan Isebel, som själv kallar sig profetissa, att förföra mina tjänare till att leva i omoral och till att äta kött som har offrats till avgudar.
21 Lyssna nu noga till vad jag säger:
22 Jag ska lägga henne på sjukbädden tillsammans med alla hennes omoraliska efterföljare. Där ska de få uppleva olidliga plågor, om de inte vänder om till mig och ångrar sin synd med henne.
23 Och hennes barn ska drabbas av döden. Och alla församlingar ska få veta, att jag är den som genomskådar människorna och känner deras hemligaste tankar och önskningar. Och jag ska ge var och en av er den lön han förtjänar.
24-25 När det gäller er andra i församlingen i Thyatira, ni som inte har följt denna falska lära (dessa djupare sanningar, som de kallar det - Satans djupheter är vad det är), så tänker jag inte kräva något mer av er. Håll bara stadigt fast vid vad ni har tills jag kommer.
26 Åt alla som segrar över ondskan och som fortsätter att göra det som är min vilja ända till slutet, ska jag ge makt över folken.
27 De ska styra dem med järnhand, och få samma makt att regera över dem som jag fått av min Far. De ska krossas som en lerkruka som slås i småbitar.
28 Och jag ska ge honom morgonstjärnan!
29 Om du kan höra, lyssna till vad Anden säger till församlingarna.
Undret vid Betesdadammen
5 En tid senare återvände Jesus till Jerusalem för att delta i en av de religiösa högtiderna.
2 Inne i staden, nära Fårporten, fanns Betesdadammen som omgavs av täckta terrasser och fem pelargångar.
3 Många lama, blinda och andra handikappade låg på terrasserna och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.
4 (En Herrens ängel kom nämligen nu och då ner och rörde upp vattnet, och den som sedan först steg ner i det blev botad.)
5 En av männen som låg där hade varit förlamad i trettioåtta år.
6 När Jesus såg honom och tänkte på hur länge han hade varit sjuk, frågade han honom: Vill du bli frisk?
7 Det är omöjligt, sa mannen. Jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Innan jag hinner ner kommer alltid någon annan före mig.
8 Jesus sa då till honom: Res dig upp, rulla ihop din sovmatta och gå hem!
9 Men det var på en sabbat som detta under hände,
10 och därför protesterade de judiska ledarna. Du får inte arbeta på sabbaten, sa de till mannen som blivit botad. Det är förbjudet att bära den där sovmattan!
11 Han som botade mig sa till mig att göra det, svarade han.
12 Vem var det? frågade de.
13 Mannen visste det inte, och Jesus hade försvunnit i trängseln.
14 Senare träffade Jesus mannen i templet och sa då till honom: Nu är du frisk. Synda inte mera, för då kommer något ännu värre att hända dig.
15 Då gick mannen till de judiska ledarna och talade om för dem att det var Jesus som hade botat honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®