Book of Common Prayer
Lovprisning för Herrens godhet
103 Av David.
Lova[a] Herren, min själ!
Hela mitt innersta ska prisa hans heliga namn.
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte allt det goda han har gjort.
3 Han förlåter mig alla mina synder.
Han helar mig från alla sjukdomar.
4 Han räddar mig från graven.
Han kröner mig med nåd och barmhärtighet.
5 Han fyller mitt liv med allt som är gott,
och jag blir ung igen som en örn.
6 Herren handlar rättfärdigt
och skaffar de förtryckta rättvisa.
7 Han lät Mose få veta hans förehavanden,
och Israels folk hans gärningar.
8 Herren är barmhärtig och nådig,
sen till vrede och rik på nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta,
hans vrede varar inte för evigt.
10 Han handlar inte med oss som våra synder förtjänar,
han lönar oss inte efter våra missgärningar.
11 Så hög som himlen är över jorden
så stor är hans nåd mot dem som fruktar honom.
12 Så långt bort som öster är från väster
kastar han våra överträdelser från oss.
13 Som en far förbarmar sig över barnen
så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
14 För han vet hur vi är skapade,
han minns att vi bara är stoft.
15 Människans dagar är som gräset,
hon blomstrar som en blomma på ängen;
16 när vinden drar fram över den är den borta,
och dess plats kommer inte ihåg den mer.
17 Men Herrens nåd varar från evighet till evighet
mot dem som fruktar honom,
och hans rättfärdighet till kommande generationer,
18 till dem som håller hans förbund
och tänker på hans befallningar och följer dem.
19 Herren har rest sin tron i himlen,
och han regerar över allt.
20 Lova Herren, ni hans änglar, ni mäktiga,
som lyder och utför hans befallningar.
21 Lova Herren, alla hans härskaror
som tjänar honom och gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
överallt där han härskar.
Lova Herren, min själ!
Hela skapelsen prisar och ärar Herren
148 Halleluja!
Lova Herren i himlen!
Lova honom i höjden!
2 Lova honom, alla hans änglar,
lova honom, hela hans härskara!
3 Lova honom, sol och måne
lova honom, alla lysande stjärnor!
4 Lova honom, ni himlarnas himmel
och ni vatten ovanför himlen!
5 De ska prisa Herrens namn,
för han gav en befallning, och de skapades.
6 Han gav dem för evigt deras plats.
Han gav en befallning som aldrig kan upphävas.
7 Lova Herren på jorden,
ni havsodjur och alla djup,
8 blixt och hagel, snö och dimma,
du stormvind, som lyder hans ord,
9 alla berg och kullar,
alla fruktträd och cedrar,
10 vilddjur och boskap,
kräldjur och flygande fåglar,
11 alla jordens kungar och folk
med alla sina härskare och domare,
12 unga män och flickor,
gamla och unga.
13 De ska lova Herrens namn.
Endast hans namn är upphöjt,
hans majestät sträcker sig över himmel och jord.
14 Han har lyft ett horn[a] åt sitt folk,
lovprisning för alla sina fromma,
för Israels folk som står honom nära.
Halleluja!
Sions nya namn
62 För Sions skull tiger jag inte,
för Jerusalems skull ska jag inte vara tyst
förrän dess rättfärdighet stiger upp som solen
och hennes räddning lyser som ett bloss.
2 Folken ska se din upprättelse,
alla kungar din härlighet,
och du ska få ett nytt namn
som Herren själv ska bestämma.
3 Du ska vara en härlig krona i Herrens hand,
ett kungligt diadem i din Guds hand.
4 Du ska inte mer kallas ”den övergivna”
eller ditt land ”det ödelagda”.
Du ska heta ”min älskade”
och ditt land ”den äkta hustrun”,
för Herren har dig kär
och vill äkta ditt land.
5 Som en ung man gifter sig med en flicka,
så ska dina söner gifta sig med dig.
Som en brudgum gläder sig över sin brud,
så ska din Gud glädjas över dig.
10 Dra ut! Dra ut genom portarna!
Bered väg för folket!
Bygg väg, bygg väg,
röj undan alla stenar
och hissa ett banér för folken!
11 Herren har förkunnat till jordens ände:
”Säg till dotter Sion:
’Se, din frälsning kommer.
Se, han har sin segerlön med sig,
de som han vunnit går framför honom.’ ”
12 De ska kallas ”det heliga folket”
och ”Herrens befriade”,
och du ska kallas ”den efterlängtade”
och ”staden som inte blir övergiven”.
Ryttaren på den vita hästen
11 Sedan såg jag himlen öppen, och jag fick se en vit häst. Ryttaren som satt på den heter ”Trovärdig och Sann”, och han är rättfärdig, både när han dömer och när han strider. 12 Hans ögon var som eldslågor, och han hade många kronor på sitt huvud. Ett namn stod skrivet på honom, men ingen känner till det utom han själv. 13 Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är ”Guds Ord”[a]. 14 Himlens arméer följde honom på vita hästar, klädda i skinande vitt, fint linnetyg. 15 Från hans mun kom det ut ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska härska över dem med en spira av järn[b]. Han ska trampa Guds, den Allsmäktiges, glödande vredes vinpress.[c] 16 På manteln, över hans lår, står ett namn skrivet: Kungarnas Kung och herrarnas Herre.
Jesus föds
18 När Jesus Kristus föddes gick det till så här: Hans mor Maria var trolovad[a] med Josef. Men redan innan de gift sig blev hon med barn genom den heliga Anden. 19 Josef, hennes blivande man, var rättfärdig och ville inte skämma ut Maria offentligt utan tänkte skilja sig från henne i hemlighet.[b]
20 Medan han fortfarande grubblade över detta visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm. Ängeln sa: ”Josef, du ättling till David, tveka inte att gifta dig med Maria, för barnet hon bär har blivit till genom den heliga Anden. 21 Hon ska få en Son, och du ska låta honom heta Jesus, för han ska rädda sitt folk från deras synder.[c]”
22 Genom detta gick det som Herren förutsagt genom profeten Jesaja i uppfyllelse:
23 ”Jungfrun ska bli med barn
och föda en Son,
och man ska ge honom namnet Immanuel”.
(Det betyder: Gud med oss).[d]
24 När Josef vaknade gjorde han som ängeln hade befallt och gifte sig med Maria, 25 men de hade inget sexuellt umgänge förrän Sonen hade fötts. Och Josef lät honom heta Jesus.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.