Book of Common Prayer
Gud och hans folk
105 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.
2 Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.
3 Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!
4 Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!
5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.
7 Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.
8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,
10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.
12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan.
13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike.
14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem!
15 Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter, varnade han.
16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut.
17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav.
18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals.
19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt.
20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom.
21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet.
22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom.
23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner.
24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender.
25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa.
26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron,
27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten.
28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet.
29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar.
30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in.
31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet,
32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket.
33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken.
34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och
35 åt upp allt grönt och förstörde skörden.
36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem.
37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.
38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.
39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.
40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -
42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.
43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.
44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.
45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!
Förbundet förnyas
24 Sedan sa Herren till Mose: Kom hit upp tillsammans med Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel. Alla utom Mose, ska tillbe på avstånd.
2 Mose ensam ska komma nära Herren, och kom ihåg att ingen av det övriga folket får komma upp på berget.
3 Mose meddelade folket alla de lagar och föreskrifter som Gud hade gett honom, och hela folket svarade med en mun: Vi ska lyda alla dessa lagar.
4 Mose skrev ner lagarna, och tidigt följande morgon byggde han ett altare vid bergets fot. Det fanns tolv pelare runt altaret, som representerade de tolv stammarna i Israel.
5 Därefter skickade han några unga män att frambära brännoffer och tackoffer till Herren.
6 Mose tog hälften av blodet från offerdjuren och hällde det i skålar. Den andra hälften stänkte han på altaret.
7 Han läste för folket ur boken han hade skrivit, förbundsboken som innehöll Guds befallningar och lagar. Och folket sa ännu en gång: Vi lovar att lyda och följa dessa lagar och föreskrifter.
8 Då tog Mose blod från skålarna och stänkte på folket och sa: Detta blod bekräftar och beseglar det förbund Herren har ingått med er genom att han gett er de här lagarna.
9 Och Mose, Aron, Nadab, Abihu och sjuttio av de äldste gick upp på berget.
10 De såg Israels Gud, och under hans fötter var det som ett golv av safirer, så klart som själva himlen.
11 Men fastän de äldste hade sett Gud, lät han dem inte dö. Efter sin upplevelse åt och drack de tillsammans.
12 Herren sa till Mose: Kom upp till mig här på berget och stanna kvar tills jag ger dig lagen och budorden, som jag har skrivit ner på stentavlor för att du ska kunna undervisa folket från dem.
13 Då lämnade Mose och hans medhjälpare Josua dem, och Mose gick upp på Guds berg.
14 Innan Mose gick hade han sagt till de äldste: Stanna kvar här och vänta på oss tills vi kommer tillbaka. Om det blir några problem medan jag är borta, så vänd er till Aron och Hur.
15 Berget var höljt i ett moln när Mose gick upp på det
16 och Herrens härlighet vilade över berget Sinai, och molnet täckte det i sex dagar. Den sjunde dagen kallade Gud på Mose från molnet.
17 Israeliterna såg Herrens härlighet som en förtärande eld.
18 Mose fortsatte uppåt tills han omslöts av molnet och han stannade där uppe i fyrtio dygn.
8 Låt inte andra förstöra er tro och er glädje med sina filosofiska funderingar, eller med meningslösa spekulationer som inte bygger på Kristi ord utan på människors tankar och idéer.
9 För i Kristus finns Guds fullkomlighet i mänsklig gestalt.
10 Därför har ni allt, när ni har Kristus, och Gud lever i er. Han är den störste av alla och han råder över alla makter och härskare i världen.
11 När ni kom till Kristus, befriade han er från era onda begär, inte genom ett kroppsligt ingrepp utan genom en andlig operation ? er andliga omskärelse i Kristus.
12 I dopet dog nämligen er gamla onda natur tillsammans med honom och begravdes med honom. Sedan gick ni tillsammans med honom från döden in i ett nytt liv, eftersom ni trodde på den Guds kraft som lät Kristus uppstå från döden.
13 Ni var döda i era synder och hade ännu inte övervunnit era syndiga begär. Men då fick ni del av Kristi liv, och han förlät er alla era synder.
14 Han drog ett streck över allt som anklagade er och förstörde ert syndaregister genom att spika fast det vid Kristi kors.
15 Därför finns det inte längre någon möjlighet för Satan att anklaga er för synd. Inför hela världen visade Gud att Kristus triumferade över ondskans alla osynliga andemakter när han dog på korset.
Från död till liv
16 Därför ska ni inte låta någon kritisera er för vad ni äter eller dricker eller för att ni inte firar de judiska festerna och högtiderna, nymånadsdagarna eller sabbaterna.
17 Allt detta var bara tillfälliga regler, som upphörde att gälla när Kristus kom. De var bara skuggor av verkligheten - av Kristus själv.
18 Låt ingen beröva er segern för att ni vägrar att tillbe änglar, som en del säger att ni måste göra. De påstår att de har sett syner och tycker därför att ni också borde ha gjort det. Det enda man kan säga om dessa högfärdiga män är att de har en mycket livlig fantasi.
19 De vill inte underordna sig Kristus, som är församlingens huvud och som alla vi som är hans lemmar är förenade med. Det är från Kristus, huvudet, som hela kroppen med sina leder får kraft och sammanhållning och växer som Gud vill.
20 Ni har ju dött med Kristus, och blivit fria från att vara slavar under denna världens uppfattningar och normer, som bara går ut på att försöka göra gott och lyda diverse regler. Varför är ni fortfarande bundna till dem?
21 Varför känner ni er fortfarande tvingade att inte äta, smaka eller ens vidröra vissa maträtter?
22 Sådana regler är bara mänskliga påhitt, för maten är till för att ätas.
23 Visst verkar det riktigt med regler som kräver disciplin och uppoffring av kroppen. Men de har ingen kraft att besegra en människas onda tankar och begär utan gör henne bara högfärdig.
Jesus beger sig till Galileen för att predika
12-13 När Jesus hörde att Johannes hade blivit fängslad, lämnade han Judeen och återvände till Galileen. Men han slog sig inte ner i sin hemstad Nasaret, utan flyttade till Kafarnaum vid Galileiska sjön, nära det område där de båda stammarna Sebulon och Naftali levde.
14 Därmed uppfylldes det som profeten Jesaja hade sagt:
15 Sebulons land och Naftalis land, utmed sjön, och området bortom floden Jordan, och övre Galileen med dess många olika folkslag -
16 det folk som bodde där i mörkret fick se ett stort ljus. De satt i dödens land, men ett strålande ljus gick upp över dem.
17 Från och med nu började Jesus predika och han sa: Lämna synden, och vänd er till Gud för himmelriket är nära.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®