Book of Common Prayer
Psalm 103
Lovprisning till Herren för hans godhet
1 Av David.
Lova Herren, min själ,
ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte alla hans välgärningar,
3 han som förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
4 han som återlöser ditt liv från förgängelsen
och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5 han som mättar ditt begär med sitt goda,
så att du blir ung på nytt som en örn.
6 Herren handlar rättfärdigt
och skaffar rätt åt alla förtryckta.
7 Han lät Mose veta sina vägar,
Israels barn sina gärningar.
8 Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta
och vredgas inte för evigt.
10 Han handlar inte med oss efter våra synder
och lönar oss inte efter våra missgärningar.
11 Ty så hög som himlen är över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
12 Så långt som öster är från väster
låter han våra överträdelser vara från oss.
13 Som en far förbarmar sig över barnen,
så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
14 Ty han vet hur vi är skapade,
han tänker på att vi är stoft.
15 En människas dagar är som gräset,
hon blomstrar som markens blommor.
16 Vinden drar fram över dem
och de är borta,
deras plats känner dem inte längre.
17 Men Herrens nåd varar från evighet till evighet
över dem som fruktar honom
och hans rättfärdighet intill barnbarn,
18 när man håller hans förbund
och tänker på hans befallningar och följer dem.
19 Herren har ställt sin tron i himlen,
hans konungavälde omfattar allt.
20 Lova Herren, ni hans änglar,
ni starka hjältar som utför hans befallning,
så snart ni hör ljudet av hans befallning.
21 Lova Herren, ni alla hans härskaror,
ni hans tjänare som uträttar hans vilja.
22 Lova Herren, ni alla hans verk,
överallt där hans välde är.
Min själ, lova Herren!
Psalm 114
Herrens under vid uttåget ur Egypten
1 När Israel drog ut ur Egypten,
Jakobs hus från folket med främmande tunga,
2 då blev Juda hans helgedom,
Israel hans kungarike.
3 Havet såg det och flydde,
Jordan vände tillbaka.
4 Bergen hoppade som baggar,
höjderna som lamm.
5 Varför flyr du undan, du hav,
du Jordan, varför vänder du tillbaka?
6 Ni berg, varför hoppar ni som baggar,
ni höjder, som lamm?
7 För Herren skall du bäva, du jord,
för Jakobs Guds ansikte,
8 för honom som förvandlade klippan till en vattenrik sjö,
den hårda stenen till en vattenkälla.
Psalm 115
All ära till Herren
1 Inte åt oss, Herre, inte åt oss
utan åt ditt namn ge äran,
för din nåds och din sannings skull.
2 Varför skall hednafolken få säga:
"Var är nu deras Gud?"
3 Vår Gud är i himlen,
han gör allt vad han vill.
4 Men deras avgudar är silver och guld,
verk av människohänder.
5 De har mun men talar inte,
ögon men ser inte.
6 De har öron men hör inte,
näsa men luktar inte.
7 Med sina händer tar de inte,
med sina fötter går de inte,
i sin strupe har de inget ljud.
8 De som har gjort dem blir dem lika,
ja, alla som förtröstar på dem.
9 Ni av Israel, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
10 Ni av Arons hus, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
11 Ni som fruktar Herren, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
12 Herren tänker på oss, han välsignar,
han välsignar Israels hus,
han välsignar Arons hus,
13 han välsignar dem som fruktar Herren,
både små och stora.
14 Herren skall föröka er,
er själva och era barn.
15 Var välsignade av Herren,
som har gjort himmel och jord.
16 Himlen är Herrens himmel
och jorden har han givit åt människors barn.
17 De döda prisar inte Herren,
ingen som har farit ner i det tysta.
18 Men vi, vi lovar Herren
från nu och till evig tid.
Halleluja!
3 Ty så säger Herren:
Ni har blivit sålda för intet,
därför skall ni också utan pengar bli återlösta.
4 Så säger Herren Herren:
Mitt folk drog i forna dagar ner till Egypten
och vistades där som främlingar.
Och Assur har förtryckt dem utan orsak.
5 Vad har jag nu här, säger Herren,
då man har fört bort mitt folk utan skäl?
Dess tyranner skränar, säger Herren,
och mitt namn blir ständigt hånat, varje dag.
6 Därför skall mitt folk lära känna mitt namn,
därför skall det på den dagen förstå
att jag är den som säger: Se, här är jag!
Brevet till Efesus
2 Skriv till församlingens ängel i Efesus:
Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld: 2 Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. 3 Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. 4 Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. 5 Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats. 6 Men det berömmer jag dig för, att du hatar nikolaiternas gärningar, som också jag hatar. 7 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.
Jesus förvandlar vatten till vin
2 På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. 2 Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet. 3 När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: "De har inget vin." 4 Jesus svarade: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit." 5 Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han än säger till er."
6 Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar.[a] De rymde omkring hundra liter[b] var. 7 Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten!" Och de fyllde dem ända till brädden. 8 Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde det. 9 Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen 10 och sade: "Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu."
11 Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln