Book of Common Prayer
33 Han gjorde strömmar till öken,
källsprång till torr mark
34 och bördigt land till salthed
för dess invånares ondskas skull.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö
och torrt land till källsprång.
36 Han lät de hungriga slå sig ner där
och bygga en stad där de kunde bo.
37 De besådde åkrar
och planterade vingårdar
som gav riklig skörd.
38 Han välsignade dem,
och de blev mycket talrika.
Han lät ej deras boskap minska i antal.
39 När de blev färre
och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer,
40 utgöt han förakt över furstarna
och lät dem irra omkring
i en ödemark utan vägar.
41 Han upphöjde den fattige ur eländet
och förökade deras familjer som hjordar.
42 De rättrådiga ser det och gläder sig,
och all ondska måste tiga.
43 Den som är vis må lägga märke till detta
och tänka på Herrens nådegärningar.
Psalm 108
Lovprisning och bön om seger
1 En sång, en psalm av David.
2 Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
jag vill sjunga och spela, ja, så vill 'min ära'.
3 Vakna upp, psaltare och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
4 Jag vill tacka dig bland folken, Herre,
och lovsjunga dig bland folkslagen.
5 Ty din nåd är stor och når upp över himlen
och din sanning upp till skyarna.
6 Upphöjd vare du, Gud, över himlen
och i din härlighet över hela jorden.
7 Ge oss seger med din högra hand och bönhör mig,
så att dina älskade finner räddning.
8 Gud har talat i sin helgedom:
"I triumf skall jag utskifta Sikem
och mäta upp Suckots dal.
9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse,
Efraim är min hjälm och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko,
över filisteernas land höjer jag jubelrop."
11 Vem för mig till den fasta staden,
vem leder mig till Edom?
12 Har inte du, Gud, förkastat oss,
så att du inte drar ut med våra härar, Gud?
13 Hjälp oss mot fienden,
ty människors hjälp är förgäves.
Psalm 33
Herrens allmakt och nåd
1 Jubla i Herren, ni rättfärdiga,
att lovprisa honom hör de rättrådiga till.
2 Tacka Herren med harpa,
lovsjung honom till tiosträngad psaltare.
3 Sjung till honom en ny sång,
spela vackert under jubelrop.
4 Ty Herrens ord är rätt,
han är trofast i allt han gör.
5 Han älskar rättfärdighet och rätt,
jorden är full av Herrens nåd.
6 Himlen är skapad genom Herrens ord,
alla dess härskaror genom hans muns ande.
7 Han samlar havets vatten som i en hög,
han lägger djupen i deras förvaringsrum.
8 Hela jorden må frukta Herren,
alla som bor i världen må bäva för honom.
9 Ty han sade och det blev till,
han befallde och det stod där.
10 Herren gör hednafolkens planer om intet,
han gäckar folkens tankar.
11 Men Herrens plan består för evigt,
hans hjärtas tankar från släkte till släkte.
12 Saligt är det folk som har Herren till sin Gud,
det folk han utvalt till sin arvedel.
13 Från himlen skådar Herren ner,
han ser alla människors barn.
14 Från sin boning blickar han ner
på alla som bor på jorden,
15 han som formar alla deras hjärtan,
han som känner till alla deras verk.
16 En kung segrar inte genom sin stora här,
en hjälte räddas inte genom sin stora kraft.
17 Förgäves väntar man sig seger genom hästar,
med all sin styrka räddar de inte.
18 Se, Herrens ögon ser till dem som fruktar honom,
till dem som väntar på hans nåd.
19 Han räddar deras själ från döden
och håller dem vid liv i hungerns tid.
20 Vår själ väntar på Herren,
han är vår hjälp och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta,
på hans heliga namn förtröstar vi.
22 Låt din nåd vila över oss, Herre,
ty vi sätter vårt hopp till dig.
Det nya Jerusalem
17 Se, jag skapar nya himlar och en ny jord,
och man skall inte mer komma ihåg det förgångna
eller tänka på det.
18 Men fröjda er och jubla till evig tid
över det som jag skapar,
ty se, jag skapar Jerusalem till jubel
och dess folk till fröjd.
19 Jag skall jubla över Jerusalem,
fröjda mig över mitt folk.
Där skall inte mer höras gråt eller klagan.
20 Där skall inte mer finnas spädbarn
som lever endast några dagar,
inte heller gamla män som ej uppnår sina dagars mått.
Den som dör vid hundra års ålder
är en ung man,
och först vid hundra års ålder
skall syndaren drabbas av förbannelsen.
21 De skall bygga hus
och få bo i dem,
plantera vingårdar
och få äta deras frukt.
22 När de bygger hus,
skall andra inte bo i dem,
när de planterar något,
skall andra inte äta av det.
Som ett träds ålder
skall mitt folks ålder bli,
mina utvalda skall länge få njuta av sina händers verk.
23 De skall inte arbeta förgäves,
inte heller föda barn till en bråd död,
ty de är en avkomma, välsignad av Herren,
och deras efterkommande tillsammans med dem.
24 Det skall ske att innan de ropar skall jag svara,
medan de ännu talar skall jag höra.
25 Vargar skall gå i bet med lamm,
lejon skall äta halm som oxar,
och stoft skall vara ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg skall de göra något ont
eller skadligt, säger Herren.
14 Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar. 15 Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning.
16 Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan."
17 Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.
18 För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. 19 Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok. 20 Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom, Herre Jesus! 21 Herren Jesu nåd vare med alla.
Liknelsen om den obarmhärtige tjänaren
21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" 22 Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.[a] 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. 26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.
28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln