Book of Common Prayer
Psalm 75
Guds dom över de övermodiga
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en psalm, en sång av Asaf.
2 Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig.
Ditt namn är nära, man talar om dina under.
3 "På den tid jag har bestämt
skall jag fälla en rättvis dom.
4 Jorden och alla som bor där kan vackla,
men jag har gjort dess pelare stadiga." Sela.
5 Jag säger till de övermodiga: "Var inte övermodiga!"
och till de ogudaktiga: "Upphöj inte hornet!"
6 Höj inte ert horn så högt,
tala inte så trotsigt och fräckt.
7 Ty inte från öster eller väster
och inte från öknen kommer upphöjelsen.
8 Nej, Gud är den som dömer,
den ene böjer han ner, den andre reser han upp.
9 Ty i Herrens hand är en bägare.
Den skummar av vin,
den är full av tillblandad dryck
och han häller upp.
Alla ogudaktiga på jorden måste dricka den i botten.
10 Men jag skall alltid förkunna
och lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla de ogudaktigas horn skall jag hugga av,
men den rättfärdiges horn skall bli upphöjt.
Psalm 76
Guds dom över sina fiender
1 För sångmästaren, en psalm till stränginstrument, en sång av Asaf.
2 Gud är känd i Juda,
i Israel är hans namn stort.
3 I Salem står hans hydda,
hans boning på Sion.
4 Där bröt han sönder bågens blixtrande pilar,
sköld och svärd, krigets vapen. Sela.
5 Strålande är du,
härligare än berg, rika på byte.
6 Modiga män ligger plundrade,
de sover sin sista sömn,
ingen stridsman kan lyfta sin hand.
7 Genom ditt straffande ord, du Jakobs Gud.
ligger både häst och ryttare i dvala.
8 Du, endast du är värd fruktan.
vem kan bestå inför dig när du är vred?
9 Från himlen låter du din dom höras.
Jorden förskräckes och blir stilla
10 när Gud står upp till doms
för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.
11 Människors vrede skall då bli dig till pris,
vad som finns kvar av vrede skall du ikläda dig.
12 Ge löften och infria dem åt Herren, er Gud!
Alla som är omkring honom skall bära fram gåvor åt den fruktansvärde.
13 Han kuvar furstarnas stolta ande,
fruktansvärd är han för kungarna på jorden.
Psalm 23
Den gode herden
1 En psalm av David.
Herren är min herde,
mig skall intet fattas.
2 Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
3 Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.
5 Du dukar för mig ett bord
i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
6 Idel godhet och nåd skall följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i Herrens hus
evinnerligen.
Psalm 27
Gemenskap med Herren
1 Av David.
Herren är mitt ljus och min frälsning,
för vem skulle jag frukta?
Herren är mitt försvar,
för vem skulle jag vara rädd?
2 När de onda kommer emot mig
och vill uppsluka mig,
mina motståndare och fiender,
då skall de själva stappla och falla.
3 Om en här belägrar mig
fruktar ej mitt hjärta.
Om krig bryter ut mot mig
är jag ändå trygg.
4 Ett har jag begärt av Herren,
det längtar jag efter:
Att få bo i Herrens hus
i alla mitt livs dagar
för att se Herrens ljuvlighet
och betrakta hans tempel.
5 Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag.
Han beskyddar mig i sin boning,
han för mig upp på klippan.
6 Nu kan mitt huvud höja sig
över mina fiender runt omkring mig.
Jag vill offra jublets offer i hans hydda,
jag vill sjunga till Herrens ära och lova honom.
7 Hör, Herre!
Jag höjer min röst och ropar,
var mig nådig och svara mig.
8 Mitt hjärta tänker på ditt ord:
"Sök mitt ansikte!"
Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag,
9 dölj inte ditt ansikte för mig.
Driv inte bort din tjänare i vrede,
du som har varit min hjälp.
Släpp mig inte, överge mig inte,
du, min frälsnings Gud.
10 Om än min far och mor överger mig,
tar Herren emot mig.
11 Visa mig, Herre, din väg,
led mig på en jämn stig
för mina förföljares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina ovänners illvilja,
ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld.
13 Jag är viss om att få se Herrens godhet
i de levandes land.
14 Hoppas på Herren,
var stark och frimodig i ditt hjärta,
ja, vänta på Herren!
19 Kungar drog fram och stred,
då stred Kanaans kungar vid Taanak, nära Megiddos vatten.
Men byte av silver vann de inte.
20 Från himlen fördes strid,
stjärnorna stred från sina banor mot Sisera.
21 Floden Kishon svepte dem bort, urtidsfloden, floden Kishon.
Gå fram, min själ, med makt!
22 Då stampade hästarnas hovar,
när deras tappra ryttare jagade dem framåt, framåt.
23 Förbanna Meros, säger Herrens ängel,
förbanna, ja, förbanna dess inbyggare,
därför att de ej kom Herren till hjälp,
Herren till hjälp bland hjältarna.
24 Välsignad vare Jael framför andra kvinnor,
keniten Hebers hustru,
välsignad framför alla kvinnor som bor i tält.
25 Vatten begärde han,
hon gav honom mjölk,
gräddmjölk bar hon fram i högtidsskålen.
26 Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen,
sin högra hand efter arbetshammaren.
Med den slog hon Sisera
och krossade hans huvud,
spräckte hans tinning och genomborrade den.
27 Vid hennes fötter sjönk han ihop,
föll och blev liggande.
Vid hennes fötter sjönk han ihop och föll.
Där han sjönk ihop,
där föll han slagen till döds.
28 Ut genom fönstret skådar Siseras moder,
hon ropar ut genom gallret:
"Varför dröjer hans vagn att komma?
Varför hörs inte ljudet från hans vagnar?"
29 Då svarar de klokaste av hennes hovtärnor,
och själv ger hon sig samma svar:
30 "Utan tvivel vann de byte som de nu delar:
en flicka eller två åt var och en av männen,
byte av praktvävnader för Siseras räkning,
byte av praktvävnader, brokiga tyger,
en brokig duk eller två för de fångnas halsar."
31 Så må alla dina fiender förgås, o Herre.
Men de som älskar honom må likna solen,
när den går upp i kraft.
Och landet hade nu ro i fyrtio år.
22 Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. 23 Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen[a] spikade ni fast honom på korset och dödade honom. 24 Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. 25 David säger med tanke på honom:
Jag har alltid Herren för ögonen, han står på min högra sida
för att jag inte skall vackla.[b]
26 Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga,
ja, också min kropp skall vila i det hoppet
27 att du inte skall lämna mig i graven[c] eller låta din Helige se förgängelsen
28 Du har visat mig livets vägar, och du skall uppfylla mig
med glädje inför ditt ansikte.
29 Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag. 30 Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta någon av hans ättlingar på hans tron. 31 I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen. [d] 32 Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33 Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. 34 Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger:
Herren sade till min Herre:[e] Sätt dig på min högra sida,[f]
35 tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.[g]
36 Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias."
Vaktstyrkans rapport
11 Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in i staden och underrättade översteprästerna om allt som hade hänt. 12 Dessa samlades med de äldste och beslöt att ge soldaterna en stor summa pengar 13 och sade: "Säg att hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov. 14 Och om landshövdingen får höra det, skall vi tala med honom och se till att ni kan känna er helt lugna." 15 De tog emot pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda, och än i dag är detta rykte spritt bland judarna.
Jesu missionsbefallning
16 De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå. 17 Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. 18 Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. 19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla[a] allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln