Book of Common Prayer
FÖRSTA BOKEN
Psalm 1
De rättfärdigas lycka
1 Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd
och inte går på syndares väg
eller sitter bland bespottare
2 utan har sin glädje i Herrens undervisning[a]
och begrundar hans ord dag och natt.
3 Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid
och vars blad inte vissnar.
Allt vad han gör lyckas väl.
4 Så är det inte med de ogudaktiga,
de är som agnar som vinden för bort.
5 Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen,
ej syndarna i de rättfärdigas församling.
6 Ty Herren känner de rättfärdigas väg,
men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.
Psalm 2
Guds Son och hans motståndare
1 Varför rasar hednafolken,
varför tänker folken fåfängliga tankar?
2 Jordens kungar reser sig
och furstarna rådslår med varandra
mot Herren och hans Smorde:[b]
3 "Låt oss slita sönder deras band
och kasta av oss repen."
4 Han som bor i himlen ler,
Herren gör narr av dem.
5 Han talar till dem i vrede,
i glödande harm förskräcker han dem:
6 "Det är jag som har insatt min konung
på Sion, mitt heliga berg."
7 Jag vill kungöra Herrens beslut.
Han sade till mig: "Du är min Son,
jag har i dag fött dig.
8 Begär av mig,
så skall jag ge dig hednafolken till arvedel
och hela jorden till egendom.
9 Du skall krossa dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkrukor."
10 Handla nu vist, ni kungar,
låt varna er, ni domare på jorden!
11 Tjäna Herren med fruktan
och gläd er med bävan!
12 Ge Sonen hyllningskyss, så att han ej blir vred
och ni går under på er väg,
ty snart kan hans vrede upptändas.
Saliga är alla som flyr till honom.
Psalm 3
Bön om hjälp mot fiender
1 En psalm av David när han flydde för sin son Absalom.
2 Herre, hur många är inte mina fiender!
Många reser sig mot mig.
3 Många säger om mig:
"Det finns ingen frälsning för honom hos Gud." Sela.[c]
4 Men du, Herre, är en sköld runt omkring mig.
Du är min ära,
du lyfter upp mitt huvud.
5 Jag ropar högt till Herren,
och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.
6 Jag lade mig och somnade,
jag vaknade igen, ty Herren håller mig uppe.
7 Jag fruktar ej för skaror av många tusen,
som ansätter mig från alla sidor.
8 Stå upp, Herre, fräls mig, min Gud!
Du slår alla mina fiender på kinden,
du krossar de ogudaktigas tänder.
9 Hos Herren finns frälsningen.
Låt din välsignelse komma över ditt folk! Sela.
Psalm 4
Förtröstansfull aftonbön i nöden
1 För sångmästaren, till stränginstrument. En psalm av David.
2 Svara mig när jag ropar,
du min rättfärdighets Gud.
När jag är trängd, ger du mig utrymme.
Var mig nådig och hör min bön.
3 Ni barn till höga herrar,
hur länge skall ni kränka min heder?
Hur länge skall ni älska tomhet
och fara efter lögn? Sela.
4 Ni skall veta hur förunderligt
Herren tar sig an den fromme.
Herren hör när jag ropar till honom.
5 Grips ni av vrede, så synda inte!
Tänk efter i era hjärtan under nattens vila
och var stilla. Sela.
6 Bär fram rätta offer
och förtrösta på Herren.
7 Många säger: "Vem kan låta oss se det goda?"
Herre, låt ditt ansiktes ljus lysa över oss!
8 Du har skänkt mitt hjärta glädje,
mer än då man får säd och vin i mängd.
9 I frid kan jag lägga mig ner och sova,
ty du, Herre, du låter mig bo i trygghet.
Psalm 7
Den oskyldiges bön om Herrens dom
1 En klagopsalm av David, som han sjöng till Herren på grund av vad benjaminiten Kush hade sagt.
2 Herre, min Gud, till dig flyr jag.
Rädda mig från alla mina förföljare, befria mig,
3 så att de inte som lejon sliter sönder min själ,
rycker mig bort utan räddning.
4 Herre, min Gud, om jag har gjort detta,
om orätt finns i mina händer,
5 om jag har lönat min vän med ont
eller plundrat min ovän utan orsak,
6 låt då fienden förfölja min själ
och hinna upp mig,
trampa mitt liv till jorden
och lägga min ära i stoftet. Sela.
7 Res dig, Herre, i din vrede,
stå upp mot mina ovänners raseri!
Vakna upp till min hjälp,
du som har kallat till dom.
8 Låt skaran av folk samlas omkring dig,
regera över dem från höjden.
9 Herren håller dom över folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter den fullkomlighet som övertäcker mig.
10 Gör slut på de ogudaktigas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud.
11 Min sköld är hos Gud,
han frälsar de rättsinniga.
12 Gud är en rättfärdig domare,
en Gud som dagligen visar sin vrede.
13 Om någon inte vill omvända sig
slipar han sitt svärd,
sin båge spänner han och gör den redo.
14 Han gör i ordning sina dödande vapen,
sina pilar gör han brinnande.
15 Se, han avlar ondska,
han går havande med olycka,
han föder lögn.
16 Han gräver en grop och gör den djup,
men han faller själv i den grav han gräver.
17 Den olycka han tänkt ut
vänder tillbaka över hans huvud,
på hans egen hjässa kommer hans ondska.
18 Jag vill tacka Herren för hans rättfärdighet
och lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.
Elifas första tal
4 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
Fortsättning av Elifas första tal
5 Ropa du bara! Finns någon som svarar dig?
Till vem av de heliga kan du vända dig?
2 Dåren dödas av sin ilska,
den oförståndige av sin förbittring.
3 Jag såg dåren som var fast rotad,
men strax förbannade jag hans boning.
4 Hans barn är fjärran från frälsning,
de trampas ner i porten, det finns ingen som räddar.
5 Den hungrige slukar hans skörd,
den rövas bort till och med bland törnen.
De törstiga flämtar efter[a] deras rikedom.
6 Ty inte ur stoftet kommer nöden,
inte ur marken skjuter olyckan upp.
7 Men människan föds till lidande,
liksom eldgnistor flyger mot höjden.
8 Men jag skulle söka Gud
och inför Gud lägga fram min sak.
9 Han gör stora och outgrundliga ting,
under som inte kan räknas.
10 Han ger jorden regn
och sänder vatten över markerna.
11 Han upphöjer de ringa
och hjälper de sörjande.
17 Se, salig är den människa som Gud agar,
förkasta inte den Allsmäktiges tuktan.
18 Ty han sargar och han förbinder,
han slår och hans händer helar.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden,
och den sjunde gången skall det onda inte drabba dig.
20 I hungerstid befriar han dig från döden
och i krig undan svärdets våld.
21 När tungor svänger gisslet göms du undan,
du behöver inte frukta när ödeläggelse kommer.
26 I graven kommer du, när du nått full mognad,
som när sädesskylen bärgas i rätt tid.
27 Se, detta har vi utforskat, så är det.
Hör detta och tänk på det noga.
19 Sedan åt han och fick nya krafter.
Saulus predikar Jesus
Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, 20 och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. 21 Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar detta namn? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?" 22 Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna som bodde i Damaskus svarslösa, när han bevisade att Jesus är Messias.
23 Efter någon tid beslöt judarna att röja honom ur vägen, 24 men Saulus fick reda på deras beslut. Dag och natt höll de till och med vakt vid portarna för att döda honom, 25 men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter muren i en korg.
26 När han kom till Jerusalem, försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var lärjunge. 27 Då tog Barnabas hand om honom och förde honom till apostlarna och berättade för dem, hur Saulus hade sett Herren på vägen och att Herren hade talat till honom, och att Saulus frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. 28 Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. 29 Och han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. 30 När bröderna fick veta det, förde de honom ner till Cesarea och sände honom sedan till Tarsus.[a]
31 Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.
52 Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?" 53 Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 55 Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. 56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57 Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. 58 Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet." 59 Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln