Book of Common Prayer
Mem
97 Hur kär har jag inte din undervisning!
Hela dagen begrundar jag den.
98 Dina bud gör mig visare än mina fiender,
ty för evigt är de hos mig.
99 Jag är klokare än alla mina lärare,
ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jag är förståndigare än de gamla,
ty jag tar dina befallningar i akt.
101 Jag håller mina fötter borta från alla onda vägar
för att ta vara på ditt ord.
102 Jag viker ej från dina domslut,
ty du undervisar mig.
103 Hur ljuvligt smakar inte ditt tal!
Det är sötare än honung för min mun.
104 Genom dina befallningar får jag förstånd,
därför hatar jag alla lögnens vägar.
Nun
105 Ditt ord är mina fötters lykta
och ett ljus på min stig.
106 Jag har svurit och hållit min ed:
Att följa dina rättfärdiga domslut.
107 Jag plågas svårt,
Herre, håll mig vid liv enligt ditt ord!
108 Låt min muns frivilliga offer
glädja dig, Herre,
lär mig dina domslut.
109 Mitt liv är ständigt i min hand,
men jag glömmer ej din undervisning.
110 De ogudaktiga lägger ut snaror för mig,
men jag far ej vilse från dina befallningar.
111 Jag har dina vittnesbörd
till min eviga arvedel,
de är mitt hjärtas fröjd.
112 Jag har vänt mitt hjärta
till att göra efter dina stadgar,
alltid, ända till slutet.
Samek
113 Jag hatar dem som vacklar hit och dit,
men din undervisning älskar jag.
114 Du är mitt beskydd och min sköld,
jag hoppas på ditt ord.
115 Vik bort ifrån mig, ni onda,
jag vill ta min Guds bud i akt.
116 Uppehåll mig enligt ditt tal,
så att jag får leva.
Låt mig inte komma på skam med mitt hopp.
117 Stöd mig så att jag blir frälst
och ständigt kan betrakta dina stadgar.
118 Du förkastar alla dem som far vilse
från dina stadgar,
ty de är falska och svekfulla.
119 Alla ogudaktiga på jorden
kastar du bort som slagg,
därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött,
jag bävar för dina domar.
Psalm 81
Högtidsglädje och olydnad
1 För sångmästaren, till Gittít, av Asaf.
2 Höj glädjerop till Gud, vår starkhet,
höj jubel till Jakobs Gud!
3 Stäm upp lovsång och låt pukor ljuda,
ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Blås i hornet vid nymåne
och vid fullmåne på vår högtidsdag.
5 Ty detta är en stadga för Israel,
en befallning från Jakobs Gud.
6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef,
när han drog ut mot Egyptens land.
Jag hörde en röst som jag inte kände:
7 "Jag lyfte bördan från hans skuldra,
hans händer blev fria från lastkorgen.
8 I nöden ropade du, och jag räddade dig,
jag svarade dig, höljd i åska,
jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig,
Israel, om du ändå ville höra mig!
10 Hos dig får inte finnas någon annan gud,
du skall inte tillbe någon främmande gud.
11 Jag är Herren, din Gud,
som har fört dig upp ur Egyptens land.
Öppna din mun helt så att jag får fylla den.
12 Men mitt folk hörde inte min röst,
Israel lydde mig inte.
13 Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet,
de fick vandra efter sina egna planer.
14 Om mitt folk ändå ville höra mig
och om Israel ville vandra på mina vägar!
15 Då skulle jag snart kuva deras fiender,
vända min hand mot deras ovänner.
16 De som hatar Herren skulle krypa för honom,
och deras tid skulle vara för evigt.
17 Han skulle ge folket bästa vete att äta,
ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
Psalm 82
Guds dom över orättfärdiga ledare
1 En psalm av Asaf.
Gud står i gudaförsamlingen,
mitt ibland gudarna håller han dom:
2 "Hur länge skall ni döma orätt
och vara partiska för de ogudaktiga? Sela.
3 Skipa rätt åt den fattige och faderlöse,
låt den betryckte och utblottade få rättvisa!
4 Befria den fattige och nödställde,
rädda honom från de ogudaktigas hand!
5 De vet ingenting och förstår ingenting,
de vandrar i mörker,
jordens alla grundvalar vacklar.
6 "Jag har sagt att ni är gudar,
ni är alla den Högstes söner.
7 Men ni måste ändå dö som människor dör,
och falla som var furste faller."
8 Grip in, Gud, håll dom över jorden,
ty alla hednafolk är din egendom.
Kallelse till omvändelse
12 Men nu, säger Herren,
vänd om till mig av hela ert hjärta,
med fasta, gråt och klagan.
13 Riv sönder era hjärtan, inte era kläder,
och vänd om till Herren, er Gud.
Ty nådig och barmhärtig är han,
sen till vrede och stor i nåd,
och han ångrar det onda.
14 Vem vet, kanske vänder han om och ångrar sig
och lämnar en välsignelse kvar efter sig
till matoffer och drickoffer
åt Herren, er Gud.
15 Blås i horn på Sion,
pålys en helig fasta,
lys ut en helig sammankomst.
16 Samla folket,
helga församlingen,
kalla samman de äldste,
samla de små barnen,
också dem som diar vid bröstet.
Må brudgummen komma ut ur sin kammare
och bruden ut ur sitt gemak.
17 Må prästerna, Herrens tjänare,
gråta mellan förhuset och altaret och säga:
" Herre, skona ditt folk
och låt inte din arvedel hånas
och bli till en nidvisa bland hednafolken.
Varför skulle man få säga bland folken:
Var är nu deras Gud?"
Herrens svar
18 Då fylldes Herren av nitälskan för sitt land,
och han förbarmade sig över sitt folk.
19 Herren svarade och sade till sitt folk:
Se, jag skall sända er
säd och vin och olja,
så att ni blir mätta.
Och jag skall inte längre
låta hednafolken förakta er.
Ryttaren på den vita hästen
11 Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 13 Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Guds Ord".[a] 14 De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. 15 Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Konungarnas Konung och herrarnas Herre."
17 Och jag såg en ängel stå i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglar, som flyger högst uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid, 18 så skall ni få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora." 19 Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och genom dessa tecken vilselett dem som hade tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Levande kastades de båda i eldsjön som brinner av svavel. 21 De andra dödades med ryttarens svärd, som går ut ur hans mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.
Liknelsen om det återfunna fåret
15 Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. 2 Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem." 3 Då berättade han denna liknelse för dem: 4 "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? 5 Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. 6 När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. 7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.
Liknelsen om det återfunna myntet
8 Eller om en kvinna har tio silvermynt[a] och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? 9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. 10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln