Book of Common Prayer
Psalm 61
Kungens bön om välsignelse
1 För sångmästaren, till stränginstrument, av David.
2 Gud, hör mitt rop,
lyssna till min bön!
3 Från jordens ände ropar jag till dig,
ty mitt hjärta försmäktar.
För mig upp på en klippa som är högre än jag.
4 Ty du är min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5 Låt mig bo i ditt tält för evigt
och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Sela.
6 Du, Gud, hör mina löften,
du ger mig det arv som tillhör dem
som fruktar ditt namn.
7 Du förökar kungens dagar,
hans år skall vara från släkte till släkte.
8 Han skall sitta på sin tron inför Gud för evigt.
Låt din nåd och sanning bevara honom.
9 Då skall jag alltid lovsjunga ditt namn
och infria mina löften dag efter dag.
Psalm 62
En tröstepsalm
1 För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av David.
2 Endast hos Gud söker min själ sin ro,
från honom kommer min frälsning.
3 Endast han är min klippa och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
4 Hur länge vill ni rasa mot denne man,
tillsammans slå ner honom
som om han vore en lutande vägg,
en nerbruten mur?
5 De rådslår om att störta honom ner från hans höjd.
De älskar lögn,
med munnen välsignar de,
men i sitt innersta förbannar de. Sela.
6 Endast i Gud har du din ro, min själ,
ty från honom kommer mitt hopp.
7 Endast han är min klippa och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
8 Hos Gud är min frälsning och min ära,
min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
9 Förtrösta alltid på honom, du folk,
utgjut era hjärtan för honom.
Gud är vår tillflykt. Sela.
10 Människobarn är bara en vindpust,
myndiga herrar fulla av lögn.
I vågskålen är de för lätta,
tillsammans väger de mindre än luft.
11 Lita inte på våld
sätt inte ert hopp till stulet gods.
Fäst inte hjärtat vid rikedom,
även om den växer.
12 En gång har Gud sagt det,
två gånger har jag hört det:
Hos Gud är makten,
13 och hos dig, Herre, är nåd.
Du lönar var och en efter hans gärningar.
Psalm 68
Gud visar sin makt i dom och frälsning
1 För sångmästaren. En psalm, en sång av David.
2 Gud står upp, hans fiender skingras,
de som hatar honom flyr för hans ansikte.
3 Som rök drivs bort, fördrivs de av dig,
som vaxet smälter av eld,
förgås de ogudaktiga inför Gud.
4 Men de rättfärdiga är glada,
de fröjdar sig inför Gud och jublar av glädje.
5 Sjung till Guds ära, prisa hans namn!
Bered väg för honom som drar fram genom öknarna.
Hans namn är Herren, gläd er inför honom.
6 Gud i sin heliga boning
är de faderlösas fader
och änkors försvarare,
7 en Gud som ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka.
Men de upproriska måste bo i en öken.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk,
när du gick fram i ödemarken, sela,
9 då bävade jorden,
då strömmade regn ner från himlen inför Gud,
själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud.
10 Ett nåderikt regn lät du falla, Gud,
när din egendom var uttorkad, gav du den nytt liv.
11 Din skara fick bo där.
I din godhet, Gud,
sörjde du för de betryckta.
12 Herren låter sitt ord förkunnas,
stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet:
13 "Härskarornas kungar flyr, de flyr,
husmodern där hemma får dela bytet.
14 Vill ni då ligga stilla inom era inhägnader?
Duvans vingar är täckta med silver
och hennes fjädrar med skimrande guld.
15 När den Allsmäktige skingrade kungarna i landet,
föll snö på Salmon."
16 Basans berg är Guds berg,
ett berg med höga toppar är Basans berg.
17 Varför, ni höga berg, ser ni ner på det berg
som Gud har utvalt till sin boning?
Herren skall bo där för alltid.
18 Guds vagnar räknas i tiotusental, tusen och åter tusen.
Herren är bland dem i helighet som på Sinai.
19 Du steg upp i höjden, du tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
ja, till och med upproriska människor,
för att du, Herre, vår Gud, skulle bo där.
20 Lovad vare Herren!
Dag efter dag bär han oss,
Gud är vår frälsning. Sela.
21 Gud är för oss en Gud som frälsar,
hos Herren Herren finns räddning från döden.
22 Ja, Gud krossar sina fienders huvuden,
den håriga hjässan på den som framhärdar i synd.
23 Herren säger:
"Från Basan skall jag hämta dem,
jag skall hämta upp dem från havets djup.
24 Då kan du tvätta din fot i blod
och dina hundars tunga kan få sin del av fienderna."
25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg,
min Guds och konungs tåg inne i helgedomen.
26 Främst går sångare, harpospelare följer efter
mitt ibland jungfrur som slår på pukor.
27 Lova Gud i församlingarna,
lova Herren, ni från Israels källa.
28 Där går Benjamin, den yngste, han anför dem.
Där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Din Gud har bestämt din styrka.
Stärk, Gud, vad du har gjort för oss.
30 Från ditt tempel i Jerusalem
skall kungar bära fram gåvor till dig.
31 Straffa odjuret i vassen,
tjurarnas hop och deras kalvar.
Ödmjukt skall folken hylla dig med silverstycken.
Han skingrar de folk som vill ha krig.
32 Mäktiga män[a] skall komma från Egypten,
Nubien skall skyndsamt räcka ut sina händer till Gud.
33 Ni riken på jorden, sjung till Guds ära,
lovprisa Herren, sela,
34 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel.
Se, han låter sin röst höras, en mäktig röst.
35 Ge Gud makten,
hans majestät är över Israel,
hans makt är i skyarna.
36 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom.
Israels Gud ger makt och styrka åt sitt folk.
Lovad vare Gud!
Herrens ängel i Bokim
2 Herrens ängel kom från Gilgal upp till Bokim och sade: "Jag förde er upp ur Egypten och lät er komma in i det land som jag med ed hade lovat ge åt era fäder och jag sade: Jag skall aldrig bryta mitt förbund med er. 2 Och ni skall inte sluta förbund med detta lands inbyggare. Ni skall bryta ner deras altaren. Men ni har inte lyssnat till min röst. Vad har ni gjort! 3 Därför säger jag, att jag inte skall driva dem bort från er, utan de skall tränga er i sidorna, och deras gudar skall bli en snara för er." 4 När Herrens ängel hade sagt detta till alla Israels barn, brast de ut i gråt. 5 De kallade platsen Bokim.[a] Och där offrade de åt Herren.
11 Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna. 12 De övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, gudarna hos de folk som bodde omkring dem. Dem tillbad de och väckte därmed Herrens vrede.
13 Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna.[a] 14 Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare, som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte längre stå emot sina fiender. 15 Överallt där de drog fram var Herrens hand emot dem till deras ofärd, så som Herren hade sagt och så som Herren hade svurit. Och de kom i stor nöd.
16 Då lät Herren domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand. 17 Men de lyssnade inte heller på sina domare utan höll sig trolöst till andra gudar och tillbad dem. De vek snabbt av från den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för Herrens bud och gjorde inte som de. 18 När Herren lät domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand så länge domaren levde. Ty när de jämrade sig över sina förtryckare och plågare, förbarmade sig Herren. 19 Men när domaren dog vände de om och gjorde det som var fördärvligt, ännu mer än deras fäder. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De avstod inte från sina gärningar och sin hårdnackade hållning.
20 Därför upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sade: "Eftersom detta folk har överträtt det förbund som jag fastställde för deras fäder och inte har velat lyssna till min röst, 21 skall inte heller jag längre driva bort för dem ett enda av de folk som Josua lämnade efter sig när han dog. 22 Ty med dem skall jag sätta Israel på prov och se om de vill hålla sig till Herrens väg och vandra på den, så som deras fäder gjorde, eller om de inte vill det." 23 Alltså lät Herren dessa folk bli kvar. Han fördrev dem inte genast, och han gav dem inte i Josuas hand.
17 Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. 18 Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. 19 Er lydnad är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni skall vara förståndiga i fråga om det goda och oskyldiga i fråga om det onda. 20 Fridens Gud skall snart krossa Satan under era fötter. Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er.
21 Timoteus, min medarbetare, hälsar er liksom mina landsmän Lucius och Jason och Sosipater. 22 Jag, Tertius, som har skrivit ner detta brev, hälsar er i Herren. 23 Gajus, som är min och hela församlingens värd, hälsar er. Erastus, stadens kassör, hälsar er, likaså brodern Kvartus.
Lovprisning
25 Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold 26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad - 27 Gud, den ende vise, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i all evighet, amen.
Jesus korsfästes
32 På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene.[a] Honom tvingade de att bära hans kors. 33 Och när de kom till den plats som kallas Golgata - det betyder huvudskalleplats - 34 gav de honom vin att dricka blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. 35 När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 36 Sedan satt de där och vaktade honom. 37 Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas konung."
38 Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 39 De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 40 och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!" 41 Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: 42 "Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 43 Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son." 44 På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln