Book of Common Prayer
Övervunnen rädsla
1-3 Herre, var barmhärtig mot mig! Hela dagen har fiendetrupperna ryckt fram. Många är stolta över att få strida mot mig. De längtar efter att kunna besegra mig!
4-5 Men när jag är rädd, sätter jag mitt hopp till Gud. Jag litar på dina löften. Vad kan vanliga dödliga människor göra mot mig, så länge jag litar på dig?
6 De försöker alltid förvränga vad jag säger. Alla deras planer går ut på att skada mig.
7 De gömmer sig överallt och lyssnar efter mina steg och väntar på ett lämpligt tillfälle att döda mig.
8 De tror att de ska lyckas! Men låt dem inte göra det, Herre! Slå dem till marken i din vrede!
9 Du har sett hur jag plågad har irrat omkring. Alla mina tårar har du räknat, ja du har antecknat varenda en av dem i din bok.
10 Den dag jag ropar till dig om hjälp, kommer striden att vända och mina fiender att fly! Därför vet jag att Gud är på min sida!
11-12 Jag tror på Gud och prisar honom för hans löften. Jag är inte rädd för någonting som dessa människor skulle kunna göra mig!
13 Herre, jag ska utan att tveka göra vad jag har lovat dig.
14 Tack för att du har räddat mig undan döden och styrt mina steg, så att jag inte har fallit. Därför får jag leva vidare i din närhet och vandra i livets ljus.
Gud räddar mig
1-2 Gud, var barmhärtig mot mig! Jag vill gömma mig under dina vingars skugga tills stormen är över.
3 Jag vill ropa till himlens Gud, han som ger mig allt vad jag behöver.
4 Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig. Han ska rädda mig från dessa lögnare, som hela tiden vill förgöra mig.
5 Jag är omringad av fiender som är som vilda lejon. Deras tänder är vassa som spjut och deras tungor är som svärd.
6 Gud, du är upphöjd över himlen. Låt din makt och höghet bli synlig över hela jorden!
7 Mina fiender har lagt ut fällor för mig. Skräcken griper tag i mig. De har grävt en fallgrop där jag ska gå. Men titta! Nu har de själva fallit ner i den!
8 Gud, jag känner mig lugn och trygg! Inte att undra på att jag kan sjunga lovsånger till dig!
9 Vakna upp, min själ! Börja spela på harpa och lyra! Låt oss hälsa den nya dagen med sång!
10 Herre, jag vill tacka dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
11 Din kärlek är oföränderlig. Ända upp till himlen räcker den.
12 Och din trofasthet når längre än molnen.Gud, du är upphöjd över himlen! Låt din ära lysa över hela jorden!
Rättvisan segrar
1-3 Rättvisa, skriker ni, högt uppsatta och mäktiga politiker, ni som inte ens vet vad ordet betyder! Och när ni dömer, gäller då allas lika rätt inför lagen? Nej, inte alls. Med våld gör ni folk till slavar.
4 Dessa onda män är födda till syndare, de har ljugit från det de var barn!
5-6 De är fulla av ormgift. De är som döva kobror, som inte lyssnar till ormtjusare eller trollkarlar.
7 Dra ut tänderna på dessa unga lejon, Herre!
8 Låt dessa mäktiga män försvinna, lika fort som vatten rinner ner i marken! Och när de griper till vapen så gör dem odugliga i deras händer!
9 Låt dem bli som sniglar som förgås i brännande hetta, eller som dödfödda barn som aldrig får se dagens ljus.
10 Innan de vet ordet av kommer Gud i sin vrede att utrota dem.
11 Den gudfruktige ska glädja sig när rättvisan segrar. Han ska vada fram i blod, när han går över fälten där de ogudaktiga ligger slagna.
12 Då ska alla slutligen förstå att de rättfärdiga fått sin belöning, och att det finns en Gud som dömer rättfärdigt här på jorden.
