Book of Common Prayer
När Gud ger nytt liv
1-2 Herre, du har låtit dina välsignelser komma ner över detta land. Du har upprättat Israels välstånd
3 och förlåtit ditt folks synder. Ja, du har förlåtit dem vartenda felsteg.
4 Du är inte längre vred, och din ilska är nu över.
5 Hjälp oss att på nytt älska dig, Herre, så att du aldrig behöver vara missnöjd med oss igen.
6 Eller kommer du alltid att vara vred även på kommande generationer?
7 Väck oss! Låt ditt folk få liv igen så att det kan glädja sig i dig.
8 Herre, visa hur mycket du älskar oss. Kom till vår hjälp!
9 Jag lyssnar noga till allt vad Herren säger. Han lovar sitt heliga folk frid om de bara upphör med sin synd.
10 Hans frälsning är verkligen nära dem som ärar honom. Vårt land ska då fyllas av hans godhet.
11 Då kommer godhet och trofasthet att mötas, och rättvisa och frid att kyssas.
12 Sanningen ska spira upp ur jorden, och rättfärdigheten ska le mot oss från himlen.
13 Ja, Herrens välsignelser ska strömma över landet och ge goda skördar.
14 Och rättfärdigheten ska gå före Herren, och bana väg för honom.
Jerusalem - staden Gud älskar
1-2 Högt på sitt heliga berg har Gud byggt Jerusalem, den stad han älskar mer än någon annan!
3 Du Guds stad, hur mycket underbart får man inte höra om dig, för Herren säger:
4 I Egypten och Babylonien finns det människor som känner mig, och också bland filisteerna och i Tyrus och Etiopien ber man till mig.
5 Men en dag ska man säga om Jerusalem: Alla innevånare känner Gud! Ja, Gud, den högste har grundat denna stad.
6 Herren ska räkna alla folk och göra upp en lista över dem, och där ska han ange vilka som är medborgare i Jerusalem.
7 Och vid festerna ska de dansa och sjunga: Jerusalem är källan till alla våra välsignelser.
Herrens nåd tar aldrig slut
136 Tacka Herren, för han är god. Hans nåd tar aldrig slut.
2 Tacka gudarnas Gud, för hans nåd tar aldrig slut.
3 Tacka herrarnas Herre, för hans nåd tar aldrig slut.
4 Prisa honom, som är den ende som kan göra mäktiga under, för hans nåd tar aldrig slut.
5 Prisa honom, som genom sin vishet skapade himlen, för hans nåd tar aldrig slut.
6 Prisa honom som skilde jord och hav åt, för hans nåd tar aldrig slut.
7 Prisa honom som skapade sol och måne, för hans nåd tar aldrig slut.
8 Solen råder över dagen, för hans nåd tar aldrig slut,
9 och månen och stjärnorna råder över natten, för hans nåd tar aldrig slut.
10 Prisa honom som dödade den äldste sonen i varje egyptisk familj, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
11-12 Han förde sitt folk ut ur Egypten med stor kraft och med starka händer slog han deras fiender, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
13 Prisa Herren, som delade Röda havet för att bana en väg för dem, för hans nåd tar aldrig slut.
14 Han ledde dem rakt genom det, för hans nåd tar aldrig slut.
15 Och han dränkte Farao och hans armé i havet, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
16 Prisa honom som förde sitt folk genom öknen, för hans nåd tar aldrig slut.
17 Prisa honom som räddade sitt folk ur mäktiga kungars grepp, för hans nåd tar aldrig slut.
18 Han dödade berömda kungar, som var deras fiender, för hans nåd över Israel tar aldrig slut:
19 Sihon, amoreernas kung - för Guds nåd över Israel tar aldrig slut,
20 och Og, Basans kung - för Guds nåd över Israel tar aldrig slut.
21 Gud gav dessa kungars länder till Israel, för hans nåd över Israel tar aldrig slut.
22 Så tog det folk som tjänar honom hela landet i besittning, för hans nåd tar aldrig slut.
23 Han glömde oss inte även när vi blev besegrade, för hans nåd tar aldrig slut,
24 och han räddade oss från våra fiender, för hans nåd tar aldrig slut.
25 Han ger mat till varje levande varelse, för hans nåd tar aldrig slut.
26 Tacka honom, den Gud som regerar i himlen, för hans nåd tar aldrig slut.
Den brinnande busken
3 En dag när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem bortom öknen i närheten av Horeb, som var Guds berg.
2 Då visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. När Mose såg att busken brann utan att brinna upp,
3-4 gick han fram för att undersöka vad det var. Då ropade Gud på honom från busken:Mose! Mose!Ja, här är jag, svarade han.
5 Kom inte närmare, sa Gud till honom.Tag av dig skorna, för du står på helig mark.
6 Jag är dina förfäders Gud - Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Mose höll händerna för ansiktet, för han var rädd att se på Gud.
7 Då talade Herren till honom igen: Jag har sett hur svårt mitt folk har det i Egypten, och jag har hört hur de ropar efter frihet under fogdarnas förtryck.
8 Nu har jag kommit för att befria mitt folk från egyptierna och föra det ut ur Egypten till ett mycket gott land, ett stort land, ett land som flyter av mjölk och honung. Nu bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebuseer där.
9 Ja, ropet från Israels folk har stigit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker mitt folk.
10 Nu ska du gå till Farao och be honom om tillåtelse att leda dem ut ur Egypten.
11 Men jag kan inte klara av ett sådant uppdrag! utbrast Mose.
12 Jag ska vara med dig, sa Gud till honom. Och det här ska vara beviset på att det är jag som sänder dig: när du har fört folket ut ur Egypten, ska ni fira gudstjänst på det här berget!
23 Moses föräldrar trodde på Gud. När de såg att Gud hade gett dem ett ovanligt vackert barn, litade de på att Gud skulle rädda honom från den död som kung Farao gett befallning om, och de gömde honom under tre månader och lät sig inte skrämmas.
24-25 Mose trodde på Gud och när han blivit vuxen tackade han nej till att bli behandlad som kungens dotterson. I stället för att njuta av syndens kortvariga nöjen, valde han att dela den förföljelse som drabbade Guds folk.
26 Precis som Kristus för ett tag avstod från Guds härlighet och valde att lida för att befria oss, föredrog Mose att befria sitt folk före att äga alla Egyptens skatter. Han såg fram emot den stora lön som han visste att Gud skulle ge honom.
27 Mose trodde på Gud också när han lämnade Egyptens land, och var inte rädd för Faraos vrede. Mose gav aldrig upp eftersom han såg att Gud var med honom.
28 Påskfirandet är också ett resultat av hans tro. Han var övertygad om att Gud skulle kunna rädda sitt folk och befallde dem därför att slakta ett lamm och att stryka blodet på dörrposterna till sina hus för att dödsängeln inte skulle gå in i deras hem och döda den äldste sonen som han gjorde i de egyptiska hemmen.
29 Israels folk trodde på Gud och gick rakt igenom Röda havet, som om det varit torr mark. Men när egyptierna som förföljde dem försökte göra samma sak, drunknade de allesammans.
30 Israels folk trodde på Gud också när Jerikos murar föll, sedan de hade vandrat runt dem i sju dagar som Gud hade befallt.
31 Den prostituerade flickan Rahav trodde på Gud och hans kraft och visade det när hon vänligt tog emot spejarna i sitt hem. Därför blev hon inte dödad tillsammans med alla de andra i staden, när de vägrade att lyda Gud.
6 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.
7 Vet ni vem jag är så vet ni också vem min Far är. Från och med nu känner ni honom, och ni har sett honom.
8 Filippos sa: Herre, visa oss Fadern så är vi nöjda.
9 Jesus svarade: Vet du ännu inte ens vem jag är, Filippos, efter den långa tid som jag har varit tillsammans med er? Den som har sett mig har sett Fadern. Varför ber ni då att få se honom?
10 Tror ni inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar är inte mina egna, utan de är från Fadern som bor i mig. Och han gör sina gärningar genom mig.
11 Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern är i mig. Och om ni ändå inte tror mina ord, tro då på de under ni har sett mig göra.
12-13 Ett är säkert: Var och en som tror på mig ska göra samma under som jag har gjort, och till och med ändå större för jag går för att vara hos Fadern. Ni kan be honom om vad som helst i mitt namn, och jag ska göra det. Och Fadern ska bli ärad på grund av vad jag, Sonen, gör för er.
14 Ja, be om vad som helst, och använd er av mitt namn så ska jag göra det.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®