Book of Common Prayer
Zajin
49 Tänk på ordet till din tjänare,
ty du har givit mig hopp.
50 Det är min tröst i mitt lidande
att ditt ord håller mig vid liv.
51 De fräcka hånar mig ständigt,
men jag viker ej från din undervisning.
52 Jag tänker på dina domslut i gången tid, Herre,
och jag blir tröstad.
53 Glödande vrede kommer över mig
för de ogudaktigas skull,
därför att de överger din undervisning.
54 Dina stadgar är lovsånger för mig
i det hus där jag bor.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, Herre,
jag ger akt på din undervisning.
56 Det har förunnats mig
att akta på dina befallningar.
Heth
57 Du är min del, Herre,
jag har sagt att jag vill hålla dina ord.
58 Av hela mitt hjärta bönfaller jag inför dig:
Var mig nådig enligt ditt ord!
59 Jag ger akt på var jag går
och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Jag skyndar mig och dröjer inte
att hålla dina bud.
61 De ogudaktigas snaror omger mig,
men jag glömmer ej din undervisning.
62 Mitt i natten stiger jag upp för att tacka dig
för dina rättfärdiga domslut.
63 Jag sluter mig till alla som fruktar dig,
till dem som håller dina befallningar.
64 Din nåd, Herre, uppfyller jorden,
lär mig dina stadgar.
Teth
65 Du gör gott mot din tjänare, Herre,
enligt ditt ord.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap,
ty jag litar på dina bud.
67 Innan jag fick lida for jag vilse,
men nu tar jag vara på ditt ord.
68 Du är god och gör det goda,
lär mig dina stadgar.
69 De fräcka ljuger om mig,
men jag vill av allt hjärta
ta dina befallningar i akt.
70 Deras hjärtan är okänsliga som fett,
men jag har min glädje i din undervisning.
71 Det gjorde mig gott att bli tillrättavisad,
så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Din muns undervisning är bättre för mig
än tusentals stycken guld och silver.
Psalm 49
De rikas framgång är kort
1 För sångmästaren, en psalm av Koras söner.
2 Hör detta, alla folk,
lyssna, alla ni som lever i världen,
3 både hög och låg,
rik och fattig.
4 Min mun skall tala visdom,
mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
5 Jag vill böja mitt öra till visdomsord,
tyda mitt gåtfulla tal
till toner från lyran.
6 Varför skulle jag frukta under olyckans dagar,
när mina förföljares ondska omger mig?
7 De litar på sina ägodelar
och berömmer sig av sin stora rikedom.
8 Men sin broder kan ingen friköpa,
eller ge Gud lösepenning för honom.
9 För dyr är lösen för hans själ
och kan ej betalas till evig tid,
10 så att han skulle få leva för alltid
och inte se förgängelsen.
11 Ty man ser att de visa dör,
att dårar och oförnuftiga går under liksom de
och måste lämna sina ägodelar åt andra.
12 De tror att deras hus skall bestå för evigt,
deras boningar från släkte till släkte.
De uppkallar jordagods efter sina namn,
13 men mitt i sin härlighet
har en människa ingen beständighet,
hon är lik djuren som förgås.
14 Så går det dem som förtröstar på sig själva
och deras efterföljare som gläder sig åt deras ord. Sela.
15 Som en fårhjord drivs de ner i dödsriket,
döden blir deras herde.
De rättfärdiga skall råda över dem när morgonen gryr.
Deras gestalt förtärs av dödsriket,
de får ingen upphöjd boning.
16 Men Gud skall friköpa min själ
från dödsrikets våld,
han skall ta emot mig. Sela.
17 Frukta inte när en man blir rik,
när hans hus växer till i härlighet.
18 Av allt detta får han ingenting med sig vid sin död,
hans härlighet följer honom ej dit ner.
19 Om han än prisar sig välsignad under sitt liv,
om man än berömmer dig när du gör dig goda dagar,
20 så skall hans själ gå till sina fäder,
till dem som aldrig mer ser ljuset.
21 En människa, som mitt i sin härlighet är utan förstånd,
är lik boskapen som förgås.
Psalm 53
De gudlösas dårskap
1 För sångmästaren, till mahalát,[a] en sång av David.
2 Dåren säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."
Onda och avskyvärda är deras gärningar,
ingen finns som gör det goda.
3 Gud blickar ner från himlen
på människors barn
för att se om det finns någon förståndig,
någon som söker Gud.
4 Alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda.
5 Förstår de ingenting,
alla dessa ogärningsmän,
som äter mitt folk som om de åt bröd
och som inte åkallar Gud?
6 Där grips de av förfäran
men ingenting finns att frukta,
ty Gud skingrar deras ben
när de lägrar sig mot dig.
Du låter dem komma på skam,
ty Gud har förkastat dem.
7 O att det från Sion kom frälsning för Israel!
När Gud gör slut på sitt folks fångenskap,
då skall Jakob jubla, Israel glädja sig.
25 Sedan satte de sig ner för att äta och fick då se en karavan med ismaeliter som kom från Gilead, och deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum. De var på väg ner till Egypten. 26 Då sade Juda till sina bröder: "Vad har vi för nytta av att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna! Låt inte vår hand komma vid honom, han är i alla fall vår bror, vårt eget kött och blod." Och bröderna följde hans råd. 28 När de midjanitiska[a] köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten.
29 När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder 30 och gick tillbaka till sina bröder och sade: "Pojken är inte där! Vart skall jag nu ta vägen?" 31 Men de slaktade en bock och tog Josefs livklädnad och doppade den i blodet. 32 Sedan skickade de hem den hellånga livklädnaden till sin far och lät säga: "Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons livklädnad." 33 Och han kände igen den och sade: "Det är min sons livklädnad. Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven." 34 Och Jakob slet sönder sina kläder, svepte säcktyg om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: "Jag skall med sorg fara ner i dödsriket till min son." Så grät hans far över honom.
36 Men medaniterna[b] sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för drabanterna.
Guds hemliga vishet uppenbarad
2 När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet[a] för er. 2 Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. 3 Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. 4 Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. 5 Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.
6 Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. 9 Men vi känner, som Skriften säger,[b] vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. 10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.
Anden utforskar allt, också djupen i Gud. 11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. 12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. 13 Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord.
Jesus botar Petrus svärmor
29 Så snart de kommit ut ur synagogan, gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes. 30 Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne. 31 Han gick fram, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.
32 På kvällen, när solen hade gått ner, förde man till honom alla som var sjuka och besatta. 33 Hela staden var samlad utanför dörren. 34 Han botade många som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar och tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.
35 Tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där. 36 Simon och de som var med honom skyndade efter, 37 och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig." 38 Han sade: "Vi går åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut." 39 Och han kom och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.
Jesus botar en spetälsk
40 En spetälsk[a] kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." 41 Jesus förbarmade sig över honom, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" 42 Genast försvann spetälskan och han blev ren. 43 Därefter skickade Jesus bort honom och sade strängt: 44 "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem." 45 Men mannen gick sin väg och började ivrigt berätta om det som hade hänt och gjorde saken känd vida omkring, så att Jesus inte längre öppet kunde gå in i någon stad utan måste vistas ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln