Book of Common Prayer
Psalm 61
Kungens bön om välsignelse
1 För sångmästaren, till stränginstrument, av David.
2 Gud, hör mitt rop,
lyssna till min bön!
3 Från jordens ände ropar jag till dig,
ty mitt hjärta försmäktar.
För mig upp på en klippa som är högre än jag.
4 Ty du är min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5 Låt mig bo i ditt tält för evigt
och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Sela.
6 Du, Gud, hör mina löften,
du ger mig det arv som tillhör dem
som fruktar ditt namn.
7 Du förökar kungens dagar,
hans år skall vara från släkte till släkte.
8 Han skall sitta på sin tron inför Gud för evigt.
Låt din nåd och sanning bevara honom.
9 Då skall jag alltid lovsjunga ditt namn
och infria mina löften dag efter dag.
Psalm 62
En tröstepsalm
1 För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av David.
2 Endast hos Gud söker min själ sin ro,
från honom kommer min frälsning.
3 Endast han är min klippa och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
4 Hur länge vill ni rasa mot denne man,
tillsammans slå ner honom
som om han vore en lutande vägg,
en nerbruten mur?
5 De rådslår om att störta honom ner från hans höjd.
De älskar lögn,
med munnen välsignar de,
men i sitt innersta förbannar de. Sela.
6 Endast i Gud har du din ro, min själ,
ty från honom kommer mitt hopp.
7 Endast han är min klippa och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
8 Hos Gud är min frälsning och min ära,
min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
9 Förtrösta alltid på honom, du folk,
utgjut era hjärtan för honom.
Gud är vår tillflykt. Sela.
10 Människobarn är bara en vindpust,
myndiga herrar fulla av lögn.
I vågskålen är de för lätta,
tillsammans väger de mindre än luft.
11 Lita inte på våld
sätt inte ert hopp till stulet gods.
Fäst inte hjärtat vid rikedom,
även om den växer.
12 En gång har Gud sagt det,
två gånger har jag hört det:
Hos Gud är makten,
13 och hos dig, Herre, är nåd.
Du lönar var och en efter hans gärningar.
Psalm 112[a]
Herrens storhet och nåd
1 Halleluja!
Salig är den människa som fruktar Herren
och har sin stora glädje i hans bud.
2 Hans efterkommande skall bli mäktiga på jorden,
de rättrådigas släkte skall bli välsignat.
3 Rikedom och ägodelar skall finnas i hans hus,
hans rättfärdighet består i evighet.
4 För de rättrådiga går han upp som ett ljus i mörkret,
nådig, barmhärtig och rättfärdig.
5 Det går väl för den som är barmhärtig och ger lån,
den som stöder allt han gör på rättfärdighet.
6 Han skall inte vackla till evig tid.
Den rättfärdige skall man minnas för evigt.
7 Han fruktar inte ett ont budskap,
hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på Herren.
8 Hans hjärta är tryggt och utan fruktan,
till sist får han se sina fiender falla.
9 Han strör ut, han ger åt de fattiga,
hans rättfärdighet varar i evighet.
Hans horn skall lyftas högt med ära.
10 Den ogudaktige skall se det och känna vrede,
han skall bita ihop tänderna och förgås.
Vad de ogudaktiga längtar efter blir till intet.
Psalm 115
All ära till Herren
1 Inte åt oss, Herre, inte åt oss
utan åt ditt namn ge äran,
för din nåds och din sannings skull.
2 Varför skall hednafolken få säga:
"Var är nu deras Gud?"
3 Vår Gud är i himlen,
han gör allt vad han vill.
4 Men deras avgudar är silver och guld,
verk av människohänder.
5 De har mun men talar inte,
ögon men ser inte.
6 De har öron men hör inte,
näsa men luktar inte.
7 Med sina händer tar de inte,
med sina fötter går de inte,
i sin strupe har de inget ljud.
8 De som har gjort dem blir dem lika,
ja, alla som förtröstar på dem.
9 Ni av Israel, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
10 Ni av Arons hus, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
11 Ni som fruktar Herren, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
12 Herren tänker på oss, han välsignar,
han välsignar Israels hus,
han välsignar Arons hus,
13 han välsignar dem som fruktar Herren,
både små och stora.
14 Herren skall föröka er,
er själva och era barn.
15 Var välsignade av Herren,
som har gjort himmel och jord.
16 Himlen är Herrens himmel
och jorden har han givit åt människors barn.
17 De döda prisar inte Herren,
ingen som har farit ner i det tysta.
18 Men vi, vi lovar Herren
från nu och till evig tid.
Halleluja!
Telningen från Isais rot och hans fridsrike
11 Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam,
en telning från hans rötter skall bära frukt.
2 Över honom skall Herrens Ande vila,
Anden med vishet och förstånd,
Anden med råd och styrka,
Anden med kunskap och fruktan för Herren.
3 Han skall ha sin glädje i Herrens fruktan.
Han skall inte döma efter vad ögonen ser
eller utöva lag efter vad öronen hör,
4 utan med rättfärdighet skall han döma de fattiga,
med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han skall slå jorden med sin muns stav,
med sina läppars andedräkt döda de ogudaktiga.
5 Rättfärdighet skall vara bältet runt hans midja,
trofasthet bältet om hans höfter.
6 Vargar skall bo tillsammans med lamm,
leoparder ligga bland killingar.
Kalvar och unga lejon och gödboskap skall vara tillsammans,
och en liten pojke skall valla dem.
7 Kor och björnar skall gå och beta,
deras ungar skall ligga tillsammans,
och lejon skall äta halm som oxar.
8 Ett spädbarn skall leka vid huggormens hål,
ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga.
9 Ingen skall göra något ont eller förstöra något
på hela mitt heliga berg,
ty landet skall vara fullt av Herrens kunskap,
liksom vattnet täcker havet.
Kristi seger över Satan
20 Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2 Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. 3 Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid.
4 Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. 5 Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6 Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.
7 Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse. 8 Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet. 9 De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. 10 Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.
30 Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.
31 Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32 Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. 33 Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34 Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta. 35 Han var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus. 36 Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. 37 Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, 38 och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt. 39 Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. 40 Men ni vill inte komma till mig för att få liv.
41 Jag tar inte emot ära av människor. 42 Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. 43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. 44 Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? 45 Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. 46 Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. 47 Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?"
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln