Book of Common Prayer

Herren är hela världens Herre

97 Bara Herren är kung! Låt hela jorden brista ut i jubel! Också de många öarna långt borta ska glädja sig.

² Moln och mörker omger honom. Han regerar med rättfärdighet och rättvisa.

³ Eld går ut från honom och bränner upp alla hans fiender.

⁴ Hans blixtar lyser upp hela världen. Jorden ser det och darrar.

⁵ Bergen smälter som vax inför hela världens Herre.

⁶ Himlarna vittnar om hans rättfärdighet. Ja, alla folk ser hans makt och härlighet.

⁷ Låt alla dem som tillber dessa värdelösa avgudar, och också skryter med det, stå där med sin skam, för alla andra gudar måste böja sig inför honom!

^8-9 Glädje råder på berget Sion, och människorna i Juda städer jublar inför dig, för du dömer med rättvisa. De är glada för att du regerar över hela jorden och att du är större och mäktigare än alla andra gudar.

¹⁰ Herren älskar dem som hatar ondskan. Han räddar sitt folk undan det onda.

¹¹ Han sprider ljus och glädje över de gudfruktigas liv.

¹² Därför har de orsak att vara glada i Herren och tacka hans heliga namn.

Tillbe Gud den helige!

99 Herren är kung! Folken bävar! Han har sin tron på keruberna, och därför darrar hela jorden.

² Herren sitter på tronen i Jerusalem. Bara han har makt över jordens alla folk.

³ Och alla prisar hans storhet och hans heliga namn.

⁴ Du store kung, som älskar rättvisa, du är ärlig i allt vad du gör, och därför har du infört lag och ordning i Israel.

⁵ Lova Herren, vår Gud, fall ner och tillbe honom framför tronen.

⁶ När Mose och Aron, som var hans präster, och Samuel, en av hans många profeter, ropade till honom om hjälp, svarade han dem.

⁷ Han talade till dem från ett moln, och de följde de instruktioner han gav dem.

⁸ Herre, vår Gud, du svarade ditt folk och förlät dem deras synder. Men du var också en Gud som straffade dem när de handlade fel.

⁹ Lova Herren, vår Gud! Be till honom på hans heliga berg i Jerusalem! Herren, vår Gud, är helig.

En jublande lovsång

100 Jubla, ja, jubla inför Herren alla folk i hela världen!

² Tjäna honom med glädje! Sjung och ropa av fröjd, när du kommer inför honom!

³ Försök att förstå vad det betyder att Herren är Gud! Han har skapat oss, och gjort oss till sitt folk. Han vårdar sig om oss som en herde vårdar sig om sina får.

⁴ Gå in genom tempelportarna med tacksamhet. Gå in på hans förgårdar med lovsång. Tacka honom och välsigna hans namn.

⁵ Herren är alltid kärleksfull och god. Och mot varje generation är han trofast.

Gud är allas domare

94 Herre, min Gud, hämnden tillhör dig. Uppenbara dig i din härlighet!

² Res dig, du som dömer hela världen. Ge de stolta det straff de förtjänar.

³ Herre, hur länge ska de onda få triumfera och vara glada?

⁴ Lyssna på deras fräckheter! Hör, hur dessa onda män skryter!

⁵ Se, hur de förtrycker ditt folk, Herre, och hur de plågar dem du älskar.

⁶ Brutalt mördar de änkor och främlingar, ja, till och med föräldralösa barn.

⁷ Herren ser det inte, säger de, våra förfäders Gud märker det inte.

^8-9 Era dumhuvuden! När ska ni ta ert förnuft till fånga? Är Gud, han som har gett människan ögon och öron, både döv och blind? Skulle han som straffar sitt folk, då inte straffa er också?

¹⁰ Han som vet allt - skulle han inte veta vad ni gör?

¹¹ Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är och genomskådar allt.

^12-13 Därför tillrättavisar han oss och undervisar oss om sina lagar. Och när våra fiender hotar oss, så beskyddar han oss, för att till sist utplåna dem helt.

¹⁴ Herren kommer inte att överge sitt folk, för de tillhör honom.

¹⁵ Än en gång ska han döma med rättvisa, och alla som är uppriktiga ska rätta sig efter det och glädja sig.

¹⁶ Vem vill stå upp tillsammans med mig mot de onda människorna? Vem vill försvara mig?

¹⁷ Jag skulle ha varit död om du, Herre, inte hade hjälpt mig.

¹⁸ Ofta ropade jag: Nu är allt slut, och i din kärlek hjälpte du mig, Herre.

¹⁹ När tvivel fyller mitt sinne och när mitt hjärta är oroligt, lugnar du mig och ger mig nytt hopp.

²⁰ Du har väl ingenting att göra med korrumperade domare som tar emot mutor och sätter sig över lagen och låter orätt bli rätt?

^21-22 Tål du verkligen att se dessa som dömer de oskyldiga till döden? Nej! Herren, min Gud, är min borg, en stark klippa. Hos honom kan jag gömma mig.

²³ De ogudaktiga människornas synder ska slå tillbaka mot dem själva som en bumerang, och Herren, vår Gud, ska förgöra dem.

Lova Herren och lyssna till vad han sagt

95 Kom, låt oss sjunga högt till Herrens ära! Stäm upp en glädjefull lovsång till vår mäktige räddare!

² Kom till honom fyllda av tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom,

³ för Herren är den störste bland alla gudar.

⁴ De djupaste dalar och de högsta berg, håller han i sin hand. Allt är hans.

⁵ Han skapade havet och hans händer har format landet. De är också hans.

⁶ Kom, knäböj inför Herren, vår skapare,

⁷ för han är vår Gud! Vi är hans får och han är vår herde. O, att du idag bara ville lyssna till honom när han kallar på dig, och komma till honom!

⁸ Förhärda inte era hjärtan, som Israel gjorde i öknen vid Meriba och Massa.

⁹ Där tvivlade era förfäder på Gud, fast de hade sett så många av hans under. De prövade hans tålamod hårt.

¹⁰ I fyrtio år såg jag på dem med avsmak, säger Herren Gud. De var ett folk vars hjärtan och tankar var långt borta ifrån mig. De vägrade att följa mina lagar.

¹¹ Därför svor jag i min vrede att de aldrig skulle få komma in i det utlovade landet, till den viloplats som jag hade förberett åt dem.

²⁰ och Herren sa till Mose och Aron:

²¹ Gå bort från dem, så att jag kan döda dem omedelbart.

²² Men Mose och Aron kastade sig ner på marken inför Herren och sa: Gud, du hela mänsklighetens Gud, måste du bli så utom dig av vrede att du låter det gå ut över hela detta folk, bara för att en man syndar?

Guds straff för upproret

^23-24 Då sa Herren till Mose: Säg till folket att hålla sig borta från Koras, Datans och Abirams tält.

²⁵ Mose skyndade då bort till Datans och Abirams tält, följd av ledarna.

²⁶ Akta er!, ropade han till folket. Var inte i närheten av dessa ogudaktiga mäns tält, och rör ingenting som är deras, så att ni inte blir inblandade i deras synder och dödade tillsammans med dem.

²⁷ Alla drog sig då undan från Koras, Datans och Abirams tält, medan Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält tillsammans med hustrur och barn.

²⁸ Och Mose sa: Genom det här ska ni förstå att det är Herren som har sänt mig att utföra allt det jag gjort och att jag inte har gjort det av mig själv.

²⁹ Om de här människorna dör en naturlig död, då har inte Herren sänt mig.

³⁰ Men om Herren gör ett under så att marken öppnar sig och slukar dem med allt de äger och har, så att de far ner levande till dödsriket, då ska ni veta att dessa män har föraktat Herren.

³¹ Mose hann knappt tala till punkt, förrän marken plötsligt öppnades under dem,

³² och jorden uppslukade dem tillsammans med deras familjer och tillhörigheter. Allt de ägde försvann i djupet.

³³ De blev levande begravda, marken slöt sig sedan över dem och de var borta.

³⁴ Alla flydde vid deras skrik, rädda för att ryckas med,

³⁵ och eld kom ner från Herren och förtärde de 250 män som offrade rökelse.

Abrahams föredöme

^1-2 Abraham var mänskligt sett den judiska nationens grundare. Vad var hans erfarenhet av att bli frälst genom tro? Var det på grund av hans goda gärningar som Gud tog emot honom? Om det var så, då hade han haft något att skryta med. Men från Guds sida sett hade Abraham inte alls någon anledning att berömma sig själv.

³ För Skriften säger oss att Abraham trodde på Gud, och det var därför som Gud förlät honom hans synder och förklarade honom rättfärdig.

^4-5 Men förtjänade han inte rätten till himlen genom alla de goda gärningar han gjorde? Nej, frälsningen är en gåva. Om man kan förtjäna den genom att vara god så är den inte gratis. Den ges inte som ersättning för något vi uträttar. För Gud förklarar en syndare oskyldig bara genom hans tro på Kristus, som räddar honom från Guds vrede.

⁶ Kung David beskrev en människas befriande och oförtjänta glädje när hon förklaras icke skyldig av Gud genom att säga:

⁷ Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut.

⁸ Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder.

⁹ Nu är frågan den: Ges denna välsignelse bara till dem som tror på Kristus och samtidigt håller de judiska lagarna? Eller ges den till dem som inte följer de judiska reglerna, utan bara tror på Kristus? Vad hände med Abraham? Vi säger att han tog emot dessa välsignelser genom sin tro. Var det enbart genom tron? Eller på grund av att han också höll de judiska lagarna?

¹⁰ För att kunna svara på den frågan måste man först svara på den här: När gav Gud sin välsignelse åt Abraham? Det var innan han blev jude - innan han genomgick den judiska ceremoni, som kallas omskärelse.

¹¹ Det var inte förrän senare, efter det att Gud hade lovat att välsigna honom på grund av tron, som han omskars. Omskärelseceremonin var ett tecken på att Abraham redan hade tro och att Gud hade tagit emot honom innan ceremonin ägde rum - och förklarat honom rättfärdig och god i sina ögon. Därför är Abraham den andlige fadern för alla som tror utan att också lyda de judiska lagarna.

¹² Och Abraham är också den andlige fadern för alla som är omskurna. De kan genom hans exempel se att det inte är ceremonin som räddar dem, för Abraham blev godkänd av Gud enbart för sin tro, och det innan han blev omskuren.

²³ Då sa Jesus till sina lärjungar: Ett är säkert. Det är nästan omöjligt för en rik människa att komma in i himmelriket.

²⁴ Ja, jag säger det en gång till, det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik man att komma in i Guds rike.

²⁵ Detta svar gjorde lärjungarna förvirrade och de sa: Vem i all världen kan då bli frälst?

²⁶ Jesus såg allvarligt på dem och sa: Ingen, mänskligt sett. Men för Gud är allt möjligt.

²⁷ Då sa Petrus till honom: Vi har lämnat allt för att följa dig. Vad kommer vi att få för det?

²⁸ Jesus svarade: När världen föds på nytt och Människosonen sätter sig på Guds tron för att regera i Guds nya rike, ska också ni få sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.

²⁹ Och den som överger hem, bröder, systrar, far, mor, fru, barn eller egendom för att följa mig kommer att få mångdubbelt igen.

³⁰ Många som i dag spelar framträdande roller kommer inte att göra det i Guds nya rike. Och många som i dag är de sista kommer då att vara bland de främsta.