Ondska lönar sig inte
1-3 Jag har råkat i svårigheter, Herre. Lyssna därför till min bön. Rädda mig från dessa ligor av brottslingar som har gått samman för att ta livet av mig.
4 Deras tungor är vassa som svärd. De avlossar sina grymma ord som pilar riktade mot mitt hjärta.
5 Från sina bakhåll skjuter de på den oskyldige. Plötsligt och utan förvarning utför de sina illdåd.
6 De eggar varandra till att göra allt ont. De träffas i hemlighet för att sätta ut sina fällor. Ingen kommer att se dem, säger de.
7 De väntar på lämpligt tillfälle att sätta in sina stötar och säger till varandra: Vi har planerat det perfekta brottet.
8 Men Gud själv skjuter ner dem.
9 Plötsligt ska hans pil genomborra dem. Deras egna ord bringar dem på fall, och alla som ser dem ligga på marken ska skaka på huvudet.
10 Alla kommer att bli rädda och man kommer att säga till varandra: Så gör Gud! Med sådan makt griper han in!
11 De gudfruktiga kommer då att vara glada i Herren och lita på honom och prisa honom.
Gud låter sin godhet flöda över
1-2 Gud, vi kommer inför dig i stilla tillbedjan på berget Sion för att uppfylla vårt löfte.
3 Eftersom du svarar på bön, kommer alla människor till dig.
4 Du förlåter oss de synder som ständigt plågar oss.
5 Lyckliga är de som du har utvalt till att bo nära dig i ditt heliga tempel. Där ska du välsigna oss med allt det goda från ditt hus.
6 Med väldiga gärningar och med stor makt kommer du att försvara oss mot våra fiender. Gud, du som frälser oss, du är en tillflykt för jordens alla folk, även för dem som bor i avlägsna länder.
7 Med din oerhörda styrka har du format bergen.
8 Du stillar det stormande havet och låter dess vågor lägga sig. Också de upproriska folken får du att tiga.
9 Det du gör förvånar alla jordens innevånare. Från öster till väster jublar man inför dig.
10 Du vattnar jorden för att göra den bördig. Guds floder torkar aldrig ut! Därför får ditt folk stora och rika skördar.
11 Du vattnar de upplöjda fälten och regnskurar mjukar upp den torra jorden så att säden kan gro.
12-13 På grund av din godhet skänker du oss rika skördar. Till och med i vildmarken finns gröna, saftiga ängar, och från höjderna hörs glädjerop.
14 På ängarna trängs fårhjordar, och i dalarna växer säden. Hela världen sjunger och ropar av glädje!
40 Då talade Herren igen till Job från virvelvinden:
2 Res dig och gör dig beredd att lyssna till mig. Låt mig fråga dig, och svara mig sedan.
3 Tänker du ifrågasätta att jag är rättvis och fördöma mig för att själv få rätt?
4 Är du lika stark som Gud? Kan du ropa lika högt som han?
5 Då ska du ta på dig din kungamantel och klä dig i majestät och ära.
6 Ge fritt lopp åt din vrede! Låt den fara ut mot var och en som är stolt och högmodig!
7 Förödmjuka de högfärdiga med ett ögonkast och slå ner de ogudaktiga, där de står.
8 Slå dem till marken och låt deras ansikten stelna i döden.
9 Om du kan göra detta, då ska jag hålla med dig om att din egen styrka kan rädda dig.
10 Titta på flodhästen! Jag skapade honom, precis som jag skapade dig. Han äter gräs som en oxe.
11 Se på hans väldiga lår och hans bukmuskler.
12 Hans svans vajar som en ceder. Senorna i hans lår är tätt sammanflätade.
13 Hans benpipor är som rör av koppar och hans ben som stänger av järn.
14 Han tillhör det förnämsta bland Guds skapade varelser, men vem utom Gud kan tämja honom!
15 Bergen ger honom den bästa födan, och där betar också de andra vilda djuren.
16 Han lägger sig under lotusträden, i skydd av vassen,
17 bland pilarna bredvid floden.
18 Han låter sig inte störas av de vilda vågorna ens när Jordan vräker sig fram mot honom.
19 Ingen kan fånga honom när han ligger på lur, eller sätta en ring i hans nos och leda honom bort.
20 Kan du fånga krokodilen med krok och lina eller slå en snara runt hans tunga?
21 Kan du binda honom med rep och nosring eller genomborra hans käftar med en pik?
22 Kommer han att be dig sluta eller försöka få dig att avstå från dina avsikter?
23 Kommer han att gå med på att du gör honom till din slav för alltid?
24 Kan du tämja honom till ett sällskapsdjur, som en fågel, eller ge honom till dina barn som leksak?
25 Brukar uppköpare ge bud på honom och sälja honom vidare?
26 Kan du genomborra hans hud med en pil eller hans huvud med en harpun?
27 Om du rör honom, kommer du att länge minnas den strid som uppstår, och aldrig mer göra om försöket.
28 Nej, det är meningslöst att försöka fånga honom. Till och med blotta tanken är skrämmande.
Paulus och Barnabas skiljs åt
36 En tid senare föreslog Paulus Barnabas att de skulle återvända till Turkiet och besöka de städer som de tidigare predikat de goda nyheterna i, och för att se till de nyomvända.
37 Barnabas instämde i förslaget och ville ta med sig Johannes Markus,
38 men Paulus gillade inte alls den idén, eftersom Johannes Markus hade övergett dem i Pamfylien.
39 Deras oenighet om detta blev så djup att de skildes åt. Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern,
40-41 medan Paulus valde Silas. Sedan for han med de troendes välsignelse till Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.
Timotheos blir medarbetare till Paulus och Silas
16 Paulus och Silas reste först till Derbe och sedan vidare till Lystra. Där träffade de Timotheos, en ung troende som var son till en kristen judinna, men vars far var grek.
2 Timotheos hade stort förtroende bland bröderna i Lystra och Ikonion.
3 Därför bad Paulus honom att följa med dem på deras resa. Av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, innan de reste vidare, för alla visste att hans far var grek och inte hade tillåtit detta förut.
4 Sedan reste de från stad till stad och berättade om vad apostlarna och de äldste i Jerusalem beslutat när det gällde icke-judar.
5 Och församlingarnas tro växte till för var dag, och allt fler slöt sig till dem.
55 Påsken, en av judarnas heliga högtider, närmade sig, och många människor från hela landet kom till Jerusalem flera dagar i förväg för att gå igenom reningsceremonierna innan påsken började.
56 De ville se Jesus, och medan de stod och samtalade i templet frågade de varandra: Vad tror ni? Tänker han komma till påskhögtiden?
57 Under tiden hade översteprästerna och fariseerna befallt att den som såg Jesus genast måste rapportera det, så att de kunde arrestera honom.
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
12 Sex dagar innan påskfirandet började kom Jesus åter till Betania där Lasaros bodde, mannen som han hade uppväckt från döden.
2 Då ordnade man med en fest för honom. Marta serverade, och Lasaros satt tillsammans med Jesus vid bordet.
3 Då tog Maria en flaska dyrbar olja, som var gjord av nardus, och smorde Jesu fötter med den och torkade dem med sitt hår. Och huset fylldes av en underbar doft.
4 Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare förrådde honom sa:
5 Den där oljan var värd en förmögenhet. Man borde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga.
6 Det var egentligen inte de fattiga han brydde sig om, men han hade hand om lärjungarnas kassa och brukade ofta ta pengar ur den för egen räkning.
7 Jesus svarade: Kritisera henne inte. Hon gjorde det som en förberedelse för min begravning.
8 Ni kan alltid hjälpa de fattiga, men jag ska inte vara kvar hos er länge till.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®