Book of Common Prayer
Herren är hela världens Herre
97 Bara Herren är kung! Låt hela jorden brista ut i jubel! Också de många öarna långt borta ska glädja sig.
2 Moln och mörker omger honom. Han regerar med rättfärdighet och rättvisa.
3 Eld går ut från honom och bränner upp alla hans fiender.
4 Hans blixtar lyser upp hela världen. Jorden ser det och darrar.
5 Bergen smälter som vax inför hela världens Herre.
6 Himlarna vittnar om hans rättfärdighet. Ja, alla folk ser hans makt och härlighet.
7 Låt alla dem som tillber dessa värdelösa avgudar, och också skryter med det, stå där med sin skam, för alla andra gudar måste böja sig inför honom!
8-9 Glädje råder på berget Sion, och människorna i Juda städer jublar inför dig, för du dömer med rättvisa. De är glada för att du regerar över hela jorden och att du är större och mäktigare än alla andra gudar.
10 Herren älskar dem som hatar ondskan. Han räddar sitt folk undan det onda.
11 Han sprider ljus och glädje över de gudfruktigas liv.
12 Därför har de orsak att vara glada i Herren och tacka hans heliga namn.
Tillbe Gud den helige!
99 Herren är kung! Folken bävar! Han har sin tron på keruberna, och därför darrar hela jorden.
2 Herren sitter på tronen i Jerusalem. Bara han har makt över jordens alla folk.
3 Och alla prisar hans storhet och hans heliga namn.
4 Du store kung, som älskar rättvisa, du är ärlig i allt vad du gör, och därför har du infört lag och ordning i Israel.
5 Lova Herren, vår Gud, fall ner och tillbe honom framför tronen.
6 När Mose och Aron, som var hans präster, och Samuel, en av hans många profeter, ropade till honom om hjälp, svarade han dem.
7 Han talade till dem från ett moln, och de följde de instruktioner han gav dem.
8 Herre, vår Gud, du svarade ditt folk och förlät dem deras synder. Men du var också en Gud som straffade dem när de handlade fel.
9 Lova Herren, vår Gud! Be till honom på hans heliga berg i Jerusalem! Herren, vår Gud, är helig.
En jublande lovsång
100 Jubla, ja, jubla inför Herren alla folk i hela världen!
2 Tjäna honom med glädje! Sjung och ropa av fröjd, när du kommer inför honom!
3 Försök att förstå vad det betyder att Herren är Gud! Han har skapat oss, och gjort oss till sitt folk. Han vårdar sig om oss som en herde vårdar sig om sina får.
4 Gå in genom tempelportarna med tacksamhet. Gå in på hans förgårdar med lovsång. Tacka honom och välsigna hans namn.
5 Herren är alltid kärleksfull och god. Och mot varje generation är han trofast.
Gud är allas domare
94 Herre, min Gud, hämnden tillhör dig. Uppenbara dig i din härlighet!
2 Res dig, du som dömer hela världen. Ge de stolta det straff de förtjänar.
3 Herre, hur länge ska de onda få triumfera och vara glada?
4 Lyssna på deras fräckheter! Hör, hur dessa onda män skryter!
5 Se, hur de förtrycker ditt folk, Herre, och hur de plågar dem du älskar.
6 Brutalt mördar de änkor och främlingar, ja, till och med föräldralösa barn.
7 Herren ser det inte, säger de, våra förfäders Gud märker det inte.
8-9 Era dumhuvuden! När ska ni ta ert förnuft till fånga? Är Gud, han som har gett människan ögon och öron, både döv och blind? Skulle han som straffar sitt folk, då inte straffa er också?
10 Han som vet allt - skulle han inte veta vad ni gör?
11 Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är och genomskådar allt.
12-13 Därför tillrättavisar han oss och undervisar oss om sina lagar. Och när våra fiender hotar oss, så beskyddar han oss, för att till sist utplåna dem helt.
14 Herren kommer inte att överge sitt folk, för de tillhör honom.
15 Än en gång ska han döma med rättvisa, och alla som är uppriktiga ska rätta sig efter det och glädja sig.
16 Vem vill stå upp tillsammans med mig mot de onda människorna? Vem vill försvara mig?
17 Jag skulle ha varit död om du, Herre, inte hade hjälpt mig.
18 Ofta ropade jag: Nu är allt slut, och i din kärlek hjälpte du mig, Herre.
19 När tvivel fyller mitt sinne och när mitt hjärta är oroligt, lugnar du mig och ger mig nytt hopp.
20 Du har väl ingenting att göra med korrumperade domare som tar emot mutor och sätter sig över lagen och låter orätt bli rätt?
21-22 Tål du verkligen att se dessa som dömer de oskyldiga till döden? Nej! Herren, min Gud, är min borg, en stark klippa. Hos honom kan jag gömma mig.
23 De ogudaktiga människornas synder ska slå tillbaka mot dem själva som en bumerang, och Herren, vår Gud, ska förgöra dem.
Lova Herren och lyssna till vad han sagt
95 Kom, låt oss sjunga högt till Herrens ära! Stäm upp en glädjefull lovsång till vår mäktige räddare!
2 Kom till honom fyllda av tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom,
3 för Herren är den störste bland alla gudar.
4 De djupaste dalar och de högsta berg, håller han i sin hand. Allt är hans.
5 Han skapade havet och hans händer har format landet. De är också hans.
6 Kom, knäböj inför Herren, vår skapare,
7 för han är vår Gud! Vi är hans får och han är vår herde. O, att du idag bara ville lyssna till honom när han kallar på dig, och komma till honom!
8 Förhärda inte era hjärtan, som Israel gjorde i öknen vid Meriba och Massa.
9 Där tvivlade era förfäder på Gud, fast de hade sett så många av hans under. De prövade hans tålamod hårt.
10 I fyrtio år såg jag på dem med avsmak, säger Herren Gud. De var ett folk vars hjärtan och tankar var långt borta ifrån mig. De vägrade att följa mina lagar.
11 Därför svor jag i min vrede att de aldrig skulle få komma in i det utlovade landet, till den viloplats som jag hade förberett åt dem.
Herren anklagar Israel för synd
4 Hör Herrens ord, Israels folk! Herren har anklagelser att rikta mot er och säger: Det finns ingen sanning och trohet, ingen barmhärtighet och ingen kunskap om Gud i ert land.
2 Ni svär och ljuger och stjäl och är otrogna i era äktenskap. Överallt möter man våld, och det ena mordet avlöser det andra.
3 Detta är anledningen till att ert land inte kan ge någon avkastning. Det råder ständig sorg, och allt levande blir sjukt och dör, både djur, fåglar och fiskarna i havet.
4 Försök inte skylla ifrån er genom att anklaga andra! Det är er präster som jag anklagar.
5 Till straff för era brott ska ni snava och falla både mitt på dagen och i nattens mörker, och på samma sätt ska det också gå med era så kallade profeter, för jag ska ödelägga ert land.
6 Mitt folk går under i brist på kunskap - de känner mig inte. Felet är ert, för ni vägrar själva att lära känna mig. Därför vägrar jag att erkänna er som mina präster, och därför att ni inte har brytt er om mina lagar, ska jag inte bry mig om era barn.
7 Ju fler ni präster blir, desto mer syndar hela folket mot mig. Ni har bytt ut Guds härlighet mot avgudars förnedring.
8 Prästerna drar fördel av folkets synder. De frossar i deras ondska.
9 Sådana präster, sådant folk. Jag ska straffa både präster och folk för alla deras ogudaktiga handlingar.
10 De ska äta utan att bli mätta, och de ska få leva i otrohet och prostitution men inte få några barn. De har övergett mig och vänt sig till andra gudar.
Paulus fortsätter mot Jerusalem
21 Sedan vi skilts från de äldste i Efesos seglade vi direkt till Kos. Nästa dag nådde vi Rhodos och fortsatte därifrån till Patara.
2 Där gick vi ombord på en båt som skulle gå till den syriska provinsen Fenikien.
3 Vi siktade Cypern, passerade ön på vänster sida och kom till Tyros i Syrien, där skeppet lossade lasten.
4 Vi gick i land och fann de troende där och stannade hos dem en vecka. De kristna där profeterade genom den helige Ande och varnade Paulus för att fortsätta till Jerusalem.
5 När vi i slutet av veckan återvände till skeppet gick hela församlingen, även kvinnor och barn, till stranden tillsammans med oss. Där bad vi och sa adjö till varandra.
6 Sedan gick vi ombord, och de återvände hem.
7 Nästa uppehåll gjorde vi i Ptolemais. Där hälsade vi på de troende, men stannade bara en dag.
8 Sedan fortsatte vi till Caesarea, där vi bodde hemma hos evangelisten Filippos, en av de sju första diakonerna.
9 Han hade fyra ogifta döttrar som alla hade profetians gåva.
10 Under besöket där, som varade flera dagar, kom en man från Judeen
11 för att träffa oss. Han hette Agabos och var profet. Han tog Paulus bälte, band sina egna fötter och händer med det och sa: Den helige Ande säger: 'Så ska ägaren till detta bälte bindas av judarna i Jerusalem och överlämnas till romarna.'
12 När vi hörde detta bad vi allesammans Paulus, både de troende på platsen och hans reskamrater, att han inte skulle fortsätta till Jerusalem.
13 Men han sa: Varför gråter ni? Ni krossar mitt hjärta! Jag är beredd att inte bara hamna i fängelse i Jerusalem, utan också att dö för Herren Jesu skull.
14 Det var tydligt att han inte brydde sig om våra råd, så vi gav upp och sa: Låt din vilja ske, Herre.
Jesus botar en leprasjuk
12 En dag när Jesus besökte en av städerna, träffade han där en man som var svårt angripen av spetälska. När mannen såg Jesus, kastade han sig till marken med ansiktet i vägdammet, och tiggde och bad om att bli botad.Herre, sa han, om du bara vill, så kan du befria mig från varje spår av min sjukdom.
13 Jesus sträckte ut sin hand och rörde vid honom och sa: Naturligtvis vill jag det. Nu är du botad. Och genast lämnade sjukdomen honom.
14 Sedan sa Jesus till mannen att inte berätta för någon vad som hänt. Gå i stället till den judiske prästen, och låt honom undersöka dig och ge det offer som Moses lag föreskriver för leprasjuka som blivit botade, sa han. Detta kommer att bevisa för alla att du är frisk.
15 Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och stora folkskaror kom för att höra honom predika och för att bli botade från sina sjukdomar.
16 Men han drog sig ofta undan till öknen för att be.
Jesus botar en lam man
17 En dag när Jesus undervisade fanns några av judarnas religiösa ledare och laglärare bland åhörarna. De hade kommit från byarna i hela Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Och Guds helande kraft var över honom.
18-19 Just då hände det! Några män kom bärande på en förlamad man på en sovmatta. De försökte tränga sig igenom folkmassan för att komma nära Jesus men lyckades inte ta sig fram. Då gick de upp på taket, tog bort några takplattor och sänkte ner den sjuke mannen på sovmattan mitt på golvet framför Jesus.
20 När Jesus såg deras tro, sa han till mannen: Min vän, dina synder är förlåtna.
21 'Vad inbillar sig egentligen den här karln? sa fariseerna och laglärarna till varandra om Jesus. Det här är ju hädelse! Vem kan förlåta synder utom Gud?
22 Jesus förstod vad de tänkte och svarade: Varför är det hädelse?
23 Vilket är svårast? Att förlåta hans synder eller att bota honom?
24 Men för att ni ska veta att jag har makt att förlåta synder här på jorden, ska jag visa att jag också kan bota sjuka.Sedan sa han till den lame mannen: Res dig upp, rulla ihop din sovmatta och gå hem!
25 Och genast medan alla såg på reste sig mannen upp, tog sin matta och gick hem och lovprisade Gud.
26 En känsla av både vördnad och respekt grep alla som såg det. Och de lovprisade Gud och sa gång på gång: Det vi har sett i dag är otroligt!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®