Book of Common Prayer
Lova Herren för hans godhet
103 [a]Av David.
Lova Herren, min själ!
Hela mitt inre,
prisa hans heliga namn!
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte allt gott han gör –
3 [b]han förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
4 [c]han friköper ditt liv från graven
och kröner dig med nåd
och barmhärtighet,
5 [d]han mättar ditt begär med sitt goda
så att du blir ung på nytt
som en örn.
6 [e]Herren handlar rättfärdigt
och skipar rätt för alla förtryckta.
7 [f]Han visade Mose sina vägar,
Israels barn sina gärningar.
8 [g]Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta
och behåller inte sin vrede
för evigt.
10 Han behandlar oss inte
efter våra synder
och lönar oss inte
efter våra missgärningar.
11 [h]Så hög som himlen
är över jorden,
så väldig är hans nåd
över dem som vördar honom.
12 Så långt som öster är från väster,
så långt avlägsnar han
våra synder från oss.
13 [i]Så som en far förbarmar sig
över barnen,
så förbarmar sig Herren
över dem som vördar honom,
14 [j]för han vet hur vi är skapade,
han tänker på att vi är stoft.
15 [k]Människans dagar är som gräset,
hon blomstrar som blomman
på ängen.
16 Vinden sveper fram över den
och den är borta,
dess plats minns den inte mer.
17 [l]Men Herrens nåd varar
från evighet till evighet
över dem som vördar honom
och hans rättfärdighet
ända till barnbarnen,
18 [m]när man håller hans förbund
och tänker på hans befallningar
och följer dem.
19 [n]Herren har grundat sin tron
i himlen,
hans rike råder över allt.
20 [o]Lova Herren, ni hans änglar,
ni starka hjältar
som utför hans befallning
så snart ni hör ljudet av den.
21 Lova Herren, alla hans härar,
ni hans tjänare
som gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
överallt i hans välde.
Lova Herren, min själ!
Skapelsens lovsång
148 [a]Halleluja!
Prisa Herren från himlen,
prisa honom i höjden!
2 [b]Prisa honom, alla hans änglar,
prisa honom, hela hans här!
3 Prisa honom, sol och måne,
prisa honom,
alla lysande stjärnor!
4 [c]Prisa honom, ni himlars himmel
och ni vatten ovan himlen!
5 [d]De ska prisa Herrens namn,
för han befallde och de skapades.
6 [e]Han gav dem deras plats
för alltid och för evigt,
han gav dem en lag
som ingen bryter[f].
7 Prisa Herren från jorden,
ni havsdjur och alla djup,
8 [g]eld och hagel, snö och dimma,
du stormvind som utför
hans befallning,
9 ni berg och alla höjder,
ni fruktträd och alla cedrar,
10 [h]ni vilda djur och all boskap,
ni kräldjur och bevingade fåglar,
11 ni jordens kungar och alla folk,
ni furstar och alla domare[i] på jorden,
12 ni ynglingar och flickor,
ni gamla med de unga.
Sions frälsning
62 (A) För Sions skull
vill jag inte tiga,
för Jerusalems skull
vill jag inte unna mig någon ro
förrän dess rättfärdighet
går upp som solens sken
och dess frälsning
som ett brinnande bloss.
2 (B) Folken ska se din rättfärdighet
och alla kungar din härlighet.
Du ska få ett nytt namn,
som Herrens mun ska bestämma.
3 (C) Du ska vara en härlig krona
i Herrens hand,
ett kungligt diadem
i din Guds hand.
4 (D) Du ska inte mer kallas
"den övergivna",[a]
ditt land ska inte mer kallas
"ödemark",
utan du ska heta "min kära"[b]
och ditt land "den äkta hustrun",
för Herren har dig kär,
ditt land har fått sin äkta man.
5 (E) För som när en ung man
gifter sig med en jungfru,
så ska dina barn gifta sig med dig,
och som en brudgum
jublar över sin brud,
så ska din Gud jubla över dig.
10 (A) Gå fram, fram genom portarna,
bana väg för folket!
Röj, röj en väg
och rensa bort stenarna,
res ett baner för folken!
11 (B) Se, Herren förkunnar
till jordens ände:
Säg till dottern Sion:
Se, din frälsning kommer!
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte
går framför honom.
12 (C) Man ska kalla dem
"det heliga folket",
"Herrens återlösta".
Och du ska kallas
"den eftersökta",
"staden som inte
blir övergiven".
Ryttaren på den vita hästen
11 (A) Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 (B) Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, 13 (C) och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.[a] 14 (D) De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. 15 (E) Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 (F) Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre."
Jesu födelse
18 (A) Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad[a] med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne[b], och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet.
20 Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 (B) Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus[c], för han ska frälsa sitt folk från deras synder."
22 Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23 (C) Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss.[d]
24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 (D) Men han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation