Book of Common Prayer
Psalm 56
Förtröstansfull bön under förföljelse
1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat.
2 Var mig nådig, Gud,
ty människor vill ta mitt liv,
stridslystet angriper de mig hela tiden.
3 Ständigt står mina förföljare efter mitt liv,
de är många som i högmod strider mot mig.
4 När fruktan kommer över mig
förtröstar jag på dig.
5 Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord,
på Gud förtröstar jag och fruktar inte.
Vad kan det som är kött göra mig?
6 Ständigt förvränger de mina ord,
alla deras tankar går ut på att skada mig.
7 De gaddar sig samman, de lägger försåt,
de vaktar på mina steg,
de står efter mitt liv.
8 Skulle de räddas i sin ondska?
Nej, slå ner folken i din vrede, Gud.
9 Du håller räkning på mina flyktdagar.
Samla mina tårar i din skål,
de står ju i din bok.
10 Mina fiender måste vika tillbaka
när jag ropar till dig.
Detta vet jag, ty Gud är med mig.
11 Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord,
med Herrens hjälp skall jag prisa hans ord.
12 På Gud förtröstar jag och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
13 Jag har löften att infria till dig, Gud,
jag vill ge dig lovoffer.
14 Ty du har räddat min själ från döden
och mina fötter från fall,
så att jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.
Psalm 57
Bön och lovsång i nöden
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
2 Var mig nådig, Gud, var mig nådig!
Ty till dig flyr min själ,
under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
till dess att faran är över.
3 Jag ropar till Gud, den Högste,
till Gud, som gör allt för mig.
4 Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig,
när jag smädas av mina förföljare. Sela.
Gud sänder sin nåd och sin sanning.
5 Min själ är omgiven av lejon,
jag måste ligga bland eldsprutare,
bland människor som har tänder
som spjut och pilar
och tungor skarpa som svärd.
6 Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.
7 De lägger ut nät för mina fötter,
min själ böjs ner.
De gräver en grop för mig,
men de faller själva i den. Sela.
8 Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
mitt hjärta är frimodigt,
jag vill sjunga och lovprisa.
9 Vakna upp, min ära,
vakna upp psaltare och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre,
jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
11 Ty din nåd räcker upp till himlen
och din sanning ända upp till skyarna.
12 Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.
Psalm 58
Gud skall döma de orättfärdiga
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David.
2 För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger?
Dömer ni rätta domar, ni människors barn?
3 Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer,
era händer banar väg för våld i landet.
4 De ogudaktiga är avfälliga
ända från födelsen,
de lögnaktiga far vilse
alltifrån moderlivet.
5 De har gift i sig, likt ormens gift.
De liknar en döv huggorm,
som tillsluter sitt öra
6 så att han inte hör ormtjusaren,
som är så skicklig att besvärja.
7 Gud, krossa tänderna i deras mun,
bryt sönder de unga lejonens käkar, Herre!
8 Låt dem försvinna
likt vatten som rinner bort.
När någon skjuter sina pilar,
låt dem vara utan udd.
9 Låt honom vara lik snigeln,
som löses upp och utplånas,
lik en kvinnas ofullgångna foster
som inte får se solen.
10 Innan era grytor känner hettan från törnet
skall han svepa bort det med en stormvind
vare sig det är friskt eller brinner.
11 Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden,
han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod.
12 Och människorna skall säga:
"Den rättfärdige får sin lön,
det finns en Gud som dömer på jorden."
Psalm 64
Bön om beskydd mot onda anslag
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Gud, hör min röst när jag klagar,
bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.
3 Göm mig för de ondas hemliga planer,
för ogärningsmännens larmande hop.
4 Ty de gör sina tungor skarpa som svärd,
bittra ord lägger de an som pilar
5 för att i hemlighet skjuta på den oskyldige.
Plötsligt skjuter de på honom utan att frukta.
6 De uppmuntrar varandra i sitt onda uppsåt,
de talar om hur de skall lägga ut snaror.
De säger: "Vem skulle se oss?"
7 De smider sina onda planer och säger:
"Nu är vi färdiga med det vi tänkt ut!"
Ja, människans hjärta och inre är outgrundligt.
8 Då skjuter Gud en pil mot dem,
plötsligt blir de sårade.
9 De bringas på fall av sina egna tungor,
alla som ser dem skakar på huvudet.
10 Människorna grips av skräck,
de förkunnar vad Gud har gjort,
de inser att det är hans verk.
11 Den rättfärdige gläder sig i Herren
och tar sin tillflykt till honom.
Alla rättsinniga prisar sig lyckliga.
Psalm 65
Guds godhets rikedom
1 För sångmästaren, en psalm av David, en sång.
2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion,
till dig får man infria löften.
3 Du som hör bön,
till dig kommer alla människor.
4 Syndiga gärningar är mig övermäktiga,
du är den som sonar våra överträdelser.
5 Salig är den som du utväljer
och låter komma dig nära,
han får bo i dina gårdar.
Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6 Du bönhör oss i rättfärdighet
med gärningar som väcker förundran,
du, vår frälsnings Gud,
som är en tillflykt för alla jordens ändar
och för havet i fjärran.
