Book of Common Prayer
Psalm 118
Tacksamhet över Herrens nåd och hjälp
1 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Israel må säga så,
ty hans nåd varar i evighet.
3 Arons hus må säga så,
ty hans nåd varar i evighet.
4 De som fruktar Herren må säga så,
ty hans nåd varar i evighet.
5 I min nöd ropade jag till Herren
och Herren svarade mig och ställde mig på rymlig plats.
6 Herren är med mig, jag skall inte frukta.
Vad kan en människa göra mig?
7 Herren är med mig, han är min hjälpare,
jag kan utan fruktan se på dem som hatar mig.
8 Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
än att lita på människor.
9 Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
än att lita på furstar.
10 Alla hednafolk omringar mig,
men i Herrens namn skall jag förgöra dem.
11 De omringar mig, ja, de omringar mig,
men i Herrens namn skall jag förgöra dem.
12 De omringar mig som bin,
men de slocknar som eld i törne.
I Herrens namn skall jag förgöra dem.
13 Man ger mig hårda stötar för att få mig på fall,
men Herren hjälper mig.
14 Herren är min starkhet och min lovsång,
han blev min frälsning.
15 Man sjunger med jubel om frälsning
i de rättfärdigas hyddor:
" Herrens högra hand gör mäktiga ting.
16 Herrens högra hand upphöjer,
Herrens högra hand gör mäktiga ting."
17 Jag skall inte dö utan leva
och förkunna Herrens gärningar.
18 Hårt har Herren tuktat mig,
men han lämnade mig inte åt döden.
19 Öppna för mig rättfärdighetens portar,
jag vill gå in genom dem och tacka Herren.
20 Detta är Herrens port,
de rättfärdiga går in genom den.
21 Jag tackar dig för att du svarade mig
och blev min frälsning.
22 Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort
har blivit en hörnsten.
23 Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
24 Detta är den dag som Herren har gjort,
låt oss på den jubla och vara glada!
25 O, Herre, fräls![a]
O, Herre, låt allt lyckas väl!
26 Välsignad vare han som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus.
27 Herren är Gud, och han gav oss ljus.
Ordna er i högtidsled
med lövrika kvistar i händerna
fram till altarets horn.
28 Du är min Gud, jag vill tacka dig,
min Gud, jag vill upphöja dig.
29 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
Psalm 145[a]
Herrens storhet, godhet och rättfärdighet
1 En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung,
och lova ditt namn alltid och för evigt.
2 Jag vill dagligen lova dig
och prisa ditt namn alltid och för evigt.
3 Stor är Herren och högt prisad,
hans storhet är outrannsaklig.
4 Ett släkte prisar för ett annat dina verk
och förkunnar dina väldiga gärningar.
5 Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda
och dina underbara verk.
6 Om dina väldiga gärningars makt skall man tala,
och din storhet skall jag förkunna.
7 Man skall utbreda ryktet om din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
8 Nådig och barmhärtig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Herren är god mot alla
och förbarmar sig över alla sina verk.
10 Herre, alla dina verk skall tacka dig
och dina fromma skall lova dig.
11 De skall tala om ditt rikes ära
och förkunna din makt.
12 De skall kungöra för människors barn dina mäktiga gärningar
och ditt rikes ära och härlighet.
13
ditt herravälde varar från släkte till släkte.
och kärleksfull i allt han gör.[b]
14 Herren uppehåller alla dem
som är på väg att falla,
han reser upp alla nerböjda.
15 Allas ögon väntar på dig,
och du ger dem deras mat i rätt tid.
16 Du öppnar din hand
och mättar allt levande med nåd.
17 Herren är rättfärdig i alla sina vägar
och nådig i allt han gör.
18 Herren är nära alla som åkallar honom,
alla dem som åkallar honom i sanning.
19 Han gör vad de gudfruktiga begär,
han hör deras rop och frälsar dem.
20 Herren bevarar alla dem som älskar honom,
men alla ogudaktiga förgör han.
21 Min mun skall förkunna Herrens lov,
och allt som lever skall lova hans heliga namn
alltid och i evighet.
4 Jag är Herren, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land.
Du skall inte veta av någon annan Gud än mig,
och ingen annan frälsare finns än jag.
5 Det var jag som vårdade dig i öknen,
i den brännande torkans land.
6 Men ju bättre bete de fick,
desto mättare blev de,
och när de var helt mätta,
blev deras hjärtan högmodiga,
och så glömde de mig.
7 Då blev jag för dem som ett lejon,
lik en leopard lurar jag vid vägen.
8 Jag kommer över dem som en björninna
som har berövats sina ungar.
Jag river sönder det som omger deras hjärtan,
och jag slukar dem på platsen som en lejoninna.
Markens vilddjur skall slita dem i stycken.
9 Det är ditt fördärv, Israel,
att du är emot mig, din hjälp.
10 Var är din kung?
Var finns den som skulle rädda dig i alla dina städer?
Och var är dina domare, om vilka du sade:
Ge mig en kung och furstar?
11 Jag gav dig en kung i min vrede,
och i min förbittring tar jag bort honom.
12 Efraims missgärning är samlad som i en pung,
och hans synd är förvarad.
13 Födslovånda skall komma över honom.
Men han är en oförståndig son,
som inte vill komma ut ur moderlivet när tiden är inne.
14 Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem,
från döden skall jag återlösa dem.
Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din ödeläggelse?
Ånger är fördold för mina ögon.
6 Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. 9 Men vi känner, som Skriften säger,[a] vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. 10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.
Anden utforskar allt, också djupen i Gud. 11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. 12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. 13 Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. 14 En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. 16 Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.
Johannes Döparens död
14 Vid den tiden fick landsfursten Herodes[a] höra ryktet om Jesus, 2 och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen som har uppstått från de döda, och därför verkar dessa krafter i honom."
3 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus. 4 Ty Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet[b] för dig att ha henne." 5 Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket, eftersom man ansåg att Johannes var en profet. 6 Så kom Herodes födelsedag, och Herodias dotter dansade inför gästerna. Herodes blev mycket förtjust 7 och svor på att han skulle ge henne vad hon än begärde. 8 Hon intalades då av sin mor att säga: "Ge mig här på ett fat Johannes Döparens huvud!" 9 Fastän kungen var bedrövad över sin ed inför gästerna, befallde han att hon skulle få det. 10 Och han lät halshugga Johannes i fängelset. 11 Man bar in Johannes huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon bar det till sin mamma. 12 Johannes lärjungar kom och tog den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade alltsammans för Jesus.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln