Book of Common Prayer
Psalm 30
Tacksägelse för räddning
1 En psalm, en sång av David för templets invigning.
2 Jag vill upphöja dig, Herre,
ty du drog mig upp ur djupet,
du lät ej mina fiender glädja sig över mig.
3 Herre, min Gud, jag ropade till dig
och du helade mig.
4 Herre, du förde min själ upp ur dödsriket,
du tog mig levande tillbaka,
bort från dem som farit ner i graven.
5 Lovsjung Herren, ni hans fromma,
prisa hans heliga namn!
6 Ty ett ögonblick varar hans vrede,
hela livet hans nåd.
Om aftonen gästar gråt,
om morgonen kommer jubel.
7 Jag sade när det gick mig väl:
"Jag skall aldrig vackla."
8 Herre, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt,
men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,
till Herren bad jag om nåd:
10 "Vilken vinning har du av mitt blod,
av att jag far ner i graven?
Kan stoftet tacka dig,
kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre, var mig nådig!
Herre, var min hjälpare!
12 Du förvandlade min klagan till dans,
du tog av mig sorgens dräkt
och klädde mig i glädje.
13 Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna.
Herre, min Gud, jag vill tacka dig för evigt.
Psalm 32
Syndabekännelse och förlåtelse
1 En läropsalm av David.
Salig är den som fått sin överträdelse förlåten,
sin synd övertäckt.
2 Salig är den människa som Herren ej tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.
3 Så länge jag teg
förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
4 Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
5 Då uppenbarade jag min synd för dig,
jag dolde inte min missgärning.
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren."
Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.
6 Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna.
Om än stora vattenfloder kommer
skall de inte nå dem.
7 Du är mitt beskydd,
för nöd bevarar du mig,
med frälsningens jubel omger du mig. Sela.
8 Jag vill lära dig och undervisa dig
om den väg du skall vandra,
jag vill ge dig råd
och låta mitt öga vaka över dig.
9 Var inte utan förstånd, som en häst eller mula,
som man måste tämja med töm och betsel,
för att de skall komma till dig.
10 Den ogudaktige har många plågor,
men den som förtröstar på Herren
omger han med nåd.
11 Var glada i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga,
jubla, alla ni rättsinniga!
ANDRA BOKEN
Psalm 42
Den bedrövades längtan efter Gud
1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.
2 Som hjorten trängtar efter vattenbäckar,
så trängtar min själ efter dig, o Gud.
3 Min själ törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
4 Mina tårar är min mat
dag och natt,
ty ständigt säger man till mig:
"Var är nu din Gud?"
5 Detta vill jag tänka på
när jag utgjuter min själ:
Jag gick i folkhopen,
vandrade med den till Guds hus
under jubelrop och tacksägelse,
en högtidsfirande skara.
6 Varför är du så bedrövad, min själ,
och så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud.
Jag skall åter få tacka honom
för frälsning genom honom.
7 Min Gud, min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig
i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup
vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor
går fram över mig.
9 Om dagen sänder Herren sin nåd
och om natten är hans sång hos mig,
en lovsång till mitt livs Gud.
10 Jag vill säga till Gud, min klippa:
"Varför har du glömt mig,
varför måste jag gå sörjande,
ansatt av fiender?"
11 Det är som krossade man benen i min kropp,
när mina ovänner hånar mig
och ständigt säger till mig:
"Var är nu din Gud?"
12 Varför är du så bedrövad, min själ,
och varför så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud,
ty jag skall åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Psalm 43
Fortsättning av föregående psalm
1 Skaffa mig rätt, Gud,
för min talan mot ett kärlekslöst folk.
Rädda mig från falska och orättfärdiga människor.
2 Ty du, Gud, är min starkhet,
varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sörjande,
ansatt av fiender?
3 Sänd ditt ljus och din sanning.
Må de leda mig,
må de föra mig till ditt heliga berg,
till dina boningar,
4 så att jag får gå in till Guds altare,
till Gud, som är min glädje och fröjd,
och tacka dig på harpa,
Gud, min Gud!
5 Varför är du så bedrövad, min själ,
och varför så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud,
ty jag skall åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Jerikos fall
6 Jeriko var stängt och tillbommat för Israels barn och ingen gick ut eller in. 2 Och Herren sade till Josua: "Se, jag har givit Jeriko med dess kung och dess tappra stridsmän i din hand. 3 Tåga omkring staden med alla stridsdugliga män, gå runt staden en gång. Så skall du göra i sex dagar. 4 Sju präster skall bära sju basuner gjorda av bagghorn framför arken. På sjunde dagen skall ni tåga omkring staden sju gånger, och prästerna skall blåsa i hornen. 5 När de blåser i baggens horn med utdragen ton och ni hör ljudet från hornet, skall allt folket ge upp ett kraftigt härskri. Då skall stadsmuren störta samman och folket skall dra in över den, var och en rakt fram."
6 Josua, Nuns son, kallade till sig prästerna och sade till dem: "Tag förbundsarken och låt sju präster bära sju basuner gjorda av bagghorn framför Herrens ark." 7 Till folket sade han: "Drag ut och tåga omkring staden. Och den beväpnade styrkan skall gå framför Herrens ark."
8 När Josua hade sagt detta till folket, gick de sju präster som bar de sju basunerna av bagghorn framför Herren i väg och blåste i hornen, medan Herrens förbundsark följde efter dem. 9 Och den beväpnade styrkan gick framför prästerna som blåste i hornen och det övriga folket följde arken, allt under det att de blåste i hornen. 10 Men Josua hade sagt till folket: "Ni skall inte ge upp något härskri, inte låta er röst höras eller ens säga ett ord, förrän den dag jag säger till er att ni skall ge upp ett härskri. Då skall ni göra det." 11 När han hade låtit Herrens ark föras runt staden, runt omkring den en gång, gick de in i lägret och stannade där över natten.
12 Följande morgon steg Josua upp tidigt, och prästerna lyfte upp Herrens ark. 13 De sju präster som bar de sju basunerna av bagghorn framför Herrens ark gick hela tiden och blåste i hornen. Den beväpnade styrkan gick framför dem, och det övriga folket följde Herrens ark, medan man blåste i hornen. 14 De tågade också andra dagen en gång runt staden och återvände sedan till lägret. Så gjorde de i sex dagar.
Den kristne och överheten
13 Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. 2 Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. 3 Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. 4 Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. 5 Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull. 6 Det är också därför ni betalar skatt. Ty de styrande är Guds tjänare, ständigt verksamma för just denna uppgift. 7 Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.
Den första nattvarden
26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." 27 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den. 28 Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29 Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike." 30 När de hade sjungit lovsången,[a] gick de ut till Oljeberget.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Då sade Jesus till dem: "Denna natt skall ni alla överge mig. Ty det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras. [b] 32 Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." 33 Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så skall jag inte göra det." 34 Jesus sade till honom: "Amen säger jag dig: Denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig." 35 Petrus svarade honom: "Om jag än måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Så sade också alla de andra lärjungarna.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln