Book of Common Prayer
Psalm 89
Herrens löfte till David om ett evigt rike
1 En sång av esraiten Etan.
2 I evighet vill jag sjunga
om Herrens nådegärningar,
jag vill låta min mun förkunna din trofasthet
från släkte till släkte.
3 Jag säger: "Din nåd är befäst för evigt,
i himlen är din trofasthet fast grundad."
4 "Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
med ed har jag lovat min tjänare David:
5 Din ätt skall jag låta bestå för evig tid
och bygga din tron från släkte till släkte." Sela.
6 Himlarna prisar dina under, Herre,
och din trofasthet i de heligas församling.
7 Ty vem i skyn kan jämföras med Herren?
Vem bland Guds söner är Herren lik?
8 Gud är fruktansvärd i de heligas råd,
mycket fruktansvärd är han för alla omkring honom.
9 Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
Stark är Herren, och din trofasthet omger dig.
10 Du är den som råder över det stolta havet.
När dess böljor reser sig stillar du dem.
11 Du krossade Rahab så att han låg som en slagen,
med din mäktiga arm skingrade du dina fiender.
12 Din är himlen, din är också jorden.
Du har grundat världen och allt som finns i den.
13 Norr och söder har du skapat,
Tabor och Hermon jublar i ditt namn.
14 Du har en arm med hjältekraft,
mäktig är din hand, hög är din högra hand.
15 Rättfärdighet och rätt är din trons fäste,
nåd och sanning står inför ditt ansikte.
16 Saligt är det folk som vet vad jubel är,
Herre, i ditt ansiktes ljus vandrar de.
17 I ditt namn gläder de sig alltid,
genom din rättfärdighet upphöjs de.
18 Ty du är deras styrka och prydnad,
genom din nåd upphöjer du vårt horn.
19 Ty han som är vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.
20 På den tiden talade du i en syn
till dina fromma och sade:
"Jag har lagt hjälp i en hjältes hand,
jag har upphöjt en yngling ur folket.
21 Jag har funnit min tjänare David
och smort honom med min heliga olja.
22 Min hand skall uppehålla honom,
min arm skall styrka honom.
23 Ingen fiende har något att fordra av honom,
ingen orättfärdig skall förtrycka honom.
24 Jag skall krossa hans ovänner framför honom,
jag skall slå ner dem som hatar honom.
25 Min trofasthet och min nåd skall vara med honom,
i mitt namn skall hans horn bli upphöjt.
26 Jag skall lägga havet under hans hand,
strömmarna under hans högra hand.
27 Han skall ropa till mig: "Du är min Fader,
min Gud och min frälsnings klippa!"
28 Jag skall göra honom till den förstfödde,
till den högste bland kungarna på jorden.
29 Jag skall bevara min nåd åt honom för evigt,
mitt förbund med honom skall stå fast.
30 Jag skall låta hans efterkommande bestå till evig tid
och hans tron så länge himlen varar.
31 Om hans barn överger min undervisning
och inte följer mina befallningar,
32 om de bryter mot mina lagar
och inte håller mina bud,
33 då skall jag straffa deras överträdelse med ris
och deras missgärning med plågor.
34 Men min nåd skall jag inte ta ifrån honom,
jag skall inte svika i trofasthet.
35 Jag skall inte bryta mitt förbund,
vad mina läppar har talat skall jag inte ändra.
36 En gång har jag svurit vid min helighet,
och mitt löfte till David skall jag inte bryta.
37 Hans efterkommande skall bestå för evigt
och hans tron inför mig så länge som solen,
38 som månen skall den bestå för evigt.
Och trofast är vittnet i skyn." Sela.
39 Men nu har du i vrede stött bort
och förkastat din smorde.
40 Du har upplöst förbundet med din tjänare,
du har vanärat hans krona
och kastat den till marken.
41 Du har brutit ner alla hans murar
och lagt hans fästen i spillror.
42 Alla som går förbi på vägen plundrar honom,
han blir hånad av sina grannar.
43 Du har lyft hans ovänners högra hand
till glädje för alla hans fiender.
44 Du har låtit hans skarpa svärd vika tillbaka
och inte hållit honom uppe i striden.
45 Du har gjort slut på hans glans
och slagit hans tron till jorden.
46 Du har förkortat hans ungdoms dagar,
du har höljt honom i skam. Sela.
47 Herre, hur länge
skall du gömma dig helt och hållet?
Hur länge skall din vrede brinna som eld?
48 Tänk på hur kort mitt liv är,
hur förgängliga du skapat alla människors barn.
49 Kan en man leva
och slippa se döden,
kan han rädda sin själ från dödsrikets våld? Sela.
50 Herre, var är dina forna nådegärningar,
som du i trofasthet lovade David med ed?
51 Herre, tänk på din tjänares vanära,
på vad jag måste uthärda av alla folk.
52 Herre, tänk på hur dina fiender hånar,
hur de hånar din smordes fotspår.
53 Lovad vare Herren i evighet! Amen, amen.
Jakob välsignar sina söner
49 Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: "Kom hit till mig, så skall jag tala om vad som skall hända er i kommande dagar. 2 Ja, kom samman och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er fader!
3 Ruben, min förstfödde är du,
min kraft och min styrkas förstling,
främst i myndighet
och främst i makt.
4 Du sjuder över som vatten,
du skall inte bli den främste,
ty du besteg din fars bädd.
Då vanhelgade du den,
ja, min bädd besteg han.
5 Simeon och Levi är bröder.
Våldet är deras vapen.
6 Min själ skall inte ta del i deras råd,
min själ skall inte umgås med dem,
ty i sin vrede dödade de män
och i sitt övermod stympade de oxar.
7 Förbannad är deras vrede som är så våldsam
och deras grymhet som är så stor!
Jag skall strö ut dem i Jakob,
jag skall skingra dem i Israel.
8 Juda, dig skall dina bröder prisa.
Din hand skall vara på dina fienders nacke,
din fars söner skall buga sig för dig.
9 Ett ungt lejon är Juda.
Från rivet byte har du rest dig, min son.
Han böjer sig, han lägger sig ner
som ett lejon,
som en lejoninna -
vem får honom att resa sig?
10 Spiran skall inte vika från Juda,
inte härskarstaven från hans fötter,
förrän han som den tillhör[a] kommer
och folken blir honom lydiga.
11 Han binder sin ungåsna vid vinstocken,
sitt åsneföl vid den ädla rankan.
Han tvättar sina kläder i vin,
sin mantel i druvors blod.
12 Hans ögon är dunkla av vin,
hans tänder vita av mjölk.
13 Sebulon skall bo vid havets strand
och bli en hamn för skepp.
Sin sida skall han vända mot Sidon.
14 Isaskar är en stark åsna,
som ligger i ro i sitt hägn.
15 Han såg att viloplatsen var god
och att landet var ljuvligt.
Då böjde han sin rygg under bördor
och blev en arbetspliktig slav.
16 Dan skall skaffa rätt åt sitt folk
som en av Israels stammar.
17 Dan skall vara en orm på vägen,
en huggorm på stigen,
en som biter hästen i foten,
så att ryttaren faller baklänges.
18 Herre, jag väntar på din frälsning!
19 Gad skall trängas av skaror,
men själv skall han tränga dem in på hälarna.
20 Från Aser kommer utsökta rätter.
Kungliga läckerheter skall han ge.
21 Naftali är en snabb hind,
som talar vackra ord.
22 Ett ungt fruktträd är Josef,
ett ungt fruktträd vid källan.
Grenarna når upp över muren.
23 Bågskyttar oroar honom,
de skjuter på honom och ansätter honom.
24 Men hans båge förblir fast
och hans händer och armar spänstiga
genom dens händer som är den Starke i Jakob,
genom honom som är Herden, Israels Klippa,
25 genom din fars Gud, han skall hjälpa dig,
genom den Allsmäktige, han skall välsigna dig
med välsignelser ovanifrån, från himlen,
välsignelser från djupet som ruvar där nere,
välsignelser från bröst och moderliv.
26 Din fars välsignelser når högt,
högre än mina fäders välsignelser,
till de eviga höjdernas härlighet.
De skall vara över Josefs huvud,
över hjässan på honom som är fursten bland sina bröder.
27 Benjamin är en glupsk varg.
På morgonen äter han rov,
på kvällen fördelar han byte."
28 Alla dessa är Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras far sade till dem när han välsignade dem. Åt var och en gav han sin särskilda välsignelse.
Nattvarden och offermåltiderna
14 Därför, mina älskade, fly bort från avgudadyrkan. 15 Jag talar till er som till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger. 16 Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? 17 Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd.
18 Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret? 19 Vad menar jag då med detta? Att kött från avgudaoffer skulle betyda något eller att en avgud skulle betyda något? 20 Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna. 21 Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. 22 Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?
Samvetets frihet
23 Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. 24 Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres. 25 Ät allt som säljs på torget utan att för samvetets skull ställa någon fråga. 26 Ty jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren. [a]
27 Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er, utan att för samvetets skull ställa någon fråga. 28 Men om någon skulle säga till er: "Det här är kött från avgudaoffer", så avstå från att äta av hänsyn till honom som sade det, och för samvetets skull. 29 Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför skall min frihet dömas av en annans samvete? 30 Om jag för min del äter med tacksamhet, varför skall jag då hånas för något som jag tackar Gud för? 31 Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 32 Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. 33 Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, att de skall bli frälsta. 11 1 Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.
En hednisk kvinnas tro
24 Sedan begav han sig därifrån och kom till Tyrus område. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det kunde inte hållas hemligt. 25 En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. 26 Det var en grekisk kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter. 27 Jesus sade till henne: "Låt barnen först[a] få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 28 Hon svarade honom: "Herre, hundarna under bordet äter också av barnens smulor." 29 Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: Gå! Den onde anden har farit ut ur din dotter." 30 Och hon gick hem och fann barnet ligga på bädden. Den onde anden hade farit ut.
Jesus botar en dövstum
31 Därefter lämnade han Tyrus område och tog vägen över Sidon och gick sedan genom Dekapolis område till Galileiska sjön. 32 Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad att han skulle lägga handen på honom. 33 Då tog han honom åt sidan, bort från folkskaran, stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga 34 och såg upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" - det betyder: Öppna dig! 35 Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart. 36 Jesus förbjöd dem att tala om detta för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare var de att göra det känt. 37 Och folk blev utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott. De döva får han att höra och de stumma att tala."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln