Book of Common Prayer
Psalm 93
Den evige konungen
1 Herren är konung!
Han har klätt sig i höghet.
Herren har klätt sig och rustat sig med makt.
Därför står världen fast, den vacklar inte.
2 Din tron är fast grundad från fordom tid,
du är från evighet.
3 Herre, vattenströmmarna höjer sig,
vattenströmmarna höjer sin röst,
vattenströmmarna höjer sina dånande vågor.
4 Men väldig är Herren i höjden,
mer än bruset av stora vatten,
väldiga vatten, havets bränningar.
5 Dina vittnesbörd är sanna alltigenom,
helighet tillhör ditt hus,
Herre, för alltid.
Psalm 96
Hela jordens Konung
1 Sjung för Herren en ny sång,
sjung för Herren, hela jorden!
2 Sjung för Herren, lova hans namn,
kungör hans frälsning dag efter dag!
3 Förkunna hans ära bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
4 Ty stor är Herren och högt prisad,
värd att frukta mer än alla gudar.
5 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6 Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
makt och glans i hans helgedom.
7 Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
8 Ge åt Herren hans namns ära,
bär fram gåvor och kom till hans gårdar!
9 Tillbed Herren i helig skrud,
bäva inför honom, alla länder!
10 Säg bland folken: " Herren är konung!
Därför står världen fast och vacklar inte.
Han dömer folken med rättvisa."
11 Må himlen vara glad och jorden fröjda sig,
må havet brusa och allt som fyller det.
12 Må marken glädja sig och allt som är därpå.
Jubla skall alla skogens träd
13 inför Herren, ty han kommer,
ty han kommer för att döma jorden.
Han skall döma världen med rättfärdighet
och folken med sin trofasthet.
Psalm 34[a]
Herrens godhet och hjälp
1 Av David, när han låtsades vara vansinnig inför Abimelek, som drev bort honom så att han gick sin väg.
2 Jag vill alltid välsigna Herren,
hans lov skall ständigt vara i min mun.
3 Min själ skall berömma sig av Herren,
de ödmjuka skall höra det och glädja sig.
4 Lova med mig Herren,
låt oss tillsammans upphöja hans namn!
5 Jag sökte Herren och han svarade mig,
ur all min förskräckelse räddade han mig.
6 De som ser upp till honom strålar av fröjd,
deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
7 Här är en betryckt som ropade
och Herren hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
8 Herrens ängel slår sitt läger
omkring dem som fruktar honom,
och han befriar dem.
9 Smaka och se att Herren är god.
Salig är den människa
som flyr till honom.
10 Frukta Herren, ni hans heliga,
de som fruktar honom lider ingen brist.
11 Unga lejon lider nöd och hungrar,
de som söker Herren saknar ej något gott.
12 Kom, barn, och lyssna till mig,
jag skall lära er att frukta Herren.
13 Är du en människa som älskar livet
och vill se goda dagar?
14 Avhåll då din tunga från det som är ont,
dina läppar från att tala svek.
15 Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
sök friden och jaga efter den.
16 Herrens ögon är vända till de rättfärdiga
och hans öron till deras rop.
17 Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda,
han vill utplåna minnet av dem från jorden.
18 När de rättfärdiga ropar hör Herren,
han räddar dem ur all nöd.
19 Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta
och frälsar dem som har en bedrövad ande.
20 Den rättfärdige måste lida mycket,
men Herren räddar honom ur allt.
21 Han bevarar alla hans ben,
inte ett enda av dem skall krossas.
22 Det onda skall döda den ogudaktige,
de som hatar den rättfärdige skall stå med skuld.
23 Herren friköper sina tjänares själar,
ingen som flyr till honom skall stå med skuld.
6 På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare.
Varken dag eller natt får de någonsin tystna.
Ni som ropar till Herren, unna er ingen ro.
7 Och ge honom ingen ro,
förrän han fast grundar Jerusalem
och gör det till en lovsång på jorden.
10 Drag ut, drag ut genom portarna,
bered väg för folket!
Bana, ja, bana en väg och röj bort stenarna,
res upp ett baner för folken!
11 Se, Herren förkunnar till jordens ände:
Säg till dottern Sion:
Se, din frälsning kommer!
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte går framför honom.
12 Man skall kalla dem "det heliga folket",
" Herrens återlösta".
Och du skall kallas "den eftersökta",
"staden som inte blir övergiven".
10 Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom lidanden, han som för dem till frälsning.[a] 11 Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt.[b] Därför blygs han inte för att kalla dem bröder, 12 då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig. [c] 13 Han säger också: Jag skall förtrösta på honom, och vidare: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig. [d]
14 Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt[e] del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, 15 och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. 16 Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. 17 Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. 18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.
Jesu födelse
18 Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad[a] med Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne. 20 Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus,[b] ty han skall frälsa sitt folk från deras synder." 22 Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: 23 Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, [c] det betyder Gud med oss. 24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 Men han rörde henne inte, förrän hon hade fött en son. Och honom gav han namnet Jesus.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln