Book of Common Prayer
Psalm 105
Herrens gärningar mot sitt folk
1 Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken!
2 Sjung till hans ära, lovprisa honom,
tala om alla hans under!
3 Beröm er av hans heliga namn!
De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han har gjort,
på hans tecken och hans domslut,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 Han tänker för evigt på sitt förbund,
på det ord han påbjudit för tusen släkten,
9 på det förbund han slöt med Abraham
och på sin ed till Isak.
10 Han fastställde det för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund.
11 Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land,
det skall bli er arvedel.
12 Då var de en liten skara,
de var få och främlingar i landet.
13 De vandrade från folk till folk,
från ett land till ett annat.
14 Han tillät ingen att skada dem,
han straffade kungar för deras skull:
15 Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!
16 När han sände hungersnöd över landet
så att de led brist på bröd,
17 då sände han en man framför dem,
Josef som blev såld till slav.
18 Man slog hans fötter i bojor,
i järn låg han bunden,
19 till den tid då hans ord uppfylldes
och Herrens tal bevisade hans oskuld.
20 Då släpptes han på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 Han satte honom till herre över sitt hus,
till att råda över allt han ägde,
22 för att binda hans furstar efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 Och Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt
och mäktigare än deras ovänner.
25 Han förvandlade deras hjärtan,
så att de hatade hans folk
och handlade svekfullt mot hans tjänare.
26 Han sände Mose, sin tjänare,
och Aron som han utvalt.
27 De gjorde hans tecken bland dem
och under i Hams land.
28 Han sände mörker och allt blev mörkt,
och de stod inte emot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
och deras fiskar dog.
30 Deras land vimlade av paddor,
ända in i deras kungars kamrar.
31 Han befallde och svärmar av insekter kom,
mygg över hela deras land.
32 Han gav dem hagel i stället för regn
och sände eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinstockar och fikonträd
och bröt sönder träden i landet.
34 Han befallde och gräshoppor kom
och gräsmaskar i oräknelig mängd.
35 De åt upp alla örter i landet,
de åt upp grödan på marken.
36 Han slog allt förstfött i landet,
förstlingen av deras livskraft.
37 Så förde han dem ut med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egyptierna gladde sig när de drog ut,
ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Han bredde ut ett moln till skydd
och en eld som lyste om natten.
40 De bad, och han lät vaktlar komma
och mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade klippan och vatten flödade,
det rann genom öknen som en ström.
42 Ty han tänkte på sitt heliga löfte
till Abraham, sin tjänare.
43 Så förde han ut sitt folk med glädje,
sina utvalda med jubel.
44 Han gav hednafolkens länder åt dem,
det folken arbetat ihop fick de ärva,
45 för att de skulle hålla hans stadgar
och ta vara på hans undervisning.
Halleluja!
Prästernas synd
2 Och nu kommer denna befallning till er, ni präster:
2 Om ni inte vill höra,
om ni inte lägger på hjärtat
att ge mitt namn ära,
säger Herren Sebaot,
då skall jag sända förbannelse mot er.
Jag skall förbanna era välsignelser,
ja, jag har redan förbannat dem,
eftersom ni inte lägger detta på hjärtat.
3 Se, jag skall straffa er avkomma
och kasta orenlighet i ansiktet på er,
orenlighet från era högtidsoffer,
och man skall bära bort er tillsammans med den.
4 Och ni skall förstå att jag har gett er denna befallning,
för att mitt förbund med Levi skall bestå,
säger Herren Sebaot.
5 Mitt förbund med honom var liv och frid,
och jag gav honom detta
för att han skulle frukta mig.
Och han fruktade mig
och bävade för mitt namn.
6 Sann undervisning var i hans mun,
ingen orätt fanns på hans läppar.
I frid och uppriktighet
vandrade han med mig,
och han omvände många från deras missgärningar.
7 Ty prästens läppar skall bevara kunskap,
och undervisning skall man hämta från hans mun.
Han är en budbärare från Herren Sebaot.
8 Men ni har vikit av från vägen,
genom er undervisning har många kommit på fall.
Ni har fördärvat förbundet med Levi,
säger Herren Sebaot.
9 Därför har jag gjort er
föraktade och förnedrade inför allt folket,
eftersom ni inte har hållit er till mina vägar
och tagit hänsyn till människor när ni undervisar.
Folkets trolöshet
10 Har vi inte alla en enda Fader?
Har inte en enda Gud skapat oss?
Varför handlar vi då svekfullt mot varandra
och kränker våra fäders förbund?
11 Juda har handlat svekfullt,
och avskyvärda ting
har bedrivits i Israel och i Jerusalem.
Ty Juda har kränkt det Herren håller heligt,
det som han älskar,
och de har gift sig med kvinnor som dyrkar främmande gudar.
12 Herren skall från Jakobs tält utrota var och en som gör detta,
både hög och låg[a]
och den som bär fram gåvor till Herren Sebaot.
13 Och för det andra gör ni detta:
Ni översköljer Herrens altare med tårar, gråt och klagan,
eftersom han inte längre vill se till offergåvan
eller ta emot något från er hand med glädje.
14 Och ni frågar: "Varför?"
Jo, Herren har varit vittne mellan dig
och din ungdoms hustru.
Du har handlat trolöst mot henne,
fastän hon är din maka,
din hustru som du ingått förbund med.
15 Har inte han gjort dem till ett?
Det som är kvar av ande tillhör honom.
Och varför ett?
Han söker avkomma som hör Gud till.
Så tag vård om er ande
och handla inte trolöst mot er ungdoms hustru.
16 Jag hatar skilsmässa,
säger Herren, Israels Gud,
och att man höljer sig i våld som i en klädnad,
säger Herren Sebaot.
Så tag vård om er ande
och handla inte trolöst.
Varningar till de rika
13 Lyssna nu, ni som säger: "I dag eller i morgon skall vi resa till den eller den staden och vistas där ett år och göra affärer och tjäna pengar." 14 Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner. 15 I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva skall vi göra det eller det." 16 Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. 17 Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar. 5 1 Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. 2 Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal. 3 Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i de sista dagarna. 4 Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots[a] öron. 5 Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. 6 Ni har dömt den rättfärdige[b] och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er.
Guds rikes ankomst
20 Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. 21 Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er."[a] 22 Till sina lärjungar sade han: "Det skall komma en tid, då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det. 23 Man skall säga till er: Se, där är han, eller: Här är han. Men gå inte dit, och följ inte med. 24 Ty liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ända till den andra, så skall Människosonen vara på sin dag. 25 Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.
26 Som det var på Noas tid, så skall det vara under Människosonens dagar. 27 Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla. 28 På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29 men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla. 30 På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig.
31 Om någon den dagen är uppe på taket och har sina tillhörigheter i huset, skall han inte gå ner och hämta dem. På samma sätt skall den som är ute på åkern inte vända tillbaka hem. 32 Tänk på Lots hustru! 33 Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv, han skall bevara det. 34 Jag säger er: Den natten skall två ligga i samma säng. Den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar. 35 Två kvinnor skall mala tillsammans. Den ena skall tas med och den andra lämnas kvar."[b] 37 De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där den döda kroppen ligger, där kommer gamarna att samlas."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln