Book of Common Prayer
Psalm 68
Gud visar sin makt i dom och frälsning
1 För sångmästaren. En psalm, en sång av David.
2 Gud står upp, hans fiender skingras,
de som hatar honom flyr för hans ansikte.
3 Som rök drivs bort, fördrivs de av dig,
som vaxet smälter av eld,
förgås de ogudaktiga inför Gud.
4 Men de rättfärdiga är glada,
de fröjdar sig inför Gud och jublar av glädje.
5 Sjung till Guds ära, prisa hans namn!
Bered väg för honom som drar fram genom öknarna.
Hans namn är Herren, gläd er inför honom.
6 Gud i sin heliga boning
är de faderlösas fader
och änkors försvarare,
7 en Gud som ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka.
Men de upproriska måste bo i en öken.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk,
när du gick fram i ödemarken, sela,
9 då bävade jorden,
då strömmade regn ner från himlen inför Gud,
själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud.
10 Ett nåderikt regn lät du falla, Gud,
när din egendom var uttorkad, gav du den nytt liv.
11 Din skara fick bo där.
I din godhet, Gud,
sörjde du för de betryckta.
12 Herren låter sitt ord förkunnas,
stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet:
13 "Härskarornas kungar flyr, de flyr,
husmodern där hemma får dela bytet.
14 Vill ni då ligga stilla inom era inhägnader?
Duvans vingar är täckta med silver
och hennes fjädrar med skimrande guld.
15 När den Allsmäktige skingrade kungarna i landet,
föll snö på Salmon."
16 Basans berg är Guds berg,
ett berg med höga toppar är Basans berg.
17 Varför, ni höga berg, ser ni ner på det berg
som Gud har utvalt till sin boning?
Herren skall bo där för alltid.
18 Guds vagnar räknas i tiotusental, tusen och åter tusen.
Herren är bland dem i helighet som på Sinai.
19 Du steg upp i höjden, du tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
ja, till och med upproriska människor,
för att du, Herre, vår Gud, skulle bo där.
20 Lovad vare Herren!
Dag efter dag bär han oss,
Gud är vår frälsning. Sela.
21 Gud är för oss en Gud som frälsar,
hos Herren Herren finns räddning från döden.
22 Ja, Gud krossar sina fienders huvuden,
den håriga hjässan på den som framhärdar i synd.
23 Herren säger:
"Från Basan skall jag hämta dem,
jag skall hämta upp dem från havets djup.
24 Då kan du tvätta din fot i blod
och dina hundars tunga kan få sin del av fienderna."
25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg,
min Guds och konungs tåg inne i helgedomen.
26 Främst går sångare, harpospelare följer efter
mitt ibland jungfrur som slår på pukor.
27 Lova Gud i församlingarna,
lova Herren, ni från Israels källa.
28 Där går Benjamin, den yngste, han anför dem.
Där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Din Gud har bestämt din styrka.
Stärk, Gud, vad du har gjort för oss.
30 Från ditt tempel i Jerusalem
skall kungar bära fram gåvor till dig.
31 Straffa odjuret i vassen,
tjurarnas hop och deras kalvar.
Ödmjukt skall folken hylla dig med silverstycken.
Han skingrar de folk som vill ha krig.
32 Mäktiga män[a] skall komma från Egypten,
Nubien skall skyndsamt räcka ut sina händer till Gud.
33 Ni riken på jorden, sjung till Guds ära,
lovprisa Herren, sela,
34 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel.
Se, han låter sin röst höras, en mäktig röst.
35 Ge Gud makten,
hans majestät är över Israel,
hans makt är i skyarna.
36 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom.
Israels Gud ger makt och styrka åt sitt folk.
Lovad vare Gud!
Psalm 72
Den rättfärdige kungen och hans rike
1 Av Salomo.
Gud, ge åt kungen dina domar,
din rättfärdighet åt kungasonen!
2 Han skall döma ditt folk med rättfärdighet,
dina betryckta med rättvisa.
3 Bergen skall bära frid åt folket,
höjderna rättfärdighet.
4 Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket,
han skall frälsa de fattiga
och krossa förtryckaren.
5 Dig skall man frukta från släkte till släkte,
så länge solen finns till, så länge månen skiner.
6 Han skall vara lik regnet som faller på nyslagen äng,
lik en regnskur som vattnar jorden.
7 I hans dagar skall den rättfärdige blomstra,
stor frid skall råda tills månen ej längre finns.
8 Han skall härska från hav till hav
och från floden[a] intill jordens ändar.
9 Öknens inbyggare skall buga sig för honom,
hans fiender skall slicka stoftet.
10 Kungar från Tarsis och kustländerna
skall ge honom skatt,
kungar från Saba och Seba
skall bära fram gåvor.
11 Alla kungar skall falla ner för honom,
alla hednafolk tjäna honom.
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar
och den betryckte som ingen hjälpare har.
13 Han skall vara mild mot den svage och fattige,
och frälsa de fattigas själar.
14 Från förtryck och våld skall han återlösa deras själ,
deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva och få guld från Saba.
Må man ständigt be för honom,
dagligen välsigna honom.
16 Må säden växa rikligt i landet,
ända upp till bergens topp.
Må dess frukt vaja som Libanons skog,
och folket i städerna blomstra som örter på marken.
17 Må hans namn förbli för evigt,
så länge solen skiner må hans namn leva vidare.
I honom skall man välsigna sig,
alla hednafolk skall prisa honom salig.
18 Lovad vare Herren Gud, Israels Gud,
som ensam gör under!
19 Lovat vare hans härliga namn för evigt,
hela jorden vare full av hans ära!
Amen, amen.
20 Slut på Davids, Isais sons, böner.
9 Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten. Då kom Herrens ord till honom. Han sade till honom: "Vad gör du här, Elia?" 10 Han svarade: "Jag har verkligen nitälskat för Herren, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv. 11 Herren sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren." Och se, Herren gick fram där, och en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men Herren var inte i jordbävningen. 12 Efter jordbävningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning.
13 Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Och se, då kom en röst till honom som sade: "Vad gör du här, Elia?" 14 Han svarade: "Jag har verkligen nitälskat för Herren, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv."
15 Herren sade till honom: "Gå tillbaka igen och tag vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram. 16 Jehu, Nimsis son, skall du smörja till kung över Israel. Elisa, Safats son, från Abel-Mehola skall du smörja till profet i ditt ställe. 17 Och det skall bli så att den som kommer undan Hasaels svärd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd, honom skall Elisa döda. 18 Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss."
Det nya livet i Kristus
17 I Herrens namn varnar jag er därför: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomma, 18 deras förstånd förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och i sina hjärtan hårda som sten. 19 Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver allt slags orenhet och får aldrig nog.
20 Ni däremot har verkligen lärt känna Kristus sådan han är. 21 Ni har fått höra honom förkunnas och blivit undervisade i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. 22 Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, 23 och ni förnyas nu till ande och sinne. 24 Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.
Se noga till hur ni lever
25 Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar. 26 Grips ni av vrede, så synda inte. [a] Låt inte solen gå ner över er vrede 27 och ge inte djävulen något tillfälle. 28 Tjuven skall sluta stjäla och i stället arbeta och uträtta något nyttigt med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver. 29 Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på. 30 Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. 31 Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. 32 Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.
15 Då Jesus förstod att de tänkte komma för att med våld göra honom till kung, drog han sig undan upp till berget, helt ensam.
Jesus går på vattnet
16 När det hade blivit kväll, gick hans lärjungar ner till sjön 17 och steg i en båt för att fara över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit till dem. 18 Det blåste hårt och sjön började gå hög. 19 När de hade kommit ungefär tjugofem eller trettio stadier ut, fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta. 20 Men han sade till dem: "Det är jag. Var inte förskräckta!" 21 De skulle just ta upp honom i båten, men då var den redan framme vid den plats dit de var på väg.
Jesus är livets bröd
22 Nästa dag stod folket på andra sidan sjön. De hade sett att det bara hade funnits en båt där och att Jesus inte hade stigit i den och följt med sina lärjungar, utan att de hade gett sig i väg ensamma. 23 Andra båtar kom från Tiberias och lade till nära platsen där de hade ätit brödet, sedan Herren hade uttalat tacksägelsen. 24 När folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, steg de i båtarna och kom till Kapernaum och sökte efter Jesus. 25 De fann honom på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" 26 Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Ni söker mig inte därför att ni har sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden och blev mätta.
27 Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln