Book of Common Prayer
Psalm 20
En bön för Herrens smorde
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Herren må höra din bön på nödens dag,
Jakobs Guds namn må beskydda dig.
3 Han skall sända dig hjälp från helgedomen,
från Sion skall han stödja dig.
4 Han skall tänka på alla dina offer,
med välbehag ta emot dina brännoffer. Sela.
5 Han skall ge dig vad ditt hjärta begär
och fullborda alla dina planer.
6 Då skall vi jubla över din frälsning
och i vår Guds namn resa upp baneret.
Herren må besvara alla dina böner.
7 Nu vet jag att Herren frälsar sin smorde.
Han svarar honom från sin heliga himmel,
genom väldiga gärningar ger hans högra hand frälsning.
8 Andra förlitar sig på vagnar och hästar,
men vi berömmer oss av Herrens, vår Guds, namn.
9 De sjunker ner och faller,
men vi reser oss upp och blir stående.
10 Herre, fräls oss!
Konungen skall svara oss när vi ropar.
Psalm 21
Herrens hjälp till kungen
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Herre, över din makt gläder sig kungen,
hur stor är inte hans glädje över din frälsning!
3 Vad hans hjärta önskar ger du honom,
vad hans läppar begär vägrar du honom inte. Sela.
4 Ty du möter honom med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
5 Han bad dig om liv och du gav honom det,
ett långt liv alltid och för evigt.
6 Stor är hans härlighet genom din frälsning,
majestät och glans ger du honom.
7 Du låter honom bli till välsignelse för evigt,
du fyller honom med glädje inför ditt ansikte.
8 Ty kungen förtröstar på Herren,
genom den Högstes nåd skall han inte vackla.
9 Din hand skall nå alla dina fiender,
din högra hand skall träffa dem som hatar dig.
10 Du skall låta dem känna det som i en glödande ugn,
när du visar ditt ansikte.
Herren skall uppsluka dem i sin vrede,
eld skall förtära dem.
11 Deras livsfrukt skall du utrota från jorden,
deras efterkommande från människors barn.
12 Ty de ville dra ont över dig,
de tänkte ut onda planer, men de förmår ingenting.
13 Du skall driva dem tillbaka,
med din båge skall du sikta mot deras ansikten.
14 Res dig, Herre, i din makt,
vi vill spela och sjunga om dina väldiga gärningar.
Psalm 110
Den evige Konungen och Prästen
1 En psalm av David.
Herren sade till min Herre:
"Sätt dig på min högra sida,
till dess att jag har lagt dina fiender
som en fotapall under dina fötter."
2 Din makts spira skall Herren sträcka ut från Sion,
du skall härska mitt ibland dina fiender.
3 Villigt kommer ditt folk när du samlar din här,
i helig skrud kommer din unga skara inför dig,
som daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.
4 Herren har svurit och skall inte ångra sig:
"Du är präst för evigt,
på samma sätt som Melki-Sedek."
5 Herren är på din högra sida,
han krossar kungar på sin vredes dag.
6 Han skall hålla dom bland hednafolken,
överallt skall döda ligga.
Han krossar huvuden över hela jorden.
7 Han skall dricka ur bäcken vid vägen,
därför skall han lyfta huvudet högt.
Psalm 116
Lovsång för räddning ur dödsfara
1 Jag har Herren kär,
ty han hör min röst, mitt rop om nåd.
2 Han har vänt sitt öra till mig,
i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
3 Dödens band omslöt mig,
dödsrikets ångest grep mig,
jag kom i nöd och bedrövelse.
4 Men jag åkallade Herrens namn:
"O, Herre, rädda min själ!"
5 Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren bevarar enkla människor,
jag var i elände och han frälste mig.
7 Vänd åter till din ro, min själ,
ty Herren har varit god mot dig.
8 Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot från fall.
9 Jag skall vandra inför Herren
i de levandes land.
10 Jag tror, därför talar jag,
jag som plågades svårt,
11 jag som sade i min ångest:
"Alla människor är lögnare."
12 Hur skall jag kunna återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill ta frälsningens bägare
och åkalla Herrens namn.
14 Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk.
15 Dyrbar i Herrens ögon
är hans frommas död.
16 O, Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
du har lossat mina band.
17 Åt dig vill jag offra lovets offer,
Herrens namn vill jag åkalla.
18 Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk,
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Psalm 117
Alla folk uppmanas att lova Herren
1 Lova Herren, alla hednafolk,
prisa honom, alla folk!
2 Ty hans nåd är väldig över oss,
och Herrens sanning varar i evighet.
Halleluja!
Moses död
34 Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga, mitt emot Jeriko. Där lät Herren honom se hela landet, från Gilead ända till Dan 2 och hela Naftali och Efraims och Manasse land och hela Juda land, ända till Västra havet, 3 och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar. 4 Och Herren sade till honom: "Detta är det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt dina efterkommande skall jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in skall du inte komma."
5 Och Herrens tjänare Mose dog där i Moabs land, så som Herren hade sagt. 6 Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns. 7 Mose var etthundratjugo år när han dog, hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen. 8 Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var sorgetidens gråtodagar efter Mose slut.
9 Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.
10 I Israel uppstod inte mer någon profet lik Mose, någon som Herren kände ansikte mot ansikte, 11 ingen om man tänker på alla de tecken och under som Herren hade sänt honom att göra i Egyptens land, med farao och alla hans tjänare och med hela hans land, 12 och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, och på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde inför ögonen på hela Israel.
14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? 15 Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet:Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet.[a]
16 Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger:Herre, vem trodde vår predikan?[b] 17 Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. 18 Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jo, mer än så:Deras röst har gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar.[c] 19 Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose:Jag skall väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd skall jag väcka er vrede.[d] 20 Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.[e] 21 Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.
32 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 33 När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren. 34 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. 35 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. 36 Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
37 Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. 38 Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara. 40 Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.
42 Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten[a] tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.
45 Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46 salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. 47 Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. 48 Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49 och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, 50 då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till 51 och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln