Book of Common Prayer
33 Han gjorde strömmar till öken,
källsprång till torr mark
34 och bördigt land till salthed
för dess invånares ondskas skull.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö
och torrt land till källsprång.
36 Han lät de hungriga slå sig ner där
och bygga en stad där de kunde bo.
37 De besådde åkrar
och planterade vingårdar
som gav riklig skörd.
38 Han välsignade dem,
och de blev mycket talrika.
Han lät ej deras boskap minska i antal.
39 När de blev färre
och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer,
40 utgöt han förakt över furstarna
och lät dem irra omkring
i en ödemark utan vägar.
41 Han upphöjde den fattige ur eländet
och förökade deras familjer som hjordar.
42 De rättrådiga ser det och gläder sig,
och all ondska måste tiga.
43 Den som är vis må lägga märke till detta
och tänka på Herrens nådegärningar.
Psalm 108
Lovprisning och bön om seger
1 En sång, en psalm av David.
2 Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
jag vill sjunga och spela, ja, så vill 'min ära'.
3 Vakna upp, psaltare och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
4 Jag vill tacka dig bland folken, Herre,
och lovsjunga dig bland folkslagen.
5 Ty din nåd är stor och når upp över himlen
och din sanning upp till skyarna.
6 Upphöjd vare du, Gud, över himlen
och i din härlighet över hela jorden.
7 Ge oss seger med din högra hand och bönhör mig,
så att dina älskade finner räddning.
8 Gud har talat i sin helgedom:
"I triumf skall jag utskifta Sikem
och mäta upp Suckots dal.
9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse,
Efraim är min hjälm och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko,
över filisteernas land höjer jag jubelrop."
11 Vem för mig till den fasta staden,
vem leder mig till Edom?
12 Har inte du, Gud, förkastat oss,
så att du inte drar ut med våra härar, Gud?
13 Hjälp oss mot fienden,
ty människors hjälp är förgäves.
Psalm 33
Herrens allmakt och nåd
1 Jubla i Herren, ni rättfärdiga,
att lovprisa honom hör de rättrådiga till.
2 Tacka Herren med harpa,
lovsjung honom till tiosträngad psaltare.
3 Sjung till honom en ny sång,
spela vackert under jubelrop.
4 Ty Herrens ord är rätt,
han är trofast i allt han gör.
5 Han älskar rättfärdighet och rätt,
jorden är full av Herrens nåd.
6 Himlen är skapad genom Herrens ord,
alla dess härskaror genom hans muns ande.
7 Han samlar havets vatten som i en hög,
han lägger djupen i deras förvaringsrum.
8 Hela jorden må frukta Herren,
alla som bor i världen må bäva för honom.
9 Ty han sade och det blev till,
han befallde och det stod där.
10 Herren gör hednafolkens planer om intet,
han gäckar folkens tankar.
11 Men Herrens plan består för evigt,
hans hjärtas tankar från släkte till släkte.
12 Saligt är det folk som har Herren till sin Gud,
det folk han utvalt till sin arvedel.
13 Från himlen skådar Herren ner,
han ser alla människors barn.
14 Från sin boning blickar han ner
på alla som bor på jorden,
15 han som formar alla deras hjärtan,
han som känner till alla deras verk.
16 En kung segrar inte genom sin stora här,
en hjälte räddas inte genom sin stora kraft.
17 Förgäves väntar man sig seger genom hästar,
med all sin styrka räddar de inte.
18 Se, Herrens ögon ser till dem som fruktar honom,
till dem som väntar på hans nåd.
19 Han räddar deras själ från döden
och håller dem vid liv i hungerns tid.
20 Vår själ väntar på Herren,
han är vår hjälp och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta,
på hans heliga namn förtröstar vi.
22 Låt din nåd vila över oss, Herre,
ty vi sätter vårt hopp till dig.
13 Ni har talat hårda ord mot mig,
säger Herren.
Men ni säger: "Vad har vi talat mot dig?"
14 Ni har sagt: "Det är meningslöst att tjäna Gud.
Vad vinner vi på att hålla hans bud
och gå sörjande inför Herren Sebaot?"
15 Nu prisar vi de högmodiga lyckliga.
De som handlar ogudaktigt uppmuntras,
de sätter Gud på prov och slipper ändå undan.
En minnesbok
16 Men då talade de som fruktar Herren med varandra,
och Herren gav akt och lyssnade.
En minnesbok blev skriven inför honom
för dem som fruktar Herren
och ärar hans namn.
17 De skall vara mina, säger Herren Sebaot,
min egendom på den dag då jag utför mitt verk.
Jag skall visa medömkan med dem
så som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom.
18 Då skall ni åter se skillnaden
mellan den rättfärdige och den ogudaktige,
mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.
Herrens domedag
4 Se, dagen kommer, den brinner som en ugn.
Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt
vara som halm.
Dagen som kommer skall bränna upp dem,
säger Herren Sebaot,
den skall lämna kvar
varken rot eller kvist.
2 Men för er som fruktar mitt namn
skall rättfärdighetens sol gå upp
med läkedom under sina vingar.
Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.
3 Ni skall trampa ner de ogudaktiga,
ty de skall vara som stoft under era fötter
på den dag då jag utför mitt verk,
säger Herren Sebaot.
4 Kom ihåg min tjänare Mose lag
som jag gav honom befallning om på Horeb,
stadgarna och föreskrifterna som gäller hela Israel.
5 Se, jag skall sända till er profeten Elia,
innan Herrens dag kommer,
den stora och fruktansvärda.
6 Han skall vända fädernas hjärtan till barnen
och barnens hjärtan till deras fäder,
så att jag inte kommer och slår
landet med tillspillogivning.
13 Får någon av er lida, skall han be. Är någon glad, skall han sjunga lovsånger. 14 Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. 15 Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. 16 Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. 17 Elia, som också fick lida,[a] bad en bön att det inte skulle regna, och det regnade inte över landet under tre år och sex månader. 18 Och när han sedan bad igen, gav himlen regn och jorden bar sin gröda.
19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.
Farisén och publikanen i templet
9 För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: 10 "Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. 11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. 12 Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. 13 Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet[a] och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. 14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln