Book of Common Prayer
De många folkens uppror mot Gud
1-2 Gud, sitt inte bara sysslolös, tyst och oföretagsam, när vi ber. Svara oss! Befria oss!
3 Hör du inte tumultet och oväsendet från dina fiender? Ser du inte vad de gör, dessa stolta och segervissa män som hatar dig?
4 De är fyllda av svek och gör upp onda planer för ditt folk. De tänker döda dem du älskar.
5 Kom, säger de, kom och låt oss utplåna Israels folk. Ja, vi ska till och med utplåna minnet av deras existens.
6 De är fullkomligt överens om det, och de har ingått ett förbund mot dig den allsmäktige Guden.
7 Det är alla dessa som har gjort det: ismaeliter, edomiter, moabiter och hagariter,
8 tillsammans med folken från Gebal, Ammon, Amalek, filisteernas land och Tyrus.
9 Också Assyrien har förenat sig med dem och är allierade med moabiterna och ammoniterna som är ättlingar till Lot.
10 Gör med dem på samma sätt som du en gång gjorde med midjaniterna, och med Sisera och Jabin vid floden Kison.
11 Du besegrade dina fiender i En-Dor och deras förmultnade kroppar kom att gödsla jorden.
12 Låt dessa mäktiga, framstående ledare dö som Oreb och Seeb gjorde. Låt alla deras furstar dö som Seba och Salmunna,
13 som sa: Vi intar landet som tillhör Gud, så att vi kan ha det för oss själva!
14 Min Gud, låt dem spridas ut som torrt ogräsfrö, som agnar för vinden.
15 Svep fram som en skogsbrand som drar fram över bergen!
16 Jaga bort dem med förskräckliga stormar och skräm dem med oväder och orkaner.
17 Låt dem rodna av skam, tills de vaknar upp över din makt och ditt namn, Herre.
18 Se till att de misslyckas med allt de gör. Låt dem skämmas och bli förskräckta
19 tills de förstår att bara du, Herre, är en Gud över alla gudar, och att du ensam härskar över hela jorden.
Guds kärlek är gränslös
1-2 Jag vill prisa dig, min Gud och kung, och för evigt lova ditt namn.
3 Stor är Herren! Prisa honom därför alltid! Hans storhet är ofattbar!
4 Generation efter generation kommer att berätta för sina barn om allt det underbara han har gjort.
5 Din härlighet och ditt majestät kommer att vara på allas läppar.
6 Man kommer att tala om dina mäktiga gärningar, och jag vill då också berätta om hur stor du är.
7 Ja, alla kommer att tala om hur god du är och sjunga om din rättfärdighet.
8 Herren är god och barmhärtig. Hans tålamod tar aldrig slut, och hans kärlek är gränslös.
9 Han är god mot alla, och han visar medlidande med alla.
10 Alla levande varelser ska därför tacka dig, Herre, och ditt folk ska prisa dig.
11 Tillsammans ska de tala om ditt rikes härlighet och ge exempel på din makt.
12 De ska berätta hur du regerar i makt och härlighet.
13 Ditt rike tar aldrig slut, och du ska regera för evigt.
14 Herren reser upp dem som har fallit och dem som är nertyngda av sina bördor.
15 Allt levande ser förväntansfullt upp till dig för att få hjälp. Du ger mat åt alla, allteftersom de behöver.
16 Du mättar ständigt de hungriga, och du ger de törstiga att dricka, ja, du fyller varje behov.
17 Herren är rättvis i allt han gör. Han är fylld av godhet.
18 Han är nära dem som ärligt söker honom.
19 De som respekterar och litar på honom ger han allt de begär. Han hör deras rop om hjälp och räddar dem.
20 Han skyddar alla dem som älskar honom, men de som inte vill ha med honom att göra kommer han att döda.
21 Jag vill lova Herren, och allt som lever ska i alla tider prisa honom, för han är en helig Gud.
När Gud ger nytt liv
1-2 Herre, du har låtit dina välsignelser komma ner över detta land. Du har upprättat Israels välstånd
3 och förlåtit ditt folks synder. Ja, du har förlåtit dem vartenda felsteg.
4 Du är inte längre vred, och din ilska är nu över.
5 Hjälp oss att på nytt älska dig, Herre, så att du aldrig behöver vara missnöjd med oss igen.
6 Eller kommer du alltid att vara vred även på kommande generationer?
7 Väck oss! Låt ditt folk få liv igen så att det kan glädja sig i dig.
8 Herre, visa hur mycket du älskar oss. Kom till vår hjälp!
9 Jag lyssnar noga till allt vad Herren säger. Han lovar sitt heliga folk frid om de bara upphör med sin synd.
10 Hans frälsning är verkligen nära dem som ärar honom. Vårt land ska då fyllas av hans godhet.
11 Då kommer godhet och trofasthet att mötas, och rättvisa och frid att kyssas.
12 Sanningen ska spira upp ur jorden, och rättfärdigheten ska le mot oss från himlen.
13 Ja, Herrens välsignelser ska strömma över landet och ge goda skördar.
14 Och rättfärdigheten ska gå före Herren, och bana väg för honom.
Bevisa hur god du är, Herre
86 Böj dig ner och hör min bön, Herre. Svara mig, för jag är svag och hjälplös!
2 Rädda mig från döden, för jag försöker följa alla dina lagar. Hjälp mig, för jag tjänar dig och litar på dig.
3 Var barmhärtig mot mig, Herre, för jag hoppas alltid på dig.
4 Gör mig glad, Herre, för jag tillber bara dig.
5 Herre, du är god, och villig till att förlåta. Du är barmhärtig mot alla som ber om din hjälp.
6 Lyssna noga till min bön, Gud! Hör mina rop på hjälp!
7 Jag tänker ropa till dig varje gång svårigheter kommer över mig, och då kommer du att svara mig.
8 Ingen annan Gud är som du, Herre, och ingen kan göra under som du.
9 Alla folk, och du skapade ju vartenda ett av dem, ska komma och böja sig inför dig, Herre, och prisa ditt stora och heliga namn.
10 Du är stor och mäktig och gör stora under. Bara du är Gud!
11 Hjälp mig att leva som du vill, Herre. Jag vill vara trogen mot dig och göra vad du har sagt. Ge mig en längtan efter att ära och lyda dig.
12 Av hela mitt hjärta vill jag tacka dig, Herre. Jag vill ära ditt namn i evighet,
13 därför att din kärlek är gränslös! Du har räddat mig från en säker död.
14 Gud, självbelåtna och fräcka människor motarbetar mig. Grymma och gudlösa män försöker döda mig.
15 Men du är barmhärtig och god, Herre. Du visar alltid tålamod och är fylld av kärlek och sanning.
16 Visa medlidande med mig! Styrk mig och rädda mig.
17 Bevisa din godhet mot mig. Då ska alla som hatar mig skämmas eftersom du, Herre, har hjälpt mig och tröstat mig.
Gideon vill inte bli kung
22 Israels män vädjade till Gideon: Bli vår kung nu! Du och dina söner och alla dina efterkommande ska härska över oss, för du har räddat oss från Midjan.
23-24 Jag ska inte bli er kung, och inte min son heller! svarade Gideon. Herren är er kung! Men jag har en önskan. Ge mig ett örhänge var av det ni samlat från era fallna motståndare. (Midjaniterna var ismaeliter, och de brukade ha guldringar i öronen.)
25 Det ska vi gärna göra! svarade de och bredde ut ett tygstycke. Där lade var och en ett örhänge från bytet.
26 Den sammanlagda vikten blev 1700 siklar, nästan tjugo kilo. Till detta kom värdet av halsprydnaderna, de kungliga kläderna och kamelernas halskedjor.
27 Gideon gjorde en efod av guldet och satte upp den i sin hemstad Ofra. Men alla i Israel började snart tillbe den. Därför blev den till olycka för Gideon och hans familj.
Gideon dör
28 Så gick det alltså till när Midjan blev kuvat av Israel. Midjan reste sig aldrig mer, och Israel hade fred i fyrtio år, under återstoden av Gideons livstid.
29 Han återvände hem efter kriget
30 och fick inte mindre än sjuttio söner, för han skaffade sig många hustrur.
31 Han hade också en bihustru i Sikem som födde honom sonen Abimelek.
32 Gideon dog vid hög ålder, och man begravde honom i familjegraven i Ofra, i det abiesritiska landet.
33 Men så snart Gideon var död började israeliterna att tillbe avgudarna Baal och Baal-Berit.
34 De räknade inte längre Herren som sin Gud, fast han hade räddat dem från alla deras fiender runt omkring dem.
35 Inte heller visade de någon vänlighet mot Gideons familj, trots allt som han hade gjort för dem.
Petrus och Johannes arresteras
1-2 Medan de talade till folket kom översteprästerna, befälhavaren för tempelvakterna och några av saddukeerna fram till dem. De var mycket upprörda över att Petrus och Johannes påstod att Jesus hade uppstått från de döda.
3 Apostlarna blev arresterade, och eftersom det redan var kväll satte man dem i fängelse över natten.
4 Men många som lyssnade till dem trodde vad de sa, och antalet troende ökade till omkring fem tusen män.
5 Följande dag råkade vara den dag då de judiska ledarnas råd skulle ha sitt sammanträde i Jerusalem.
6 Översteprästen Hannas var där, likaså Kajafas, Johannes, Alexander och några till från översteprästernas släkt.
7 De båda lärjungarna fördes därför fram till förhör inför dem.Med vilken kraft eller med vems myndighet har ni gjort det här? frågade rådet.
8 Då svarade Petrus, fylld av den helige Ande:Ärade ledare och äldste!
9 Menar ni det som skedde med den handikappade mannen och det sätt på vilket han blev botad?
10 Låt mig i så fall klart säga både till er och till alla människor i Israel, att det skedde i kraft av Jesu, nasareens namn, han som är Messias, den man som ni korsfäste, men som Gud förde tillbaka till livet. Det är genom hans makt som den man ni ser här blev botad.
11 För Jesus, Messias, är den som Skriften talar om när det står: 'stenen som byggnadsarbetarna förkastade har blivit själva hörnstenen i huset'.
12 Det finns ingen frälsning genom någon annan! Nej, det finns inget annat namn under himlen som kan rädda en människa.
43 Nästa dag tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: Följ med mig.
44 Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.
45 Filippos gick då för att söka reda på Natanael och sa till honom: Äntligen har vi funnit Messias, den man som Mose och profeterna talar om! Han heter Jesus och är son till Josef från Nasaret.
46 Nasaret! utropade Natanael. Kan något gott komma därifrån? Kom och se själv, svarade Filippos.
47 När de närmade sig, sa Jesus: Här kommer en ärlig och uppriktig människa, en äkta israelit.
48 Känner du mig? undrade Natanael.Jesus svarade: Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos fick tag på dig.
49 Natanael svarade: Herre, du är Guds Son, Israels kung!
50 Jesus frågade honom: Tror du allt detta bara för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få större bevis än så.
51 Du ska till och med få se himlen öppen och Guds änglar stiga ner och stiga upp mellan Gud och Människosonen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®