7 Du gör bergen fasta genom din kraft,
du är rustad med makt.
8 Du stillar havens brus,
deras böljors brus och folkens larm.
9 De som bor vid jordens ändar
häpnar för dina tecken,
österland och västerland uppfyller du med jubel.
10 Du tar dig an jorden och vattnar den,
du gör den mycket rik.
Guds källa har vatten till fyllest.
Du skaffar säd åt människorna,
när du så bereder jorden.
11 Dess fåror vattnar du
och jämnar det som är upplöjt.
Med regnskurar mjukar du upp jorden
och välsignar det som växer på den.
12 Du kröner året med ditt goda,
dina fotspår dryper av fetma.
13 Betesmarkerna i öknen dryper,
höjderna klär sig i glädje.
14 Ängarna är fulla av hjordar,
dalarna är täckta med säd.
Man höjer jubelrop och sjunger.
16 Då svarade folket: "Aldrig att vi skulle överge Herren och tjäna andra gudar! 17 Ty Herren är vår Gud, han själv är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur träldomshuset, och som har gjort dessa stora under inför våra ögon och bevarat oss hela den väg vi har vandrat och bland alla de folk, vilkas land vi har dragit igenom. 18 Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoreerna som bodde i landet. Också vi vill tjäna Herren, för han är vår Gud."
19 Josua sade till folket: "Ni kan inte tjäna Herren, för han är en helig Gud. Han är en nitälskande Gud, och han skall inte ha fördrag med era överträdelser och era synder. 20 Om ni överger Herren och tjänar främmande gudar, skall han vända sig bort och låta det gå er illa och förgöra er, efter att förut ha gjort er gott." 21 Men folket sade till Josua: "Nej, vi vill tjäna Herren!" 22 Då sade Josua till folket: "Ni är nu själva vittnen mot er, att ni har valt Herren för att tjäna honom." De svarade: "Ja." 23 Han sade: "Skaffa då bort de främmande gudar som ni har bland er, och vänd era hjärtan till Herren, Israels Gud!" 24 Folket svarade Josua: " Herren, vår Gud, vill vi tjäna och hans röst vill vi lyda."
25 Den dagen slöt Josua ett förbund med folket och förelade dem lag och rätt i Sikem. 26 Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Han tog en stor sten och reste den där under eken som stod vid Herrens helgedom. 27 Och Josua sade till allt folket: "Se, denna sten skall vara vittne mot oss, ty den har hört alla de ord som Herren har talat med oss. Den skall vara vittne mot er, så att ni inte förnekar er Gud." 28 Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel.
Josuas och Eleasars död
29 En tid härefter dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, etthundratio år gammal. 30 Och man begravde honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.
31 Och Israel tjänade Herren, så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och som visste om alla de gärningar Herren hade gjort för Israel.
32 Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begravde de i Sikem, på det jordstycke som Jakob hade köpt av barnen till Hamor, Sikems far, för hundra kesitor. Josefs barn fick detta till arvedel.
33 Också Eleasar, Arons son, dog, och man begravde honom på den höjd som hans son Pinehas hade fått i Efraims bergsbygd.
Personliga hälsningar
16 Vår syster Febe som tjänar församlingen i Kenkrea vill jag lägga ett gott ord för. 2 Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och ge henne den hjälp hon behöver. Hon har också varit till hjälp för många, även för mig.
3 Hälsa Priska och Akvila,[a] mina medarbetare i Kristus Jesus, 4 som har vågat sina liv för mig. Dem tackar inte bara jag utan också alla hednakristna församlingar. 5 Hälsa också församlingen som kommer samman i deras hus. Hälsa min älskade broder Epenetus, som är Asiens förstlingsfrukt åt Kristus. 6 Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er. 7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna[b] och som även före mig tillhörde Kristus. 8 Hälsa Ampliatus, min älskade i Herren. 9 Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristus och min älskade Stakys. 10 Hälsa Apelles, den i Kristus beprövade. Hälsa dem som hör till Aristobulus familj. 11 Hälsa min landsman Herodion. Hälsa dem i Narcissus familj som tillhör Herren. 12 Hälsa Tryfena och Tryfosa, som arbetar i Herren. Hälsa den älskade Persis, som har arbetat mycket i Herren. 13 Hälsa Rufus, som är utvald i Herren, och hans mor, som är en mor också för mig. 14 Hälsa Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och bröderna hos dem. 15 Hälsa Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla heliga hos dem. 16 Hälsa varandra med en helig kyss. Alla Kristi församlingar hälsar er.
24 Då Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oväsendet bara ökade, tog han vatten och tvättade sina händer i folkets åsyn och sade: "Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva svara för det." 25 Allt folket svarade: "Hans blod må komma över oss och över våra barn." 26 Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom till att korsfästas.
Jesus hånas och misshandlas
27 Därefter tog landshövdingens soldater Jesus med sig in i pretoriet[a] och samlade hela vaktstyrkan kring honom. 28 De tog av honom kläderna och klädde honom i en röd mantel, 29 vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de en käpp. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas konung!" 30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31 När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln