Book of Common Prayer
När bäste vännen förråder dig
1-2 Lyssna till min bön, Gud! Göm dig inte när jag ropar till dig! Hör mig, Herre!
3 Lyssna till mig! Jag suckar och gråter under min börda. Sorgen lämnar mig ingen ro.
4 Mina fiender väsnas och hotar mig med döden. De förtrycker mig och tänker döda mig. Deras raseri och hat vänder sig mot mig för att uppsluka mig.
5 Jag plågas svårt i mitt inre, och dödsångesten griper mig.
6 Skräck och fasa gastkramar mig. Jag darrar och är rädd för vad som ska hända mig.
7 Tänk om jag hade vingar som duvan, så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.
8 Jag skulle flyga till öknarna långt borta och stanna där.
9 Jag skulle skynda mig att söka skydd undan denna storm.
10 Herre, låt mina fiender börja gräla sinsemellan, så att de inte kan göra sig förstådda längre.
11 Fastän de håller vakt på murarna dag och natt har ondskan och oärligheten förskansat sig i staden.
12 Våldet har tagit överhanden och på gatorna hotar och bedrar man varandra.
13 Om det hade varit en fiende som hånat mig, hade jag kunnat stå ut med det. Då kunde jag ha glömt det och flytt.
14 Men det var du, min vän och följeslagare.
15 Vilken gemenskap vi hade, och vad mycket intressant vi samtalade om när vi vandrade till Herrens tempel!
16 Låt döden utan varning ta mina fiender i deras krafts dagar, för synden härskar i deras hem, och de är förgiftade i sina hjärtan.
17 Men jag vill ropa till Herren, så att han kan frälsa mig, och det kommer han att göra!
18 Jag vill be till honom både morgon, middag och kväll och jag vill klaga högt inför honom, och han ska lyssna till mig.
19 Han ger mig lugn och ro. När mina fiender anfaller mig, hur många de än är, kommer ändå inget att hända mig.
20 Gud själv, han som har regerat i evigheter, kommer inte att bli dem svaret skyldig! De vägrar ju att ändra sig och har ingen som helst respekt för honom.
21 Min vän, som jag litade på, förrådde mig. Han bröt sina löften.
22 Hans ord var hala som olja, men hans hjärta var fyllt av stridslust. I hans vackra och inställsamma ord fanns dolkar gömda!
23 Lämna dina bekymmer till Herren! Han ska bära dem. Han tillåter inte de gudfruktiga att snubbla eller falla.
24 Han ska störta ner de ogudaktiga i gravens djup. Mördare och lögnare ska ryckas bort redan innan de nått sina bästa år. Men jag litar på dig, Herre.
Gud står vid sitt ord
138 Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta. Andra gudar betyder ingenting för mig. Därför vill jag lova dig med sång.
2 Jag vänder mig mot ditt heliga tempel och tackar dig för all din nåd och trofasthet. Du har infriat dina löften och gjort mig stum. Du har gjort mer än jag hade väntat mig.
3 När jag ropade till dig om hjälp så lyssnade du till mig och gav mig ny kraft.
4 Varje kung på jorden ska tacka dig, Herre, när de får höra att du står vid ditt ord.
5 Ja, de ska sjunga om vad du, Herre, har gjort, för din makt och ära är gränslös.
6 Ja, du är den högste, men trots det så tar du hand om de svaga. De stolta genomskådar du redan på långt håll.
7 Även när jag är omgiven av svårigheter, leder du mig tryggt genom dem. Du går emot mina fiender, och med makt räddar du mig.
8 Ja, Herre, du kommer också att göra allt för mig i framtiden, för din nåd tar aldrig slut. Det du har påbörjat, det kommer du också att slutföra.
Herre, du genomskådar mig
139 Herre, du genomskådar mig och vet allt om mig.
2 Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig så vet du vad jag tänker.
3 Du ser mig om jag arbetar eller vilar. Du vet allt om mig.
4 Redan innan jag talar så vet du vad jag vill säga.
5 Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.
6 Din kunskap om mig är oerhörd, ja mycket större än vad jag själv förstår.
7 Jag kan aldrig fly för din Ande! Jag kan aldrig gömma mig, utan att du ser mig.
8 Om jag far upp till himlen så är du där, och om jag far ner till dödsriket, så är du där.
9 Även om jag skyndar mig dit där solen går upp eller gömmer mig vid havets yttersta gräns,
10 så kommer din hand att leda mig och din styrka att hjälpa mig.
11 Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt
12 så gör inte mörkret det mörkt för dig. Ja, för dig lyser natten lika klar som dagen. För dig finns ingen skillnad på mörker och ljus.
13 Du har skapat min kropp med alla dess organ. Du vävde dem samman i min mors liv.
14 Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara.
15 Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv.
16 Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok!
17-18 Hur ofattbara är inte dina tankar, Herre! Och hur otroligt många är de inte. Om jag försökte räkna dem skulle jag aldrig nå slutet. När jag vaknar på morgonen, tänker du fortfarande på mig!
19 O, Gud, hur önskar jag inte att du skulle döda alla ogudaktiga som är emot dig. Alla dessa mördare med blod på sina händer, som jag inte vill ha något med att göra.
20 De ljuger och smädar ditt namn, och de uppträder föraktfullt mot dig.
21 Herre, jag hatar alla som hatar dig. Jag avskyr alla som kämpar mot dig.
22 Ja, jag hatar dem, för dina fiender är också mina fiender.
23 Pröva mig, Gud! Känn mitt hjärta och pröva mina tankar!
8 Men över dem alla finns kungen, och vilken tillgång är det inte med en kung som brukar sin makt på rätt sätt!
9 Den som älskar pengar får aldrig nog, och det är vansinnigt att tro att pengar och rikedom ger lycka!
10 Ju mer du tjänar, desto större utgifter får du. Vad är det då för glädje med rikedomen, förutom möjligen glädjen att se pengarna rinna mellan fingrarna?
11 En arbetare sover gott, vare sig han har något att äta eller inte, men den som är rik oroar sig och drabbas av sömnlöshet.
12-13 Det finns ett annat allvarligt problem som jag har sett överallt. Människor sparar sina pengar för att ha dem när de behöver dem bättre, men genom någon olycklig affär så förlorar de allt. Följden blir att deras barn inte ärver något.
14 Vi kom till denna världen utan någonting, och vi lämnar den utan någonting.
15 Det här är, som jag sa, ett mycket allvarligt problem. Allt arbete som en människa utfört har varit resultatlöst. Allt är som bortblåst.
16 Resten av sitt liv måste hon leva i mörker och sorg - nedstämd, bitter och arg.
Livsglädje är en gåva av Gud
17 Men jag har insett att det i varje fall finns en sak som är bra. Det är att äta och dricka och acceptera sin ställning i livet och glädja sig åt sitt arbete så länge Gud låter en leva, oavsett vilken uppgift man än har fått.
18-19 Och naturligtvis är det bra om Gud ger en människa rikedom och hälsa, så hon kan njuta av det hon äger. Att vara glad över sitt arbete och acceptera sin lott här i livet, ja, det är verkligen en Guds gåva.
20 Och den som gör det behöver aldrig sörja över sitt förflutna, för Gud fyller honom med glädje.
23 Innan Kristus kom stod vi under lagens uppsikt, som under en övervakare, tills vi skulle kunna tro på den kommande Frälsaren.
24 Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: De judiska lagarna var vår lärare och vägledare. Men när Kristus kom kunde han föra oss in i ett rätt förhållande till Gud genom vår tro.
25 Nu, när Kristus har kommit, behöver vi inte längre några lagar som övervakar oss.
Guds barn med rätt att ärva
26 Nu är vi alla Guds barn genom tron på Jesus Kristus.
27 Och vi, som har blivit döpta till gemenskap med Kristus, tillhör honom.
28 Det har ingen betydelse om vi är judar eller inte, slavar eller fria, män eller kvinnor. Vi är ett i Kristus Jesus.
29 Och när vi nu tillhör Kristus är vi verkligen barn till Abraham, och alla Guds löften till honom gäller oss.
4 Tänk därför efter: Om en far dör och lämnar en stor rikedom efter sig åt sin omyndige son, så är det ingen skillnad mellan honom och en slav medan han växer upp, trots att han faktiskt äger allt som tillhör fadern.
2 Han måste rätta sig efter vad hans förmyndare och förvaltare säger, tills han blir så gammal att han får rätt till sin egendom.
3 Så var det också för oss innan Kristus kom. Vi var utlämnade till denna världens makter.
4 Men när den rätta tidpunkten kom, den tid som Gud hade bestämt, sände han sin Son. Han föddes av en judisk kvinna, och är alltså själv underställd lagen.
5 Han skulle köpa oss fria som var slavar under lagen, så att han kunde adoptera oss som sina egna söner.
6 Därför är vi nu Guds barn, och han har gett oss sin Sons Ande så att vi nu med full rätt kan säga att Gud är vår älskade Far.
7 Nu är vi inte längre slavar, utan Guds egna barn. Och eftersom vi är hans barn, tillhör allt vad han äger oss, för så har han bestämt.
Paulus oro för galaterna
8 Innan ni galater kände Gud, var ni slavar under gudar som inte ens existerade.
9 Hur kommer det sig då att ni nu när ni har funnit Gud, eller rättare sagt, sedan Gud funnit er, återvänder till slaveriet under alla dessa regler som människor har hittat på?
10 Ni försöker vinna Guds gillande genom vad ni gör eller inte gör vissa dagar och månader, högtider och år.
11 Jag är orolig för er. Jag är rädd att allt mitt hårda arbete för er är bortkastat.
Jesus undervisar om inre renhet
15 Kort därefter kom några fariseer och andra judiska ledare från Jerusalem för att diskutera med Jesus.
2 Varför följer inte dina lärjungar de gamla judiska traditionerna? frågade de. De bryr sig ju inte om att tvätta händerna innan de äter, vilket reglerna säger.
3 Han svarade: Och varför bryter ni med era regler mot Guds bud?
4 Guds lag säger till exempel: 'Hedra din far och mor. Den som föraktar sina föräldrar måste dö.'
5-6 Men ni säger: 'Även om era föräldrar har det svårt, så kan ni ändå ge pengarna som ni lagt undan för deras underhåll till templet!' Genom de regler som ni själva hittat på ogiltigförklarar ni Guds direkta befallning att man ska hedra och ta hand om sina föräldrar.
7 Ni hycklare! Jesaja profeterade rätt om er:
8 'Dessa människor säger att de ärar mig, men deras hjärtan är långt borta.
9 Deras gudstjänst är värdelös, för de håller sig till sina människogjorda lagar och inte till Guds bud.'
10 Sedan kallade Jesus folkskarorna till sig och sa: Lyssna till vad jag säger och försök att förstå detta:
11 Ni blir inte orena på grund av vad ni äter! Det är vad ni säger och tänker som orenar er!
12 Då gick lärjungarna fram till honom och sa: Du retade fariseerna genom vad du sa.
13-14 Jesus svarade: Varje planta, som inte planterats av min Far, ska ryckas upp med roten, så bry er inte om fariseerna. De är blinda ledare som leder de blinda, och de kommer alla att falla i samma grop.
15 Då bad Petrus Jesus förklara vad han menade när han sa att människor inte blir orena av att äta mat som enligt lagen är förbjuden.
16 Förstår du inte det? frågade Jesus.
17 Inser du inte att det man äter passerar genom magen och ut igen?
18 Men onda ord kommer från ett ont hjärta och smutsar ner den människa som uttalar dem.
19 Från hjärtat kommer nämligen onda tankar, mord, otrohet i äktenskapet, sexuell lössläppthet, stöld, lögn och skvaller.
20 Det är det som smutsar ner. Men man blir inte oren andligt sett genom att äta utan att först ha tvättat händerna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®