Book of Common Prayer
Qof
145 Jag ropar av allt hjärta. Svara mig, Herre!
Jag vill ta dina stadgar i akt.
146 Jag ropar till dig, fräls mig,
jag vill ta vara på dina vittnesbörd.
147 Jag kommer tidigt i gryningen och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 Jag håller mig vaken under nattens väkter
för att begrunda vad du sagt.
149 Hör min röst enligt din nåd,
Herre, håll mig vid liv enligt ditt domslut.
150 Nära är de som jagar efter onda gärningar,
de som är långt ifrån din undervisning.
151 Nära är också du, Herre,
och alla dina bud är sanning.
152 Sedan länge vet jag genom dina vittnesbörd
att du har fastställt dem för evig tid.
Resh
153 Se till mitt lidande och rädda mig,
ty jag glömmer ej din undervisning.
154 Utför min sak och återlös mig,
håll mig vid liv enligt ditt ord.
155 Frälsningen är fjärran från de ogudaktiga,
ty de frågar inte efter dina stadgar.
156 Herre, din barmhärtighet är stor,
håll mig vid liv enligt dina domslut.
157 Mina förföljare och ovänner är många,
men jag viker ej från dina vittnesbörd.
158 När jag ser de trolösa känner jag leda vid dem,
därför att de inte håller sig till ditt tal.
159 Se hur kära jag har dina befallningar,
Herre, håll mig vid liv enligt din nåd.
160 Summan av ditt ord är sanning,
dina rättfärdiga domslut är eviga.
Shin
161 Furstar förföljer mig utan orsak,
men mitt hjärta fruktar ditt ord.
162 Jag jublar över ditt tal
lik den som vinner stort byte.
163 Jag hatar och avskyr lögnen,
men din undervisning älskar jag.
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen
för dina rättfärdiga domslut.
165 Stor frid äger de som älskar din undervisning,
ingenting kan få dem på fall.
166 Jag väntar efter din frälsning, Herre,
och handlar efter dina bud.
167 Min själ håller fast vid dina vittnesbörd,
de är mig mycket kära.
168 Jag håller fast vid dina befallningar och vittnesbörd,
ja, du känner alla mina vägar.
Taw
169 Herre, mitt rop kommer inför dig,
ge mig förstånd enligt ditt ord.
170 Min bön kommer inför ditt ansikte,
rädda mig enligt ditt tal.
171 Mina läppar flödar över av lov,
ty du lär mig dina stadgar.
172 Min tunga prisar ditt ord,
ty alla dina bud är rättfärdiga.
173 Din hand hjälper mig,
ty jag har valt dina befallningar.
174 Jag längtar efter din frälsning, Herre,
din undervisning är min glädje.
175 Låt min själ leva, så skall jag lova dig,
låt dina domslut hjälpa mig.
176 Jag har gått vilse som ett förlorat får.
Sök upp din tjänare,
ty jag har inte glömt dina bud.
Psalm 128
Herrens välsignelse i hemmet
1 En vallfartssång.
Salig är var och en som fruktar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Av dina händers arbete får du njuta frukten.
Salig är du och det skall gå dig väl.
3 Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus,
som olivplantor är dina barn
kring ditt bord.
4 Ty se, så blir den man välsignad
som fruktar Herren.
5 Herren skall välsigna dig från Sion.
Du skall få se Jerusalems välgång
i alla dina livsdagar,
6 och du skall få se barn till dina barn.
Frid över Israel!
Psalm 129
Sions fiender skall komma på skam
1 En vallfartssång.
Stor nöd har de vållat mig
alltifrån min ungdom - så skall Israel säga -
2 stor nöd har de vållat mig
alltifrån min ungdom.
Ändå blev de mig inte för starka.
3 På min rygg har plöjare plöjt
och dragit långa fåror.
4 Men Herren är rättfärdig,
han har huggit av de ogudaktigas band.
5 De skall komma på skam och vika tillbaka,
alla som hatar Sion.
6 De skall bli som gräs på taken,
som vissnar innan det vuxit upp.
7 Ingen skördeman fyller sin hand med det,
ingen kärvbindare sin famn.
8 De som går förbi säger inte:
" Herrens välsignelse må komma över er!
Vi välsignar er i Herrens namn."
Psalm 130
Ur djupaste nöd
1 En vallfartssång.
Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
2 Herre, hör min röst,
låt dina öron lyssna till mina rop om nåd.
3 Om du, Herre, tillräknar missgärningar,
Herre, vem kan då bestå?
4 Men hos dig finns förlåtelse,
för att man skall frukta dig.
5 Jag väntar på Herren,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ längtar efter Herren,
mer än väktarna efter morgonen,
ja, mer än väktarna efter morgonen.
7 Hoppas på Herren, Israel,
ty hos Herren finns nåd,
full lösepenning finns hos honom.
8 Det är han som skall friköpa Israel
från alla dess missgärningar.
Domsord över förtryckare och falska profeter
2 Ve dem som tänker ut fördärv och på sin bädd planlägger det som är ont.
Så snart morgonen gryr sätter de planerna i verket,
om det står i deras makt.
2 De har begär till åkrar och roffar dem åt sig,
till hus och lägger beslag på dem.
De använder våld mot människor och hus,
mot en man och hans egendom.
3 Därför säger Herren så:
Se, jag tänker ut ont mot detta släkte.
Ni skall inte kunna dra er hals ur det
och ni skall inte gå så stolta,
ty det blir en ond tid.
4 På den dagen
skall man stämma upp en nidvisa över er
och klaga i en klagosång.
Man skall säga:
"Vi är i grund förstörda.
Mitt folks arvslott ändrar han.
O, att han skulle rycka den ifrån mig,
åt förrädare ger han våra åkrar."
5 Därför kommer det inte att hos dig finnas någon
som får spänna mätsnöre över en jordlott
i Herrens församling.
6 "Sluta predika", så predikar de.
"Om sådant får man inte predika,
skall aldrig smädelserna ta slut!"
7 Är det så du talar, du Jakobs hus?
Har Herrens Ande varit otålig?
Har hans gärningar visat något sådant?
Är inte mina ord goda
mot den som lever rättfärdigt?
8 Men sedan en tid har mitt folk
rest sig upp som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som går trygga på vägen
och inte vill veta av någon strid.
9 Mitt folks kvinnor driver ni ut
från de hem där de har sin glädje.
Från deras barn
tar ni min härlighet för alltid.
10 Stå upp och gå er väg,
här har ni ingen viloplats.
Orenheten drar er i fördärvet,
i fruktansvärt fördärv.
11 Om någon skulle komma
med tomt prat, svek och lögn
och säga: "Jag kan profetera för dig
om vin och starka drycker",
då skulle han passa som profet
för detta folk.
Löfte om en befriare
12 Jag skall församla dig,
Jakob, ja, hela ditt folk.
Jag skall samla ihop kvarlevan av Israel,
jag skall föra dem tillsammans
som fåren till fållan,
som en hjord till dess betesmark,
så att det uppstår ett sorl av människor.
13 En som banar väg drar ut framför dem,
de bryter sig igenom och tågar fram,
genom porten vandrar de ut.
Deras kung tågar framför dem,
Herren går i spetsen för dem.
Paulus förs till Cesarea
23 Därefter kallade befälhavaren till sig två av sina officerare och befallde dem: "Håll tvåhundra soldater beredda att i kväll vid niotiden gå till Cesarea, dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare. 24 Skaffa också riddjur och låt Paulus sitta upp och för honom oskadd till landshövdingen Felix."[a] 25 Och han skrev ett brev med följande innehåll:
26 "Klaudius Lysias hälsar den högt ärade landshövdingen Felix. 27 Den här mannen hade gripits av judarna, och de skulle just ta livet av honom, när jag kom med min trupp och befriade honom, sedan jag tagit reda på att han var romersk medborgare. 28 Och då jag ville veta varför de anklagade honom, förde jag ner honom till deras Stora råd. 29 Jag fann då att anklagelserna mot honom gällde tvistefrågor i deras lag, och att han inte anklagades för något som förtjänade dödsstraff eller fängelse. 30 Sedan jag blivit underrättad om en sammansvärjning mot honom, skickade jag honom genast till dig. Jag har också anmodat hans anklagare att föra sin talan mot honom inför dig."
31 Soldaterna tog då med sig Paulus enligt den order de fått och förde honom under natten till Antipatris.[b] 32 Nästa dag lät de ryttarna fara vidare med honom och vände tillbaka till fästningen. 33 Ryttarna kom till Cesarea, lämnade fram brevet till landshövdingen och förde in Paulus till honom. 34 Felix läste det och frågade från vilken provins han var. Och när han fick veta att han var från Cilicien, 35 sade han: "Jag skall höra dig när dina anklagare också har kommit." Sedan befallde han att Paulus skulle stå under bevakning i Herodes palats.
Jesus svarar Johannes Döparen
18 Allt detta fick också Johannes höra genom sina lärjungar. Han kallade då till sig två av dem 19 och sände dem till Herren för att fråga: "Är du den som skulle komma, eller skall vi vänta på någon annan?" 20 Männen kom till Jesus och sade: "Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga om du är den som skulle komma eller om vi skall vänta på någon annan?" 21 Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar, och många blinda fick synen tillbaka. 22 Han svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. 23 Och salig är den som inte kommer på fall för min skull."
Jesus vittnar om Johannes
24 När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala om honom till folket: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 25 Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? De som bär fina kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen. 26 Eller vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, säger jag er: ännu mer än en profet. 27 Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig. [a] 28 Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns det ingen som är större än Johannes. Men den mindre[b] i Guds rike är större än han. 29 Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. 30 Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät inte döpa sig av honom.
31 Vad skall jag då likna människorna i detta släkte vid? Vad liknar de? 32 De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi har spelat flöjt för er, och ni har inte dansat. Vi har sjungit sorgesånger, och ni har inte gråtit. 33 Johannes Döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och ni säger: Han har en ond ande. 34 Människosonen kom, och han äter och dricker, och ni säger: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! 35 Så har Visheten fått rätt av alla sina barn."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln