Book of Common Prayer
Psalm 148
Skapelsens lov till Herren
1 Halleluja!
Prisa Herren från himlen,
prisa honom i höjden.
2 Prisa honom, alla hans änglar,
prisa honom, hela hans här.
3 Prisa honom, sol och måne,
prisa honom, alla lysande stjärnor.
4 Prisa honom, ni himlars himmel
och ni vatten ovan himlen.
5 Ja, de skall prisa Herrens namn,
ty han befallde och de blev skapade.
6 Han gav dem deras plats
för alltid och för evigt.
Han gav dem en lag
som ingen överträder.
7 Prisa Herren från jorden,
ni havsdjur och alla djup,
8 eld och hagel, snö och töcken,
du stormande vind
som uträttar hans befallning,
9 ni berg och alla höjder,
ni fruktträd och alla cedrar,
10 ni vilda djur och all boskap,
ni kräldjur och bevingade fåglar,
11 ni jordens kungar och alla folk,
ni furstar och alla domare på jorden,
12 ni ynglingar och unga kvinnor,
ni gamla med de unga.
13 Prisa Herrens namn,
ty endast hans namn är högt,
hans majestät når över jord och himmel.
14 Han har upphöjt ett horn för sitt folk
till en lovsång för alla sina fromma,
för Israels barn, det folk som står honom nära.
Halleluja!
Psalm 149
Israel uppmanas att prisa sin Herre
1 Halleluja!
Sjung till Herren en ny sång,
hans lov i de frommas församling.
2 Israel skall glädja sig över sin skapare,
Sions barn jubla över sin konung.
3 De skall prisa hans namn under dans,
till puka och harpa skall de lovsjunga honom.
4 Ty Herren gläds över sitt folk,
han smyckar de ödmjuka med frälsning.
5 De fromma skall jubla i härlighet
och sjunga av glädje på sin bädd.
6 Guds lov skall vara i deras mun
och ett tveeggat svärd i deras hand,
7 för att hämnas på hednafolken
och straffa folken,
8 för att binda deras kungar med kedjor
och deras stormän med järnbojor,
9 för att verkställa det domslut som är nedtecknat.
Det är en ära för alla hans fromma.
Halleluja!
Psalm 150
Halleluja!
1 Halleluja!
Prisa Gud i hans helgedom,
prisa honom i hans makts fäste.
2 Prisa honom för hans väldiga gärningar,
prisa honom för hans stora härlighet.
3 Prisa honom med basunklang,
prisa honom med psaltare och harpa.
4 Prisa honom med puka och dans,
prisa honom med stränginstrument och flöjt.
5 Prisa honom med ljudande cymbaler,
prisa honom med klingande cymbaler.
6 Må allt som andas prisa Herren!
Halleluja!
Psalm 114
Herrens under vid uttåget ur Egypten
1 När Israel drog ut ur Egypten,
Jakobs hus från folket med främmande tunga,
2 då blev Juda hans helgedom,
Israel hans kungarike.
3 Havet såg det och flydde,
Jordan vände tillbaka.
4 Bergen hoppade som baggar,
höjderna som lamm.
5 Varför flyr du undan, du hav,
du Jordan, varför vänder du tillbaka?
6 Ni berg, varför hoppar ni som baggar,
ni höjder, som lamm?
7 För Herren skall du bäva, du jord,
för Jakobs Guds ansikte,
8 för honom som förvandlade klippan till en vattenrik sjö,
den hårda stenen till en vattenkälla.
Psalm 115
All ära till Herren
1 Inte åt oss, Herre, inte åt oss
utan åt ditt namn ge äran,
för din nåds och din sannings skull.
2 Varför skall hednafolken få säga:
"Var är nu deras Gud?"
3 Vår Gud är i himlen,
han gör allt vad han vill.
4 Men deras avgudar är silver och guld,
verk av människohänder.
5 De har mun men talar inte,
ögon men ser inte.
6 De har öron men hör inte,
näsa men luktar inte.
7 Med sina händer tar de inte,
med sina fötter går de inte,
i sin strupe har de inget ljud.
8 De som har gjort dem blir dem lika,
ja, alla som förtröstar på dem.
9 Ni av Israel, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
10 Ni av Arons hus, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
11 Ni som fruktar Herren, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
12 Herren tänker på oss, han välsignar,
han välsignar Israels hus,
han välsignar Arons hus,
13 han välsignar dem som fruktar Herren,
både små och stora.
14 Herren skall föröka er,
er själva och era barn.
15 Var välsignade av Herren,
som har gjort himmel och jord.
16 Himlen är Herrens himmel
och jorden har han givit åt människors barn.
17 De döda prisar inte Herren,
ingen som har farit ner i det tysta.
18 Men vi, vi lovar Herren
från nu och till evig tid.
Halleluja!
Sofars första tal
11 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagt
och en sådan mångordig man få rätt?
3 Skall ditt tomma prat få män att tiga,
skall du håna utan att någon får dig att skämmas?
4 Du säger: "Min undervisning är ren,
och utan fläck är jag inför dina ögon".
5 Om ändå Gud ville tala
och öppna sin mun mot dig,
6 uppenbara för dig visdomens hemligheter,
ty han äger förstånd i dubbelt mått.
Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd.
7 Kan du utforska Guds djuphet?
Kan du utröna den Allsmäktiges fullkomlighet?
8 Hög som himlen är den - vad kan du göra?
Djupare än dödsriket är den - vad kan du förstå?
9 Dess längd sträcker sig längre än jorden,
och bredden överträffar havet.
13 Om du rätt bereder ditt hjärta
och sträcker ut dina händer till honom,
14 om du skaffar undan dina händers fördärv
och ej låter orättfärdighet bo i dina tält,
15 då skall du lyfta upp ditt ansikte utan skam,
du står trygg och har inget att frukta.
16 Ty du skall glömma ditt elände,
minnas det likt bortrunnet vatten.
17 Ditt liv skall stråla klarare än middagsljuset,
och mörkret skall vara som morgonljuset.
18 Du skall vara trygg, ty det finns hopp.
Du skall se dig omkring och trygg gå till vila.
19 Du skall lägga dig utan att någon förskräcker dig,
och många skall söka vinna din gunst.
20 Men de ogudaktigas ögon skall tyna bort,
för dem skall ingen tillflykt finnas,
deras hopp skall vara att få ge upp andan.
Bokrullen med de sju inseglen
5 Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift både på insidan och utsidan, förseglad med sju sigill. 2 Och jag såg en väldig ängel som ropade med hög röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?" 3 Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den. 4 Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. 5 Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet[a] av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."
Lammet inför tronen
6 Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn[b] och sju ögon - de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden. 7 Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. 8 Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.
Den nya sången till Kristus, offerlammet
9 Och de sjöng en ny sång:
"Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,
ty du har blivit slaktad, och med ditt blod
har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk,
folk och folkslag.
10 Du har gjort dem till ett konungadöme,
till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden."
11 Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt omkring tronen och väsendena och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen. 12 Och de sade med hög röst:
"Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot
makten, rikedomen och visheten, kraften och äran,
härligheten och tacksägelsen."
13 Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga:
"Honom som sitter på tronen, honom och Lammet,
tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten
i evigheternas evigheter."
14 Och de fyra väsendena sade: "Amen". Och de äldste föll ner och tillbad.
JESU BERGSPREDIKAN (Kap. 5-7)
Saligprisningarna
5 När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2 Då började han tala och undervisa dem:
3 Saliga är de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
4 Saliga är de som sörjer,
de skall bli tröstade.
5 Saliga är de ödmjuka,
de skall ärva jorden.
6 Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet,
de skall bli mättade.
7 Saliga är de barmhärtiga,
de skall få barmhärtighet.
8 Saliga är de renhjärtade,
de skall se Gud.
9 Saliga är de som skapar frid,
de skall kallas Guds barn.
10 Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.
11 Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. 12 Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln