Book of Common Prayer
Psalm 38
Den ångerfulles bön
1 En psalm av David. En bön.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din vredesglöd.
3 Ty dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Inget helt finns på min kropp
för din vredes skull,
inget friskt finns i mina ben
för min synds skull.
5 Min syndaskuld går mig över huvudet,
den tynger mig som en tung börda.
6 Mina sår stinker och flyter
för min dårskaps skull.
7 Jag går krokig och mycket böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
inget helt finns på min kropp.
9 Jag är maktlös och helt sönderslagen,
jag klagar i mitt hjärtas oro.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är ej dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har övergivit mig.
Mina ögons ljus, också det är borta.
12 Mina nära och kära håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som söker min olycka talar om min undergång.
Hela tiden tänker de på svek.
14 Men jag är lik en döv som inte hör,
lik en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag är lik en man som inte hör,
som ej öppnar sin mun till svar.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du skall svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: Må de inte få glädjas över mig
eller förhäva sig över mig när min fot vacklar.
18 Ty jag är nära att falla,
jag känner alltid min smärta.
19 Jag bekänner min skuld
och sörjer över min synd.
20 Mina fiender lever och är mäktiga,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De som lönar gott med ont står mig emot
därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre,
min Gud, var inte långt ifrån mig!
23 Skynda till min hjälp,
Herre, du min frälsning!
Daleth
25 Min själ ligger nertryckt i stoftet,
håll mig vid liv efter ditt ord.
26 Jag talade om dina vägar
och du svarade mig.
Lär mig dina stadgar.
27 Lär mig förstå dina befallningars väg,
så vill jag begrunda dina under.
28 Min själ gråter av bedrövelse,
upprätta mig efter ditt ord.
29 Låt lögnens väg vara långt ifrån mig
och ge mig av nåd din undervisning.
30 Sanningens väg har jag valt,
dina domslut har jag ställt framför mig.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd,
låt mig inte komma på skam, Herre.
32 Jag vill löpa på dina budords väg,
ty du tröstar mitt hjärta.
He
33 Visa mig, Herre, dina stadgars väg,
så vill jag akta på den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd
så att jag tar vara på din undervisning
och håller fast vid den av allt mitt hjärta.
35 Led mig på dina budords stig,
ty jag gläder mig åt den.
36 Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd
och inte till orätt vinning.
37 Vänd bort mina ögon
så att de inte ser efter förgängliga ting,
håll mig vid liv på dina vägar.
38 Uppfyll vad du har sagt till din tjänare
så att han fruktar dig.
39 Vänd bort ifrån mig den vanära som jag fruktar,
ty dina domslut är goda.
40 Jag längtar efter dina befallningar,
håll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Waw
41 Låt din nåd komma över mig, Herre,
och din frälsning enligt ditt tal,
42 så att jag kan svara den som hånar mig,
ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Ryck aldrig bort sanningens ord från min mun,
ty jag hoppas på dina domslut.
44 Jag vill alltid ge akt på din undervisning,
alltid och i evighet.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats,
ty jag begrundar dina befallningar.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför kungar
och jag skall inte komma på skam.
47 Jag har min glädje i dina bud,
som jag älskar.
48 Jag lyfter mina händer mot dina bud,
som jag älskar,
jag vill begrunda dina stadgar.
Noa och hans söner
18 Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. 19 Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig.
20 Noa som var åkerbrukare var den förste som anlade en vingård. 21 Men när han drack av vinet blev han berusad och låg blottad i sitt tält. 22 Ham, Kanaans far, såg sin far naken och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet. 23 Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina axlar, gick baklänges in och täckte över sin fars nakna kropp. De vände bort ansiktet så att de inte såg sin fars nakenhet. 24 När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:
25 "Förbannad vare Kanaan,
en slavars slav skall han vara
åt sina bröder!"
26 Han sade vidare:
"Välsignad vare Herren, Sems Gud,
och Kanaan skall vara hans slav!
27 Gud skall utvidga Jafet,
han skall bo i Sems tält,
och Kanaan skall vara deras slav."
28 Noa levde trehundrafemtio år efter floden. 29 Alltså blev Noas hela ålder niohundrafemtio år. Därefter dog han.
6 1 Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2 med undervisning om reningar[a] och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. 3 Ja, detta vill vi göra, om Gud tillåter. 4 Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande 5 och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter 6 men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse,[b] eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom. 7 Ty en åker som dricker regnet som ofta faller på den och som ger god gröda åt dem som den brukas för, den åkern får välsignelse från Gud. 8 Men bär den törnen och tistlar är den värdelös, och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns av.
9 Men när det gäller er, ni älskade, är vi övertygade om det bästa, vad som hör till er frälsning, fastän vi talar på detta sätt. 10 Ty Gud är inte orättvis, så att han glömmer vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som tidigare tjäna de heliga. 11 Men vi önskar att var och en av er skall visa samma iver att bevara full visshet i hoppet ända till slutet, 12 så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och uthållighet får det utlovade arvet.
Jesus och Johannes Döparen
22 Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till Judeen, och där vistades han en tid med dem och döpte. 23 Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim - där fanns det gott om vatten - och folk kom dit och blev döpta. 24 Johannes hade ännu inte blivit kastad i fängelse.
25 Då uppstod en tvist mellan några av Johannes lärjungar och en jude om reningen. 26 De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och alla går till honom." 27 Johannes svarade: "Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. 28 Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. 29 Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. 30 Han måste bli större och jag mindre.
31 Den som kommer ovanifrån[a] är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden, och av jorden talar han. Den som kommer från himlen är över alla. 32 Vad han har sett och hört vittnar han om, och hans vittnesbörd tar ingen emot. 33 Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.
34 Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. 35 Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. 36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln