Book of Common Prayer
Psalm 120
Bön om hjälp mot lögnare
1 En vallfartssång.
Jag ropar till Herren i min nöd
och han svarar mig.
2 Herre, rädda min själ från lögnaktiga läppar,
från falska tungor.
3 Vad skall han ge dig,
ja, vad mer skall han ge dig,
du falska tunga?
4 En krigares skarpa pilar
och glödande ginstkol.
5 Ve mig som bor i Mesheks land
och bland Kedars hyddor!
6 Länge har min själ bott
bland dem som hatar friden.
7 Jag vill ha frid,
men säger jag ett ord,
är de redo till strid.
Psalm 121
Hjälpen finns hos Herren
1 En vallfartssång.
Jag lyfter mina ögon upp till bergen.
Varifrån skall min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
3 Inte skall han låta din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.
4 Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.
5 Herren bevarar dig,
Herren är ditt skydd
på din högra sida.
6 Solen skall inte skada dig om dagen,
och inte månen om natten.
7 Herren skall bevara dig från allt ont,
han skall bevara din själ.
8 Herren skall bevara din utgång och din ingång
från nu och till evig tid.
Psalm 122
Glädjen över att gå till Herrens hus
1 En vallfartssång av David.
Jag blev glad när man sade till mig:
"Vi skall gå till Herrens hus."
2 Våra fötter fick träda in
i dina portar, Jerusalem,
3 Jerusalem, du välbyggda stad
där hus sluter sig till hus,
4 dit stammarna drar upp, Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
att Herrens namn skall prisas.
5 Ty där står domarsäten,
troner för Davids hus.
6 Önska Jerusalem frid!
Må det gå dem väl som älskar dig.
7 Må frid råda inom dina murar,
välgång i dina palats.
8 För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid.
9 För Herrens, vår Guds, hus skull
vill jag söka ditt goda.
Psalm 123
Med blicken på Guds nåd
1 En vallfartssång.
Jag lyfter mina ögon upp till dig,
du som bor i himlen.
2 Som en tjänares ögon ser på sin herres hand,
som en tjänarinnas ögon på sin frus hand,
så ser våra ögon upp till Herren, vår Gud,
till dess att han ger oss sin nåd.
3 Var oss nådig, Herre, var oss nådig.
ty vi har fått utstå mycket förakt.
4 Vi har fått utstå de säkras hån
och de högmodigas förakt.
Psalm 124
Tacksägelse för befrielse ur stor nöd
1 En vallfartssång av David.
Om Herren inte varit med oss
- så skall Israel säga -
2 om Herren inte varit med oss
när människor reste sig upp mot oss,
3 då hade de slukat oss levande
när deras vrede upptändes mot oss,
4 då hade vattnen dränkt oss,
strömmen sköljt över oss,
5 ja, då hade de väldiga vattenmassorna
sköljt över oss.
6 Lovad vare Herren,
som inte gav oss till rov åt deras tänder.
7 Vår själ kom undan som en fågel
ur fågelfängarens snara,
snaran gick sönder
och vi kom undan.
8 Vår hjälp är i Herrens namn,
hans som har gjort himmel och jord.
Psalm 125
Herren beskyddar sitt folk
1 En vallfartssång.
De som förtröstar på Herren är som Sions berg.
Det rubbas inte, det står kvar för evigt.
2 Jerusalem omges av berg,
och Herren omger sitt folk
från nu och till evig tid.
3 Ogudaktighetens spira skall inte vila
över de rättfärdigas arvslott,
för att de rättfärdiga inte skall räcka ut
sina händer till orättfärdighet.
4 Gör gott, Herre, mot de goda,
mot dem som har uppriktiga hjärtan.
5 Men dem som viker av på krokiga vägar
skall Herren föra bort
tillsammans med ogärningsmännen.
Frid över Israel!
Psalm 126
Från tårar till jubel
1 En vallfartssång.
När Herren gjorde slut på Sions fångenskap,
då var vi som drömmande.
2 Då fylldes vår mun med skratt
och vår tunga med jubel.
Då sade man bland hednafolken:
" Herren har gjort stora ting med dem."
3 Ja, Herren har gjort stora ting med oss,
och vi är glada.
4 Herre, låt våra fångar komma åter
liksom strömmarna i Negev.
5 De som sår med tårar
skall skörda med jubel.
6 Gråtande går de ut och bär sitt utsäde.
Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.
Psalm 127
På Herrens välsignelse beror allt
1 En vallfartssång av Salomo.
Om inte Herren bygger huset
är arbetarnas möda förgäves.
Om inte Herren bevarar staden
vakar väktaren förgäves.
2 Förgäves stiger ni tidigt upp
och går sent till vila
för att äta det bröd ni slitit för.
Detta ger han åt sina vänner
medan de sover.
3 Se, barn är en Herrens gåva,
livsfrukt en lön.
4 Som pilar i en hjältes hand
är söner man får vid unga år.
5 Lycklig den man
vars koger är fyllt med dem.
De kommer inte på skam
när de går till rätta med fiender i porten.
21 Och Bileam steg upp på morgonen, sadlade sin åsninna och följde med Moabs hövdingar.
Bileams åsna och ängeln
22 Men då han nu följde med dem upptändes Guds vrede, och Herrens ängel ställde sig på vägen för att hindra honom. Bileam red på sin åsninna och två av hans tjänare var med honom. 23 När åsninnan fick se Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen, vek hon av från vägen och gick ut på åkern. Men Bileam slog åsninnan för att driva henne tillbaka in på vägen.
24 Herrens ängel ställde sig då på en trång väg mellan vingårdarna, med murar på båda sidor. 25 Åsninnan såg Herrens ängel och trängde sig mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne ännu en gång.
26 Herrens ängel gick åter längre fram och ställde sig på ett trångt ställe, där det inte fanns någon möjlighet att vika undan vare sig till höger eller vänster. 27 När åsninnan nu fick se Herrens ängel lade hon sig ner under Bileam. Bileam blev arg och slog åsninnan med staven.
28 Då öppnade Herren åsninnans mun, och hon sade till Bileam: "Vad har jag gjort mot dig, eftersom du tre gånger har slagit mig?" 29 Bileam svarade åsninnan: "Du har gjort mig till åtlöje! Hade jag haft ett svärd i handen skulle jag nu ha dödat dig." 30 Men åsninnan sade till Bileam: "Är inte jag din egen åsninna, som du ridit på hela ditt liv ända till denna dag? Och har jag någonsin förut brukat göra så mot dig?" Han svarade: "Nej."
31 Då öppnade Herren Bileams ögon, så att han såg Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen. Och han bugade sig och föll ner på sitt ansikte. 32 Herrens ängel sade till honom: "Varför har du dessa tre gånger slagit din åsninna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, ty jag ser att den här vägen leder till fördärvet. 33 Åsninnan såg mig och har dessa tre gånger vikit undan för mig. Hade hon inte vikit undan för mig, skulle jag nu i sanning ha dödat dig men låtit henne leva." 34 Då sade Bileam till Herrens ängel: "Jag har syndat, för jag visste inte att det var du som stod mig emot på vägen. Om det jag gör är orätt i dina ögon, så vill jag vända tillbaka." 35 Men Herrens ängel svarade Bileam: "Följ med männen, men endast de ord jag säger till dig får du tala." Och Bileam följde med Balaks hövdingar.
36 När Balak hörde att Bileam var på väg, gick han för att möta honom vid den stad i Moab, som ligger i Arnondalen och utgör den yttersta gränsen. 37 Och Balak sade till Bileam: "Sände jag inte enträget bud till dig för att kalla hit dig? Varför ville du inte komma till mig? Skulle jag inte kunna bevisa dig ära?" 38 Bileam svarade Balak: "Se, jag har nu kommit till dig. Men kan jag överhuvudtaget säga något? Vad Gud lägger i min mun, det måste jag säga."
Friheten från lagen
7 Eller vet ni inte, bröder - jag talar till sådana som känner lagen - att lagen råder över människan så länge hon lever? 2 Så är en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men när mannen är död, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. 3 Därför kallas hon äktenskapsbryterska, om hon ger sig åt en annan man så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri från lagen och är inte någon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans hustru. 4 Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud. 5 Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. 6 Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.[a]
Lagens makt att framkalla synden
7 Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt:Du skall inte ha begär.[b] 8 Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Ty utan lagen är synden död. 9 Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv 10 och jag dog. Då visade det sig att budordet som skulle föra till liv, blev till död. 11 Ty synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. 12 Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.
Frågan om Jesu fullmakt
23 Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?" 24 Jesus svarade dem: "Också jag vill ställa en fråga till er. Svarar ni mig på den, skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. 25 Johannes dop, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?" De överlade med varandra och sade: "Säger vi: Från himlen, kommer han att svara: Varför trodde ni då inte på honom? 26 Säger vi: Från människor, måste vi vara rädda med folket, eftersom alla anser att Johannes var en profet." 27 Därför svarade de: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."
Liknelsen om de båda sönerna
28 "Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. 29 Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och gick. 30 Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han gick inte. 31 Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni. 32 Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln